Gängmedlem

Ni har väl läst Para§raf:s intervju med författarna till boken Gängmedlem, missa den inte. Här kommer recensionen. 

I en tid när mindre nogräknade författare tjänar miljoner på att svartmåla marginaliserade förortskillar som en slags välorganiserad maffia, finns det få saker Litteratursverige är i mer behov av än böcker som ”Gängmedlem”. Stakset och Malmborgs verk är en svidande uppgörelse med nedrustningen av välfärdsstaten och politikernas gagnlösa försök att lösa sociala problem med polisiära medel. Genom att skildra tre individers levnadsöden, tecknar författarna en bild av hur svensk gängkriminalitet ser ut. Det är en bild av barn från arbetarklassen som har tvingats växa upp med alkoholiserade och känslomässigt frånvarande föräldrar, eller som flyttats runt mellan olika fosterhem och diverse statliga institutioner.

Boken beskriver ett Sverige där barnfattigdomen är utbredd och där våra unga matas med reklam för märkeskläder och lyxbilar – samtidigt som deras föräldrar inte ens har råd att drömma om dessa statusmarkörer. Frågan är vad som händer med sådana barn. Vad gör man när man lever i ett samhälle som bygger på att man skall konsumera för att ”vara någon”, samtidigt som man inte har några lagliga möjligheter att skaffa pengar till denna konsumtion? För de personer som ”Gängmedlem” handlar om var svaret självklart: man tar det man vill ha.

Men att leva som kriminell är inte detsamma som att vara gängmedlem, vilket också är anledningen till att författarna lägger mycket krut på att förklara varför vi ser en sådan nyrekrytering till gängen. Sett ur den kriminelles perspektiv så är det logiskt att gå samman med likasinnade – både för att få beskydd när man behöver det, och för att man har möjlighet till större investeringar i exempelvis droghandel om man inte ensam måste stå för hela kostnaden. Det var också vad som gjorde att Anders ”Aje” Berntsson, en av bokens huvudpersoner, slog sig ihop med barndomsvänner som han litade på. Därför var det inte ett stort steg att ta när han tillfrågades om han ville bli medlem i en känd, kriminell organisation. Aje och hans vänner opererade redan som ett gäng, så enda skillnaden skulle bli att de nu kom att utgöra en del av ett större kriminellt nätverk – ett som även hade egna färger och emblem.

Trots beskrivningarna av ett till stor del misslyckat Sverige där gängkriminalitet i mångt och mycket är en produkt av den konsumtionskultur, segregation och de växande klyftor som idag finns mellan fattiga och rika, så är allt dock inte nattsvart. ”Gängmedlem” ligger förvisso så nära den krassa svenska verkligheten som man kan komma, men författarna beskriver i epilogen hur flera av huvudpersonerna lämnar gängen och istället lyckas få sina liv på rätt köl. Detta är värt att hålla i minnet när man talar om brott och straff, inte minst då det utgör ett starkt vittnesbörd om att ingen människa är så förlorad att samhället har rätt att ge upp hoppet om henne. Och om det är någonting som författarna skulle ha kunnat utveckla mer, så är det just frågan om vilka faktorer som har visat sig bidra till att gängmedlemmar lyckas bryta med de kriminella gängen för att istället leva som hederliga medborgare.

Stakset och Malmborgs reportagebok är välskriven och bygger på en omfattande research. Men framförallt har man lyckats med konststycket att göra sitt eget berättande osynligt. Det medför att man som läsare får känslan av att faktiskt vara på plats i de olika personernas liv vid viktiga tidpunkter. Av den anledningen är boken minst lika spännande som en vanlig deckare, trots att författarna vare sig har glorifierat eller dramatiserat gänglivet. Välkommen till ett Sverige som inte borde finnas.

Författare: Geir W Stakset & Niklas Malmborg
Förlag: The Bearded Lady
Utgivningsår: 2012

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.