Rättssäkerhetsventil

I Danmark, Norge och England finns det oberoende resningsinstanster som möjliggör självständiga, grundliga, och därmed rättssäkrare utredningar innan man beslutar om resning. Där får det ta tid och kosta på att gå till botten med resningsärenden. I Sverige har regeringen inte varit övertygad om fördelarna med en sådan ordning trots att det finns många brister i det nuvarande systemet. Inte minst den ojämna maktbalansen mellan den som söker resning och åklagaren.

Av Maria-Kaisa Jurva

Man kan inte påstå att resningsinstitutet legat i fokus för den rätts- och kriminalvetenskapliga forskningen i Sverige. Det finns de som menar att det rentav är ett försummat rättsområde. Resningsbestämmelserna infördes 1939 och deras grundläggande innehåll har blivit oförändrat sedan dess.

Ett försök att modernisera resningsinstitutet var förslaget om att inrätta ett självständigt resningssystem som författarna till rapporten Felaktigt dömda levererade 2006. Rapporten var ett rättssäkerhetsprojekt, initierad av dåvarande justitiekanslern, Göran Lambertz.
Rapportförfattarna förespråkade en fristående resningsinstans som relativt generöst avgör om man måste vidta utredningssåtgärder i ett resningsärende. Eventuella utredningar ska sedan skötas av en annan polismyndighet än den som var inblandad i den ursprungliga förundersökningen. Denna instans skulle också ges möjlighet att söka resning till förmån för den dömde. Men beslut om resning skulle fortfarande tas av en domstol.
Tanken med ett helt fristående system är att man då med robusta utredningar möjliggör bättre underlag för resningsbeslut, vilket ligger i både rättssäkerhetens och rättstrygghetens intresse. Den dömde slipper dessutom vara beroende av sin motpart, åklagaren. Allmänhetens förtroende för rättsväsendet skulle troligen öka eftersom man med det här systemet har bättre förutsättningar att rätta till felaktiga domar.

Regeringen ratar idén om ett oberoende resningsorgan

Justitiekansler Göran Lambertz ställde sig bakom de flesta av rapportförfattarnas förslag. I ett brev till justitieminister Beatrice Ask i december 2006 föreslog han att regeringen låter utreda om man i Sverige kan inrätta en oberoende resningsnämnd för prövning av resningsfrågor i brottmål. Regeringen nappade inte på det.
I sitt remissvar till Grundlagsutredningens slutbetänkande i april 2009 stödde Högsta domstolens ledamöter Lambertz förslag. Dessutom föreslog ledamöterna att man i regeringsformen ger utrymme för att resningsfrågan i brottmål kan prövas av en annan myndighet än domstol. Men även detta initiativ avvisade regeringen.
Para§raf bad justitieminister Beatrice Ask om en intervju, men fick avslag. Hon hänvisade till tidsbrist. I stället fick hennes pressekreterare svara på frågan varför regeringen inte anser denna idé värd att pröva då liknande instanser finns på andra håll i Europa.
– Regeringen tycker inte att man ska ha en massa specialinstanser för att även en resningsnämnd måste ju besättas av domare. Och att ha en permanent organisation som bara sitter och väntar på resningsansökningar, det funkar inte, säger Martin Valfridsson.
Enligt honom kom regeringen fram till att det skulle vara fler nackdelar än fördelar med en separat organisation som blir en egen myndighet. Konkretare svar än så får vi inte.
Hösten 2010 röstade riksdagen om den nya grundlagen som gäller från och med januari i år. Nu är möjligheten till en oberoende resningsnämnd stängd för flera år framöver eftersom det förutsätter en grundlagsförändring vilket är en process som tar flera år.

Högsta domstolen höjer ribban för resning ytterligare

I tidskriften Advokaten (nr 1/2010) slår det nytillträdde justitierådet Göran Lambertz larm i en kolumn. Han uppmärksammar ett avgörande från Högsta domstolen i november 2009 då domstolen avvisade den för mord livstidsdömde Ari Mattinens andra resningsansökan. Enligt Lambertz innebär avgörandet att det hädanefter blir ännu svårare att få resning vid upprepade resningsansökningar.Enligt Lambertz är fallet Mattinen unikt eftersom det har framkommit så mycket som ger anledning att ifrågasätta den fällande livstidsdomen. Och ändå går det inte att bevilja resning bara på grund av rättsväsendets sätt att fungera idag.
Lambertz anser att det nu är dags att skapa ett ”rättssäkerhetsventil” i resningsärenden. Eftersom förslaget med oberoende resningsnämnd inte vunnit gehör hos regeringen    skissar han på en ny idé: ett lagförslag som skulle göra det möjligt att bevilja resning i fall domstolen eller enskilda domare anser det troligt att den dömde är oskyldig. En ny regel i resningsbestämmelserna, alltså.
Lagförslaget skulle tvinga domstolen att vid varje resningsansökan pröva detta. Domstolen skulle inte få avslå resningsansökan på den grunden att materialet skiljer sig bara marginellt från vad som tidigare har kommit fram. Förslaget skulle tillåta att alltid bevilja resning om man vid en förnyad prövning av allt som har kommit fram finner det troligt att den dömde är oskyldig.
Att tvingas ta hänsyn till allt som läggs fram i målet innebär en större arbetsbelastning för domstolen. Men det får man ta, menar Lambertz. ”Intresset av att en person som troligen är oskyldig ges chansen till en ny prövning har bedömts väga tyngre”, skriver han.
Har du fått någon respons?
– Nej, inte från något officiellt håll, säger Lambertz.

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/rattssakerhets-ventil/Ari mattinen.png

Bilden till höger, Ari Mattinens skuld ifrågasätts av många.                                                                  Scen ur ”Kalla Fakta”

Oberoende resningsinstitut i andra länder

Som vi berättat om i tidigare artiklar, finns det i Norge en oberoende kommissionsom har mandat att utreda och pröva resningsärenden i brottmål. Det är ett fristående förvaltningsorgan, inte en specialdomstol. Även i Danmark och England har man liknande fristående system för samma ändamål.
Det gemensamma för dessa organ är att de är från domstolarna fristående organ (förutom det danska organet som är en specialdomstol) och att de har egna, omfattande utredningsresurser som möjliggör självständiga och robusta utredningar för att grundligt kunna bedöma om det finns förutsättning för resning. Finns det skäl för resning skickas ärendet vidare till en domstol för ny prövning.
I dessa länder har det straffrättsliga systemet alltså ett helt eget, separat system för att hantera tvivelaktiga domar. Det inger hopp för de felaktigt eller oskyldigt dömda och ökar rimligen även allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Dessa instituts arbete och erfarenhet bidrar även till reformer och förbättringar i lagen.

Det danska systemet

Det Saerlige Klageret heter det danska organet som har funnits sedan 1939. Det är en domstol som beslutar om resning ska beviljas eller ej. Beslutet tas av tre juristdomare (dansk motsvarigehet till tingsrätts-, hovrätts- och HD-domare), en advokat och en forskare inom rättsvetenskap. Om resning beviljas, hölls ny domstolsförhandling.
Det Saerlige Klageret har inga egna utredningsresurser (i motsats till det norska och engelska systemet) men finns det behov att utreda saken utöver det den dömde och åklagaren åberopar kan man till exempel vidta åtgärder angående bevisning eller ge andra i uppdrag att göra det för att komplettera ansökan. Om ny polisutredning krävs får den inte ledas av samma polis som ansvarade för den ursprunliga förundesökningen. Förra året behandlades 58 resningsansökningar varav 7 beviljades resning.

Det engelska systemet

I England inrättades 1997 The Criminal Cases Review Commission för felaktigt dömda som gäller i England, Wales och Nordirland. CCRC grundades efter ett antal uppmärksammade rättsskandaler. Fram till slutet av mars i år hade man totalt avgjort 12818 resningansökningar varav 476 remitterats vidare. 452 fall har prövats av en överinstans.
Den som söker resning kan i vissa fall få rådgivning av ett juridiskt ombud som betalas via rättshjälpssystemet. Om sökanden inte är berättigad till offentligt biträde men fallet beviljas ny prövning, kan en rättshjälpsansökan göras i efterhand.
I Skottland finns sedan 1999 ett motsvarande organ, The Scottish Criminal Cases Review Commission. Kommissionen har fjorton personal varav sju är juridiska handläggare. Totalt 1240 resningsansökningar har avgjorts varav 99 fick resning. Högsta Domstolen prövade 75 fall varav 48 resulterade i en friande dom.

Marginella förbättringsförslag

Debatten efter rapporten Felaktigt dömda blev omfattande. Åklagarmyndigheten våndades över sin roll i resningsärenden. I ett seminarium hos Lunds Domarakademi i november 2006 tyckte överåklagare Lisbeth Johansson (då chef för Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg) att det vore en lättnad om de slapp tillstyrka och avstyrka resningsansökningar och det kunde göras av en oberoende instans istället. Även Riksåklagaren har tidigare gett uttryck för liknande tankegångar: speciellt komplicerade resningsärenden hör till det  mest besvärliga och grannlaga man kan ställas inför som Riksåklagare.
I maj 2009 tillsatte regeringen Förundersökningsutredningen i syfte att titta på hur man kan säkerställa förundersökningars kvalitet och hur resningsförfarandet kan förbättras. I december samma år presenterades Förundersökningsutredningens delbetänkande (Resningsförfarandet i brottmål) där det föreslås att den som söker resning ska kunna få rättsligt biträde och att det ska vara lättare att återuppta en förundersökning när man har för avsikt att söka resning.
– Bägge förslagen är bra men de botar inte alls de brister som jag tycker ligger i innevarande ordning. Det är mycket blygsamma förslag, menar den pensionerade HD-domaren Johan Munck.
Att ta en titt på de över 70 år gamla resningsreglerna eller att utreda om man i Sverige kunde inrätta en oberoende resningsinstans ingick överhuvudtaget inte i uppdraget. Resningsnämnden har ju regeringen avvisat varje gång den dykt upp någonstans.

Alerta och nonchalanta remissinstanser

Fyra av tjugofyra remissinstanser till delbetänkandet har dock som ett eget initiativ tagit upp behovet av ett fristående resningsorgan: ledamöterna i Högsta domstolen, JO, Advokatsamfundet och Brottsofferjourernas Riksförbund. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet ifrågasätter varför ett rest mål ska tillbaka till samma domstol där det tidigare avgjordes och varför skulle inte till exempel HD kunna pröva alla mål där resning beviljats. Advokatsamfundet anser det befogat att även göra en utförligare översyn av själva resningsreglerna eftersom det i det nuvarande systemet kvarstår många brister för den som söker resning.
Nu återstår att se om regeringen tar intryck av detta. Frågan bereds just nu på justitiedepartementet, vilket kommer att resultera i en proposition som riksdagen senare får ta ställning till.
Däremot har fyra remissinstanser, Kris (Kriminellas Revansch i Samhället), Centrum för rättvisa, Sveriges Domareförbund och Civil Rights Defenders helt struntat i att påverka i frågan trots remissinbjudan. De har alltså inte lämnat in något remissvar.

Fortfarande möjligt att genomföra

Peter Althin fick upp ögonen för ett oberoende resningsorgan långt innan JK tog upp det. Han har debatterat och propagerat för det i åratal, både som advokat och som tidigare riksdagsledamot för Kristdemokraterna.
– När det hamnar i utredningar så vet man aldrig om det självdör eller om det försvinner i någon byrålåda. Därför får man börja om igen.
I riksdagen har frågan om en oberoende resningnämnd drivits av kristdemokraterna och enskilda folkpartister. Representanter för båda partier har skrivit motioner i frågan.
Johan Munck tror att ett oberoende system framförallt skulle öka rättssäkerheten i resningsfrågan.
– Med det systemet vi har nu kan det lätt bli låsningar framförallt på åklagarsidan. Man kopplar in den åklagaren som haft fallet förut som rimligen är ganska så övertygad om att det är en rättvis dom.
– Jag har sett exempel på sådana låsningar flera gånger. Det har funnits fall där jag har varit lite förvånad över att det inte har blivit resning. Det kanske skulle ha bedömts lite friare av ett organ utanför domstolsväsendet.
Göran Lambertz tycker fortfarande att systemet med oberoende resningsnämnd vore bra.
– Bestämmer man sig att utreda den här frågan, kan man ju genomföra det här på några års sikt. Men man måste börja med en utredning. 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.