Kumla – ändstationen

Kumla är Sveriges mest beryktade anstalt. Att som förstagångsdömd komma dit är inget för den svaghjärtade.

Trots att det gått snart tretton år av mitt fängsliga förvar så sitter minnet från första gången jag kom till anstalten Kumla djupt inpräntat i mig. Det jag kommer ihåg mest från min ankomst till det ställe där ingen vill hamna, var den oändligt långa, senapsgula muren som höjde sig över Närkesslätten. Transportbilen körde fram till första hindret, en stålport som lät mig passera igenom det elektriska stängslet som omgärdar hela anstalten. En port som med all önskvärd tydlighet markerade slutet på friheten. Transportbussen körde in genom ytterligare två portar innan den stannade till och jag beordrades ut. Det var med nervösa steg som jag för första gången satte foten i den värld jag under flera månader i häktet fruktat att möta. Jag höll masken, men tankarna malde den bild jag målat upp inom mig, en hård värld där Darwins teori om den naturliga utgallringen sätts på sin yttersta spets mer än någon annanstans: Överlevnad av de starkaste!

Bitterhet och samhällshat

Handbojorna togs av mig och jag gick in i en hall och låstes in i ett litet väntrum. Ett trångt, kalt och smutsigt rum, utan ett enda fönster. Av lukten att döma verkade det inte ha städats på flera år. Rummet var inte mer än två-tre kvadratmeter stort och det var klotter överallt. Det verkade som om alla velat lämna sin signatur. FTL såg jag inristat på bordet, senare fick jag reda på att det betyder Fuck the Law. ACAB var ett annat vanligt uttryck, som betyder All Cops Are Bad/Bastards. Allt jag läste visade på ett starkt samhällshat och de som skrev måste ha varit fyllda av en enorm bitterhet mot Kriminalvården.

En rätt kort men bastant kille i 30-års-åldern med snaggat ljust hår steg in. Hans storlek tydde på att han använde steroider. I ett aggressivt tonfall sa han åt mig att följa med. Ytterligare en person, en kvinna, stod bakom mig när jag klev ur rummet. Bägge bar ljusblå skjorta med en mörkblå slips och ett par mörkblåa byxor – samma uniform som transportvakterna hade burit. En namnbricka med Kriminalvårdens logotyp satt fäst på personalens respektive skjorta där deras namn och tjänstebefattning syntes. Jag följde efter och vi gick in i ett stort rum där själva inskrivningen skedde. Mina tillhörigheter gicks igenom och mitt foto togs. Allt var rutinmässigt och opersonligt. Jag fick anstaltskläder och tvingades byta om framför vakterna.

Tvingas urinera naken

Klädd i gamla slitna anstaltskläder som hade tvättats ett otal gånger för mycket, beordrades jag att lämna ett urinprov. Det kan väl inte vara så farligt, tänkte jag. Självklart utgick jag från att urinprovstagningen innebar att jag skulle få gå in på toaletten själv och lämna ett prov i någon form av kärl. Men när jag gick in i det lilla toalettliknande utrymmet som användes särskilt för urinprovstagning följde båda vakterna med och ställde sig för att titta på mitt könsorgan. Vad i helvete gör ni? ville jag skrika åt dem, men jag antog att det var så här det skulle gå till. För att göra förnedringen total tvingades jag även att klä av mig naken. Inte nog med att det stod två vakter på mindre än en armslängds avstånd ifrån mig – jag förväntades dessutom kunna urinera helt näck framför en kvinna. Detta var det första urinprov jag lämnat i närvaro av en annan person och redan då insåg jag att det var något så nedvärderande över hela proceduren att den borde förbjudas.

Nedbrytande miljö

Min ankomst till Kumla var ingen angenäm upplevelse, hela systemet är i mångt och mycket baserat på att man ska brytas ner. Det stora problemet är att man ganska snart vänjer sig, vilket inte kan vara särskilt bra. Naturligtvis måste säkerheten upprätthållas i fängelser, men finns det inget bättre sätt? En destruktiv och nedbrytande miljö rehabiliterar inte, utan leder till att många blir värre av att sitta inlåsta och sedan kan komma ut rent hatiska. Vilket i värsta fall kan leda till nya brottsoffer. 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.