Att lämna ett kriminellt gäng

Av Johan Lidberg

Vad får unga människor att välja ett liv med våld, fängelse och otrygghet? Varför går man med i ett kriminellt gäng? Och kan man gå ur? Fryshuset i Stockholm driver projekten Passus och Cides, där man hjälper unga avhoppare.

1998 startades Exit på Fryshuset, ett projekt som hjälper avhoppare från Vit maktrörelsen. För tre år sedan startade man syskonprojektet Passus som hjälper människor att lämna kriminella gäng. Man startade även Cides som arbetar övergripande när det gäller destruktiva subkulturer. De arbetar med föreläsningar, utbildning, politisk påverkan samt sprider den kunskap man får från de individuella projekten. Dessutom finns ett nätverk av olika människor som arbetar med ungdomar kopplat till Cides. De tre projekten arbetar tillsammans och är finansierade av Allmänna Arvsfonden. Många ungdomar känner ett förakt mot samhället och myndigheter. Cides har därför skapat ett ungdomsråd där unga får lära sig hur samhället fungerar och vilka rättigheter och skyldigheter man har.

/wp-content/uploads/content/under-ytan/att-lamna/camilla.jpg

Bryta destruktiviteten

– Att bara säga att du inte får ha en tröja med Adolf Hitler på eller gå med i gäng hjälper inte. Vi försöker lära ut hur man kan påverka samhället i stället för att vara destruktiv, säger Camila Salazar Atias, verksamhetsansvarig på Cides. (Här på bilden till höger). Hon har läst kriminologi i New York och i tre år forskat i USA där hon studerade gängen Latin Kings och Latin Queens.

Trots alla negativa sidor med gängkriminaliteten är det många som dras in i den. Det finns flera anledningar till det.

– Identitet, familj och pengar är viktiga faktorer. Är du med i ett gäng kan du få status och makt. Kommer man från dåliga familjeförhållanden eller helt saknar familj blir gänget din familj med trygghet, värderingar och regler. Rikedom kan locka, men det kan också bara vara ett sätt att överleva ekonomiskt. Arv och miljö spelar också in. Är du uppväxt med kriminalitet är det lättare att du blir kriminell. Bor du i ett område där många runt dig är med i gäng och du själv inte är med, blir du lätt ett villebråd.

– Ungdomar och framför allt de från andra länder ser att i Sverige finns allt: mat, vatten, struktur, pengar och jobb, men inte för dem. Gängmedlemmar straffas ofta hårdare för att de gjort ett val, men vilka andra alternativ fanns?  De tycker att de har gjort ett rationellt val.

Familjesituationen

Vad kan man göra för att förbättra situationen och vad gör ansvariga myndigheter och politiker? Enligt Salazar Atias är de största riskfaktorerna kända. Man bör titta på familjesituationen och hur det går i skolan.

– Alla är överens om att om man inte går ut nian har så har man inte så stora möjligheter i samhället. När man märker av gängverksamhet är ofta reaktionen: Hur ska vi skydda oss mot gängen? istället för att reagera på att ungdomarna mår skit och se till att de inte hamnar där. Det här är en grupp som skriker efter hjälp. Det krävs också ett bättre samarbete mellan olika myndigheter och kommuner. Ingen vill ta kostnaderna. För att fungera i samhället behöver man ha bostad och jobb, men har man inget jobb så får man ingen bostad och tvärtom. Säger man att man är ex-kriminell så skiter folk i exet, man ses ändå som kriminell.

Kriminellt tankesätt

Att lämna kriminaliteten är svårt. Dels kan det finnas en direkt hotbild från det gäng man lämnat, men det kräver också andra förändringar. Man har ett kriminellt tankesätt och kan inte samhällets koder. Det är sånt Passus arbetar med. De tar emot avhoppare från de kriminella gängen och hjälper dem att lägga grunden till ett nytt liv.

– Exit har ju funnits ett bra tag och vi märkte att det fanns ett liknande behov av att kunna hoppa av från kriminella gäng. Vi upptäckte att anledningarna till att man lockas in i och att man stannar i de här grupperna är väldigt lika, även om vissa detaljer kan skilja. Även svårigheten att lämna har de gemensamt.

Man måste själv söka till Passus och man måste ha slutat med kriminalitet och missbruk. De har samverkan med SYL (Särskilda insatser mot yrkes- och livsstilskriminella), kriminalvård, socialtjänst och frivård som kan hänvisa till Passus om någon vill hoppa av. Verksamheten är individanpassad och alla får en klientcoach som kontaktperson. Personalen är utbildad bland annat inom konflikt- och krishantering och medling och har egen erfarenhet av den kriminella världen, vilket ger kunskap men också visar att det går att ta sig ur.

 – Vi har först ett personligt samtal med klienten för att se vilka behov som finns och för att se att det finns motivation. Annars går det inte. Vi märker att vissa inte är redo än, men också att några behöver hjälp som vi inte kan erbjuda. Omfattande psykologhjälp kräver till exempel medverkan från socialtjänsten, säger Magnus som jobbar som klientcoach.

/wp-content/uploads/content/under-ytan/att-lamna/anti-gang-project-891261400.jpg

Snabba att döma

Han menar att både samhället och media är oerhört snabba att döma och hänga ut människor och organisationer som livsfarliga och utan känslor.

– De här individerna har otroligt mycket känslor, men på vägen har de lärt sig att stänga av dem för att rättfärdiga sina handlingar. Samhället satsar ofantliga summor på det polisiära, men det är en tillfällig lösning. De kriminella grips, döms och blir inlåsta i en kriminalvård som inte fungerar. Fängelserna är den perfekta rekryteringsbasen och en dag kommer de här människorna ut, säger Magnus och fortsätter:

– Media hittar på egna namn på grupperingar. Om fem kompisar i Alby begår några småbrott blir de ”Albygänget” utan att de själva kallar sig det eller ser sig som ett gäng. Då får större gäng upp ögonen för dem och ställer ultimatum: antingen går ni med oss eller så splittras ni. Gängen är fantastiskt duktiga på att värva nya medlemmar. Har du problem och får höra från skola och föräldrar att du inte har någon framtid, så sitter det inpräntat i dig. Om då några killar med flashiga kläder och bilar säger: fan vad bra och duktig du är, då lyfts man av det och ser en framtid där. De erbjuder en falsk trygghet och ett hopp om framtiden, vilket samhället misslyckats med.

Några av avhopparna har en fungerande familj och ett socialt nätverk och behöver kanske bara något samtal i veckan. Andra behöver hela spektrat av hjälp. Det är viktigt att man går till botten till varför man hamnade där man hamnade. Det praktiska de får hjälp med är saker som boende, sysselsättning och kontakt med myndigheter. Har man sedan tidig ålder levt utanför samhället kan saker som att skriva ett brev och att gå till arbetsförmedlingen vara oerhört svårt. Coacherna bygger upp ett förtroende, är med klienterna väldigt mycket och tränar på vardagssituationer och tankemönster. Man träffas på platser där klienterna känner sig trygga, inte där deras gamla gäng finns och sällan på Fryshuset där det rör sig väldigt mycket folk. Avhopparna träffar heller inte varandra.

– De måste lära sig att det man gör och säger får konsekvenser. Om de är hos en handläggare på socialtjänsten och säger åt henne att hon är dum i huvudet och kan dra åt helvete och hon sedan ger avslag så att de inte får några pengar kan de bli förvånade. De har ju bara sagt vad de tycker. De måste också lära sig att ta motgångar. I början av behandlingen kan småsaker blåsas upp till något jättestort. En missuppfattning om en läkartid kan få en klient att tro att alla är emot honom. Hela samhället är orättvist.

Olika anpassning

Hur fort anpassningen till samhället går är väldigt olika. Arbetet går ofta framåt i bra takt för att sedan ta ett par steg tillbaka. När det flyter på bra är arbetet enkelt, men när de mörka stunderna kommer, och det gör de, kan det bli väldigt jobbigt. De man lämnat har varit ens familj och trygghet, och tankar på vad man utsatt andra för kommer i kapp en. Vissa kan då vara väldigt jobbiga att ha att göra med, något som också påverkar personalen.

– Vi coacher har handledare och kuratorer att prata med. Det gäller att inte ta åt sig personligen. Det är lätt att bli psykiskt utmattad och då är man kanske inte rätt person att ta hand om andra. Det är viktigt att känna av de signalerna, så ibland lämnar vi över en klient till någon annan handledare, säger Magnus.

Passus arbete kan alltså vara väldigt påfrestande för både personal och klienter, men man gör skillnad för många ungdomar. Av dem som fått hjälp är det ingen av dem som har gått tillbaka till sitt tidigare kriminella liv.

Fotnot: Magnus heter egentligen något annat.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.