Mordmotivet var incest

Hon lockade sin son till som det beskrevs på den tiden, "att med henne begå skändlig kärlek". Incestförhållandet som började sex år före den äkta makens död, skulle fortsätta under tolv år fram till 1889.

Mordet är omskrivet av bland andra August Strindberg i boken Svarta fanor, som ”det ruskigaste brott som är begånget i Sverige”. Fallet har uppmärksammats internationellt och blivit långfilm.

Anna Månsdotter och hennes man Nils Nilsson fick tre barn. Bara ett av dem, Per Nilsson, överlevde. Nils var 13 år äldre än sin hustru och paret bodde på Möllegården i Yngsjö, en liten by söder om Åhus på den skånska ostkusten. Anna hade räknat med att giftermålet med Nils skulle ge henne en bekymmerslös framtid. Men det hade inte riktigt blivit som hon hoppats. Det blev i stället ett ganska knapert liv byggt på krediter och lån. Fattigdomen gjorde henne bitter och hon kom allt längre från sin man och allt närmare sonen Per.

Förförd i kökssoffan

När Per var 15 år konfirmerades han. I samma veva blev pappan sjuk i lungsot. Han fick en besvärande hosta och den ledde till att paret inte längre kunde sova tillsammans.

Så Anna flyttade ut till /wp-content/uploads/content/historiskt/mordmotivet-var-incest/Per_Nilsson_(1862-1918).jpgkökssoffan och Nils sov kvar i dubbelsängen.

En natt vaknade sonen Per, bilden till vänster, och gick ut i köket. Där låg Anna vaken och hon lockade honom till sig.

Med stor risk för upptäckt förförde hon sonen där i kökssoffan.

Nils Nilsson blev aldrig riktigt fri från lungsoten. Han dog 1883 när han var 55 år.

Efter det behövde inte Anna och Per smyga med sitt sexliv. I alla fall inte i det egna hemmet.

Det syndfulla livet

De delade säng i många år. Men ganska snart började det skvallras i bygden om det ”syndfulla livet på Möllegården”. Men Anna bemötte skvallret med att hon var mörkrädd och därför inte kunde sova om hon var ensam.

En dag passerade en bekant förbi gården. Han började prata om Per och att han inte var gift. Besökaren visste att det fanns ett gott parti bara några mil bort i Björstorp. Där bodde häradshövdingen Jonas Olsson med sin familj. Dottern Hanna var 21 år och giftasvuxen. Hon skulle kunna bli ett gott parti för Per.

För Anna Månsdotter var det med kluvna känslor hon tog emot ”erbjudandet”. Om sonen gifte sig med Hanna skulle hon äntligen kunna komma ifrån det fattiga livet genom att han gifte sig rikt. Men samtidigt ville hon inte dela honom med någon annan.

Hustrun vädjade

Det blev i alla fall bröllop 1888. Dock först efter att Anna Månsdotter avkrävt sonen ett löfte om att han aldrig skulle dela den äktenskapliga sängen med sin blivande hustru. Per höll löftet trots den /wp-content/uploads/content/historiskt/mordmotivet-var-incest/HannaHustrun.jpgunga hustruns alla försök och vädjanden att få honom till sig i sängen.

Hustrun Hanna, bilden till höger, flyttade till Möllegården och Per och hon såg ut att få det fint tillsammans. Men ganska snart märkte hon att det inte stod rätt till. Anna Månsdotter inkräktade alltför mycket på det nygifta parets liv. Och till slut blev det för mycket.

Hanna flydde hem till sin familj och sa att hon aldrig skulle återvända. Men pappa häradshövdingen slog ut med armarna och snart var hon tillbaka hos Per.

Men Anna hon kom på ständiga besök till Yngsjö och lämnade sällan Per och Hanna för sig själva. Hanna såg hur de två smög omkring och tisslade och tasslade. En dag kunde Hanna inte hålla sig längre. Hon anklagade svärmodern för att ha ett sexuellt förhållande med hennes man.

Planerade mordet

Från den dagen planerade Anna hur hon skulle kunna röja Hanna ur vägen. Den 27 mars 1989 berättade hon om planen för Per. Han skulle slå till sin hustru i huvudet med ett vedträ. Därefter skulle Anna strypa henne med bara händerna.

Planen fullföljdes under den kommande natten och för att dölja brottet släppte de Hanna nerför en källartrappa i huset, för att det skulle se ut som en olyckshändelse genom att Hanna hade ramlat.

/wp-content/uploads/content/historiskt/mordmotivet-var-incest/AnnaMansdotter.jpgPolisen märkte dock ganska snart att Hanna blivit mördad. Per tog då på sig skulden. Men efter ett tag erkände Anna, bilden till vänster, att det var hon som planerat mordet och sedan strypt sin svärdotter.

Svartsjuka

Vid rättegången framkom att de mordmisstänkta hade ett incestuöst förhållande med varandra, vilket ansågs ha utlöst mordet. Det skulle ha lett till en oresonlig svartsjuka hos Anna Månsdotter, en svartsjuka som då skulle ha varit motivet.

Per dömdes av häradsrätten till döden för mord på sin hustru. Juristdomaren ville frikänna Anna Månsdotter men nämndemännen röstade ned domaren och dömde henne till döden.

I en andra prövning i häradsrätten dömdes Per för sedlighetsbrott till straffarbete i två år och nio månader och för mordet till straffarbete i sex månader.

Detta avrundades till tre år jämt. Anna Månsdotter dömdes till livstids fängelse för sedlighetsbrott och till döden för mordet. Förklaringen till det här låg sannolikt i att Anna Månsdotter var illa sedd i bygden medan sonen Per tvärtom var /wp-content/uploads/content/historiskt/mordmotivet-var-incest/Cellan.pngmycket omtyckt.

Sannolikt som en slags markering av hur ”farlig” Anna Månsdotter kunde vara sattes hon i en cell med tredubbla galler, bilden till höger.

I en högre instans skärptes dock Pers straff för sedlighetsbrott till fyra års fängelse och för mord till dödsstraff. Anna Månsdotters dödsstraff fastställdes.

De olika turerna och varierade påföljderna berodde bland annat på att Per först tog på sig allt och försökte skydda sin mor. Men till slut erkände Anna Månsdotter att det var hon som hade strypt sonhustrun.

Begärde nåd

Både Per och Anna begärde därefter nåd från dödsstraffet och Per fick sitt straff omvandlat till livstids fängelse. Anna Månsdotters dödsstraff kvarstod dock. Något som hon ansåg vara oerhört orättvist. Skulle hon avrättas så skulle samma sak gälla för sonen, menade hon. I strikt juridisk mening kanske hon hade rätt i det.

Men nåd, som under den här tiden avgjordes av konungen, var då som nu inte en juridisk fråga. Nåd ges av humana skäl. Att Per benådades berodde sannolikt på att han inte sågs som den som legat bakom att mordet på hans hustru genomfördes. Men kanske framförallt på att ett 60-tal grannar begärde nåd för honom och omvittnade att han egentligen var en god människa och att ”allt borde lastas hans mor”.

Första avrättningen

När skarprättare AG Dahlman ska avrätta Anna Månsdotter på fängelsegården i Kris[-]tian[-]stadfängelset den 7 augusti 1890, är det hans första uppdrag som bödel.

Den unge fängelseprästen Malte Hasselqvist för ut Anna Månsdotter på fängelsegården. Han är uppenbart omskakad då han enligt referaten är likblek. Han blev efter den här avrättningen ”aldrig mer sig själv”. Anna Månsdotter är ”klädd i vit klänning, pyntad som till fest, med stora lysande oroligt sökande ögon”.

Ett 70-tal åskådare, som är speciellt inbjudna, väntar där på fängelsegården tillsammans med skarprättare AG Dahlman. De ser hur Anna Måndsdotter oroligt flätar sina händer hela tiden, medan prästen varsamt för fram henne till stupstocken och bräderna som bildar det enkla underlag där hon ska läggas ner. En av åskådarna ska sedan beskriva hur han fortfarande kan ana en skönhet hos denna nu ”48-åriga halvdöda kvinna”.

Prästen klappar henne på axeln och leder henne fram till stupstocken samtidigt som han hela tiden pratar lugnande med henne. En av bödelns medhjälpare, en ”rackare”, binder för hennes ögon. Snyftande går hon ner på knä och får hjälp att lägga sig tillrätta med huvudet i stupstockens fördjupning.

Om det beror på AG Dahlmans ovana och eventuella nervositet, eller att Anna Månsdotter lyfter på huvudet precis då han ska hugga, må vara osagt, men hugget träffar för högt och snett. Det går in genom nedre delen av bakhuvudet och ut genom munnen.

 

/wp-content/uploads/content/historiskt/mordmotivet-var-incest/AvrattningGul.jpg

Bilden ovan togs i smyg och ingen har lyckats förklara hur det gick till. Men det var så kontroversiellt att en tecknare fick rita av fotot och först då kunde det publiceras, trots att teckningen, se nedan, var en kopia av fotot.

 

/wp-content/uploads/content/historiskt/mordmotivet-var-incest/Avrattningen.jpg

Här syns, förutom Anna Månsdotter och prästen som står bredvid henne, även bödeln Dahlman, som är den långe mannen till vänster.

Avrättning beskrevs så här av ett ögonvittne:

I samma nu som hon lades ner stod bödeln Dahlman vid hennes vänstra sida med en lyft, halvmåneformad, bila. Då, just som hugget skulle falla, lyfte Anna Månsdotter huvudet och började jämra sig som ett barn. En medhjälpare fick ta tag i hennes huvud och pressa ner det.

Åter hördes hon snyfta när den glänsande bilan for genom luften, ett mjukt ljud av hugget och huvudet som rullade fram i sanden, ända fram till åskådarnas fötter. En medicinare tog upp huvudet och granskade ögonen som fortfarande blänkte. Han konstaterade att hugget tagit snett och därför satt hakan och en del av tungan kvar på kroppen.

Den sista kvinna som avrättades

Anna Månsdotter blev den sista kvinnan som avrättades i Sverige. Hennes dödsmask, på bilden högst upp, var tidigare utställd på Polismuseumet i Stockholm.


Däremot var det inte så, som det ofta påståtts, att Dahlman var tvungen att hugga tre gånger för att få av huvudet. Detta är en historia som härrör från en avrättning på Gotland ett tiotal år tidigare då bödeln var berusad och därmed inte riktigt klarade av sitt uppdrag.

Dock resulterade detta Dahlmanska misshugg i att hans äldsta son, som sedan kom att assistera honom, konstruerade en anordning med en lina som löpte över nacken på den dödsdömde. Den drogs åt alldeles före hugget och därmed hindrades att huvudet kunde förflyttas.

Efter 23 år på Långholmen fick Per Nilsson nåd och frisläpptes på julafton 1913. Därmed blev han också en av de få som överlevde så lång tid på Långholmen under den här tiden. De flesta klarade maximalt 10-15 år innan de gick under av misshandel, spöstraff, usel mat och sjukdomar.

Per dog 1918, efter fem år i frihet, då han hade drabbats av lungsot.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.