Vår statsminister, korkad eller bara dåligt omdöme?

Just nu ligger Tidöpartierna mellan 5 och 10 % efter oppositionen. Kristersson hävdar dock att det är svårt att se någon reell hotbild eftersom Magdalena Andersson och oppositionen knappast kan skapa en majoritetsregering. Därtill är oppositionspartierna alltför oense. Det kommer att bli extremt svårt för oppositionen att bilda regering och om de ändå skulle lyckas vore detta förödande för Sverige. (Sossarna har ofta regerat i minoritet med en ansvarstagande opposition). Han påvisar att Tidöpartiet står för lag och ordning sam får igenom sina budgetar i riksdagen.

Härefter kommer lite allmänt dravel med åtföljande valfläsk som sägs gynna det arbetande folket, men som vanligt består av smulor för de med lägst inkomster men hela limpskivor åt de redan beställda.

Därefter följer den förteckning med valfläsk som ska ta hem spelet för Tidögänget. Satsningar på 78 miljarder.

Det vore mer intressant att läsa en meritförteckning över vad familjen Kristersson hittills lyckats åstadkomma genom ren brottslighet och genom att glida på de bestämmelser som styr jäv och tangering av vad som kan avses vara brott, försök till brott eller bara olämpligt för Kristersson i sin politiska gärning.

Börja med anlitande av svart arbetskraft, dåliga näst intill straffbara kommunala försäljningar, tillskansande av bostäder under mutliknande förhållande, vapenbrott som med annan misstänkt nog skulle ha ansetts som grovt, samt olika jävsliknande gränsöverskridanden i samband med hustru Birgitta Eds agerande i kombination med Fållöknatiftelsen.

Om de kommunala affärerna sa Beatrice Ask: ”Det är inte olagligt att vara korkad eller att göra dåliga affärer eller att ha dåligt omdöme. Men det kan vara ett problem om man vill bli statsminister”.

Och denna korkade man vill ånyo bli vald till statsminister trots att hans meritlista fortsatt växa under hans ministertid.

De medborgare som inte ser faran med denna statsminister förtjänar nog vad de får.