”El Chapo”– skurk och folkhjälte

”El Chapo”, en av de mest jagade brottslingarna i modern tid, lyckades under 2010 att bli den enda kokainhandlare någonsin att ta plats på finanstidningen Forbes listor över världens rikaste respektive mäktigaste personer. Vägen dit har kantats av förräderi, fångenskap och ett otal mord.

Joaquín Archivaldo Guzmán Loera är det fullständiga namnet på ledaren av El Cartel de Sinaloa (Sinaloakartellen) – Mexikos, och kanske världens, mäktigaste brottssyndikat. De flesta mexikaner känner honom dock som ”El Chapo”, ett smeknamn som betyder ”den korte” och som syftar på kartellbossens ringa längd.
Han föddes den 4 april 1957 i den mexikanska delstaten Sinaloa. För att dryga ut familjens blygsamma inkomster ägnade han sig som liten åt att sälja apelsiner. Fadern var bonde, precis som de flesta i trakten. Man tror dock att han även odlade opiumvallmo och till skillnad från merparten av Sinaloas fattiga bönder hade han dessutom en mäktig släkting i delstatens huvudstad.

Gentlemannamördaren

När Joaquín Guzmán var i tjugoårsåldern lyckades han med hjälp av sin släkting få in en fot i Sinaloas lukrativa narkotikahandel som då styrdes av El Cartel de Guadalajara (Guadalajarakartellen). Guzmáns stora karriärgenombrott kom under slutet av 1970-talet när ”El Güero” Salazar gav honom ansvaret för alla transporter från bergsområdena, där narkotikan producerades och förvarades, till gränsstäderna där den omlastades för vidare smuggling till USA. El Chapo visade sig vara en grym arbetsledare. Om en planerad leverans försenades eller uteblev så avrättade han personligen den ansvarige. Inga ursäkter var giltiga, inte ens om kraftiga regn spolat bort vägarna. Hur bestialiskt det än kan verka så betraktades trots allt El Chapo som en gentleman, även i sättet han mördade på. Han visade nämligen offren respekt genom att avrätta dem snabbt, istället för genom utdragen tortyr.

Arbetar direkt under Gudfadern

El Chapos ledarstil uppmärksammades av bossarna och under det tidiga 1980-talet presenterades han för självaste ”El Padrino” (Gudfadern) – Miguel Ángel Félix Gallardo. El Padrino var Medellínkartellens boss i Mexiko och dessutom en av Pablo Escobars närmaste män. Inom kort utsågs El Chapo till logistikchef och som sådan kom han att koordinera alla flygplan, båtar och lastbilar som kom med varor från Colombia till Mexiko. El Güero kontrollerade fortfarande leveranserna till kartellens kunder i USA, men El Chapo kom snart att jobba direkt under El Padrino som nu styrde hela Guadalajarakartellen. Gudfadern kontrollerade ett vidsträckt imperium, men bestämde sig för att dela upp sin organisation i flera mindre delar. I denna uppdelning fick El Chapo och Ismael ”El Mayo” Zambada ansvar för Stillahavsrutten. Tillsammans med de andra aktörerna från Sinaloa skulle de komma att kontrollera all smuggling till såväl Arizona som Kalifornien.

”Cocaine Alley”

Från att ha smugglat på ett huvudsakligen traditionellt sett – i lastbilar, flygplan, båtar och personbilar – gick man under El Chapos ledning över till att använda en annan metod: underjordiska tunnlar. I maj 1990 fick den amerikanska tullen ett tips om misstänkt verksamhet vid ett lager i staden Douglas i Arizona. Tullinspektörer skuggade en lastbil som lämnade lagret och körde till en bondgård 15 mil därifrån. När man väl slog till mot lantbruksegendomen beslagtogs drygt 900 kilo kokain. En husrannsakan gjordes även i Douglaslagret där man fann en lönndörr utformad som en cementplatta. Bakom dörren låg ”Cocaine Alley”: en 60 meter lång tunnel som ledde från lagret i Douglas till ett hus i staden Agua Prieta på andra sidan mexikanska gränsen. Denna tunnel omgavs av cementväggar och vattenledningar, var väl upplyst och hade till och med en AC-anläggning som såg till att temperaturen alltid var behaglig. Längs golvet låg rälsspår på vilka arbetare kunde köra gruvvagnar fulla av kokain som skulle till USA, samt vapen och pengar som skulle tillbaka till Mexiko. ”Cocaine Alley” var en av de mest kreativa och imponerande narkotikasmugglingsmetoder som den amerikanska narkotikapolisen DEA någonsin hade stött på. Snart fann man även en koppling till El Chapo, myndigheternas utredning visade nämligen att huset i andra änden av tunneln ägdes av dennes advokat. Även om DEA fann flera tunnlar så grävdes det hela tiden nya.

Mordförsök på El Chapo

Med hjälp av den originella smuggelmetoden kom Sinaloakartellens inflytande att stärkas och dess ekonomi att blomstra. El Padrino, som vid det här laget hade dömts till ett långt fängelsestraff, var ute ur bilden och tomrummet efter honom hade fyllts med nya förmågor som El Chapo; ambitiösa, unga män som inte hade några som helst planer på att köra fast i gamla hjulspår.
Men El Chapo steg i rang för snabbt och fick andra organisationers ögon på sig. Arrellano Felix-bröderna ville komma åt honom och i maj 1993 skickade de en grupp yrkesmördare till Guadalajara för att ta El Chapos liv. På Guadalajaras flygplats hittade mördarna sitt tilltänkta offer och i den vilda skottlossning som följde råkade stadens ärkebiskop träffas av fjorton kulor, medan El Chapo klarade sig oskadd.

 

Döms till fängelse

Blott en vecka efter mordförsöket greps El Chapo i Guatemala av regeringstrupper, detta trots att han hade betalt enorma summor till högt uppsatta officerare. Kokainkungen blev förrådd och lämnades över till de mexikanska myndigheterna redan samma dag. Väl i den mexikanska militärens händer började El Chapo prata. Han avslöjade allt om sina colombianska kontakter och berättade även om hur han hade korrumperat delar av den mexikanska statsapparaten. Dessutom lämnade han information om Arrellano Felix-bröderna som försökt mörda honom, i och med detta bröts kartellernas hederskodex vad gällde angiveri en gång för alla. Trots sin samarbetsvillighet dömdes El Chapo till 20 års fängelse för delaktighet i mordet på ärkebiskopen.

/wp-content/uploads/content/utblick/el-chapo/el-chapo1.jpg

Tar över Sinaloakartellen

I juni 1995 arresterades även El Güero och han hamnade slutligen på Puente Grande-fängelset, där El Chapo redan befann sig. Trots att de satt inne lyckades de båda bossarna ta över Sinaloakartellen. Hädanefter skulle organisationen komma att ledas av Joaquín ”El Chapo” Guzmán och ”El Güero” Salazar som, med hjälp av ett flertal andra kokainbaroner, bildade en slags bolagsstyrelse. Denna styrelse sammankallades för att ta alla viktiga beslut beträffande Sinaloakartellens verksamhet. En av styrelsemedlemmarna, Ismael ”El Mayo” Zambada, lyckades även upprätta en allians mellan Sinaloakartellen och Carrillo Fuentes-familjen. Alliansen blev så mäktig att den under 2000-talets början kallades för ”La Federación” (Federationen). När allt gick bra inledde El Chapo en privat sidoverksamhet: tillverkande av metamfetamin. Han använde den redan existerande infrastrukturen för att även smuggla den egna produkten som kom att bli El Chapos privata kassako.

Rymmer från fängelset

Samtidigt verkade El Chapo tröttna på sin långa fängelsevistelse, detta trots att han och hans vänner i princip kontrollerade allt utom grindarna som ledde ut. Mängder av fruar, flickvänner, kvinnliga bekanta och prostituerade besökte El Chapo och de andra höjdarna på Puente Grande-fängelset. Till dessa sammankomster hämtade vakterna in oxfilé, hummersoppa, whisky, rom, kokain och marijuana. Inför en julfest såg Sinaloakartellens högsta ledare till att få mer än 500 liter vin levererat till sig. Men El Chapo oroades av en dom från Mexikos Högsta domstol som innebar att det i framtiden skulle bli lättare att lämna ut mexikanska medborgare till USA. Han bestämde sig därför för att fly. Den 19 januari 2001 sattes planen i verket och med hjälp av en mutad fängelsevakt rullades El Chapo ut förbi murarna, gömd under en mängd smutsiga kläder i en tvättvagn.

Den mexikanska centralregeringen skickade ut såväl federala agenter som tusentals poliser och militärer för att söka efter rymlingen, men skyddad av lager efter lager av människor som var beredda att både dö och döda för sin ledare så lyckades El Chapo hålla sig gömd. Samtidigt arbetade han oupphörligt för att stärka kartellens position gentemot rivaliserande organisationer.

Krig på flera fronter

Första tiden i frihet lyckades El Chapo hålla sig någorlunda under myndigheternas radar, men detta kom snabbt att förändras. Alltsedan flykten från fängelset hade han haft siktet inställt på att ta över staden Ciudad Juárez, som tillhörde Carrillo Fuentes-familjen. Beslutet att gå i krig med sin närmaste allierade, trots att man redan låg i krig med Golfkartellen, var djärvt på gränsen till dumdristigt. Men El Chapo hade bestämt sig och kallade därför samman styrelsen. De diskuterade hur de på bästa sätt skulle ta livet av Rodolfo Carrillo Fuentes, Juárezkartellens ledare. Kort efter mötet sköts Rodolfo och hans familj ihjäl när de besökte ett shoppingcenter. I samma stund förlorade även Carrillo Fuentes-familjen sitt grepp om Ciudad Juárez och den lilla gränsstaden har sedan dess varit ett slagfält.

/wp-content/uploads/content/utblick/el-chapo/Drug_Money_and_weapons_seized_by_the_Mexican_Police_and_the_DEA_20071.jpg

Mexikos största kontantbeslag

Allt gick El Chapos väg och det rådde inga tvivel om att tiderna var goda. Under en husrannsakan år 2007 hos en kinesisk-mexikansk affärsman – som enligt myndigheterna importerade kemikalier åt Sinaloakartellen – skrevs mexikansk kriminalhistoria då man gjorde landets största kontantbeslag. Totalt konfiskerades över 1,3 miljarder kronor i blandade valutor. Med all sannolikhet var beslaget bara toppen på ett isberg och El Chapos kartell fortsatte att växa ohämmat.
Strax efter brytningen mellan Carrillo Fuentes-familjen och Sinaloakartellen sägs det att El Chapo angav Alfredo ”El Mochomo”, den äldste av Beltrán Levya-bröderna, eftersom dennes extravaganta leverne drog myndigheternas blickar till sig. El Mochomo greps i början av 2008 och Beltrán Levya-familjen anklagade omedelbart El Chapo för förräderi. Den 8 maj samma år kom hämnden: El Chapos 22-årige son, Édgar Guzmán, sköts till döds. Konsekvenserna blev ödesdigra. Ännu ett krig utbröt och Beltrán Levya-bröderna, tidigare styrelsemedlemmar i Sinaloakartellen, bildade en egen organisation.

En mördande Robin Hood

Allt krigande tvingade El Chapo att anpassa sig och hans tidigare rykte som gentleman fick stå tillbaka för behovet av att injaga skräck i fienden. I likhet med de andra kartellerna började hans underhuggare att använda sig av allt brutalare avrättningsmetoder. Än idag fortsätter narkotikakriget i Mexiko och bara under 2010 mördades över 15 000 personer, såväl narcos (aktörer inom narkotikahandeln) som poliser, militärer, journalister och vanliga människor. Och vad gäller El Chapo så är han fortfarande fri – trots att DEA har utfäst en belöning på 5 miljoner dollar för information som leder till hans gripande. Men miljontals mexikaner betraktar honom inte som en skurk, utan som en folkhjälte à la Robin Hood som har lyckats överlista en misstrodd regering. Man kan tycka att allt våld borde få folk att vända sig mot El Chapo. Men faktum är att våldet bara har tjänat hans syften och El Chapo vet mycket väl vilken publik han vänder sig till. Han har blivit ledare för ett folk som nästan aldrig har fått någonting från regeringen. Ett folk vars första prioritet är överlevnad, snarare än att bekymra sig över om de befinner sig på rätt sida om lagen. Ett folk som beundrar den man som på egen hand tog sig upp ur fattigdomen – en man som skapade sin egen lycka.

En produkt av en misslyckad regering

I dagens Mexiko finns El Chapo överallt och ingenstans: folksånger sjungs till hans ära, hans namn kan ses på banderoller i varenda stad och han har hela Facebook-grupper av beundrare. I mångt och mycket är han en produkt av den mexikanska centralregeringens oförmåga att skänka folket trygghet och ekonomisk försörjning. Han är, kort sagt, både skurk och folkhjälte.

Enhanced by Zemanta

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.