Kids for Cash – barn som handelsvara

I Luzerne County, Pennsylvania, fråntogs tusentals ungdomar sin frihet och såldes till privata fängelser och arbetsläger. Det dröjde hela sju år innan folk insåg att de båda domarna Mark Ciavarella Jr. och Michael Conahan fick betalt av fängelsedirektörerna för att leverera en stadig ström av dömda ungdomar till de privata fängelseföretagen. 

I utbyte mottog de över 18 miljoner kronor.

Ingen utomstående kan idag med säkerhet säga hur det hela började.

Men klart är att de båda domarna Mark Ciavarella Jr och Michael Conahan redan 2003 beslutade att Luzerne Countys kommunalt ägda ungdomsfängelse inte längre skulle tilldelas allmänna medel. Som en konsekvens av det stängdes fängelset ned.

Samma år bestämde sig finanshajarna Robert Powell, bilden nedan, och Robert Mericle för att ge sig /wp-content/uploads/content/utblick/kids-for-cash/Powell.jpgin i den privata fängelseindustrin. Företaget Pennsylvania Child Care (PACC) grundades och man öppnade en ungdomsanstalt.

Detta drag var, åtminstone på pappret, en riskabel investering. Men långt innan fängelsets murar fanns på plats hade  PACC undertecknat ett hemligt placeringsavtal med Ciavarella och Conahan.

Avtalet garanterade att den nya anstalten alltid skulle ha ett visst antal fångar i sina celler, vilket i sin tur ledde till att man var garanterad en ersättning om 9,7 miljoner kronor per år av kommunen. Powell och Mericles karriär inom den privata fängelseindustrin började bra. ”Problemet” var att ungdomarna i Luzerne County inte begick tillräckligt grova brott för att kvoten skulle fyllas. Den frågan löste de båda domarna. I utbyte mot en väl tilltagen betalning, antog de uppdraget att döma så många som möjligt av traktens ungdomar till fängelse.

Pennsylvania Child Care expanderar

Året därefter undertecknade Luzerne County ett leasingavtal med PACC som gjorde det privata fängelseföretaget 402 miljoner kronor rikare. Verksamheten gick bra och tack vare att anstalternas celler numera var fulla av dömda ungdomar kunde man kamma in 28 % vinst redan första året.

/wp-content/uploads/content/utblick/kids-for-cash/Mericle.jpgFaktum är att vinsten blev så stor att Powell och Mericle, bilden till höger, bestämde sig för att öppna ett systerföretag år 2006. Bolaget fick namnet Western Pennsylvania Child Care (WPACC) och även denna gång undertecknade de båda domarna ett leasingavtal som var minst sagt ofördelaktigt för skattebetalarna. När väl ”Kids for Cash”-härvan uppdagades revs avtalet upp, men då hade Luzerne County redan betalat WPACC lika mycket som det skulle kosta att bygga nio offentliga ungdomsanstalter. Sin vana trogen passade de båda domarna på att tjäna sexsiffriga belopp på affären.

Mr Nolltolerans

Samtidigt som fängelsedirektörerna och domarna gjorde stora pengar på sin verksamhet, fick tusentals människor sina liv förstörda och familjer splittrades. Över 6 000 ungdomar dömdes till stränga straff, ofta var det fråga om förstagångsförbrytare som begått så triviala brott att det egentligen inte fanns anledning att döma till annat än bötesstraff.

Ciavarellas och Conahans domar satte spår i statistiken: ungdomar som åtalades för brott i Luzerne County löpte dubbelt så stor risk att dömas till fängelse än ungdomar i andra delar av Pennsylvania. /wp-content/uploads/content/utblick/kids-for-cash/Ciavarella.jpgCiavarella, bilden till vänster, var så stenhård i rättssalen att han gick under smeknamnet ”Mr Nolltolerans”.

En tioårig flicka som av misstag satte eld på sitt rum fick avtjäna en månad på ungdomsanstalt; en fjortonåring dömdes till elva månaders fängelse för att ha delat ut en örfil efter att själv ha blivit örfilad av ”offret” ifråga. En sextonåring fick ett halvårs fängelse för att ha visat långfingret för en polis, trots att det inte är brottsligt i Pennsylvania.

Girighet utan gränser

I sitt arbete som domare tjänade Ciavarella långt över en miljon kronor om året, men det var inte nog. Både Ciavarella och Conahan var beredda att gå över lik för att nå sina mål: paradvåningar i Miami och semestrar ombord på lyxyachter. Tillsammans köpte de en lägenhet i Florida och för att ta sig till och från semesterbostaden flög de privatjet.

Väl på plats lånade de ofta fängelsedirektör Powells 56-fotare, en yacht med namnet ”Reel Justice”. Och medan domarna njöt av det goda livet led ungdomarna bakom lås och bom. För den elvaåring som hamnade på ungdomsanstalt efter att ha kört familjens bil på garageuppfarten, dröjde det nästan två år innan han fick återvända till familjen. Men det var inte samma pojke som återvände.

Traumat av att ha bevittnat grovt våld och pennalism hade förändrat honom i grunden. Liknande problem fick 15-åriga Hillary Transue. Ciavarella dömde henne till fängelse för att ha skapat en /wp-content/uploads/content/utblick/kids-for-cash/Hillary transue.jpgMyspace-sida i sin rektors namn där det bland annat stod att rektorn dagdrömde om Johnny Depp. Under rättegången gavs Transue, bilden till höger, aldrig någon chans att presentera sin sida av saken.

Trots att straffet hon dömdes till var relativt kort, satte det djupa spår hos flickan eftersom både vänner och grannar vände henne ryggen. Lyckligtvis slutade aldrig Hillary Transues mor att stötta sin dotter. Hon överklagade domen vilket flera år senare skulle sätta bollen i rullning till uppdagandet av en omfattande rättsskandal.

Dödlig rättvisa

Men för vissa var straffet mer än bara en svår tid att uthärda, det blev början till slutet. Så var fallet för Edward R. Kenzakoski. Som många andra sjuttonåringar var han utagerande och orsakade bekymmer för sina föräldrar. Detta oroade pojkens far. Han diskuterade saken med några vänner vilka var välbekanta med rättsväsendet. De övertalade honom om att den unge Kenzakoski skulle skärpa sig om han bara fick se insidan av en domstol. Fadern tvekade, men hans vänner garanterade honom att den lokala domaren – Ciavarella – var en god människa som skulle låta pojken komma undan med blotta förskräckelsen.

Övertygad om att en rättsprocess var bästa sättet att få ordning på sin son, bestämde sig fadern för att placera drogparafernalia i dennes bil och tipsa polisen. Efter en summarisk rättegång dömdes Edward Kenzakoski till trettio dagars fängelse på PACC av Ciavarella. När de trettio dagarna hade /wp-content/uploads/content/utblick/kids-for-cash/PA Child Care 1.jpgavtjänats förflyttades Kenzakoski till ett arbetsläger där många av de intagna var tungt kriminella gängmedlemmar och ungdomar som dömts för mord. Kenzakoski blev till sist villkorligt frigiven, men vid det laget var han djupt deprimerad och full av bitterhet och ursinne.

Trots det försökte han skapa sig en dräglig tillvaro och började arbeta på en byggfirma. Men det dröjde inte länge förrän han gjorde sig skyldig till misshandel. Ciavarella hävde omedelbart hans villkorliga frigivning, vilket också medförde att han förlorade jobbet. Kenzakoski placerades denna gång på WPACC, som också ägdes av Powell och Mericle. Efter att ha frigetts därifrån dömdes Kenzakoski på nytt, nu för att ha hamnat i slagsmål med tre personer. Kenzakoski avtjänade även detta straff, men mindre än en månad efter frigivningen tog han sitt liv genom att skjuta sig själv i bröstet.

Misstankar om korruption

Att saker och ting fungerade annorlunda i Luzerne County än på andra platser står idag glasklart. Mer än hälften av alla Ciavarellas rättegångar genomfördes utan att de tilltalade fick hjälp av advokater, /wp-content/uploads/content/utblick/kids-for-cash/Kid in shackles.jpegtrots att även ungdomar som åtalas för brott i USA har rätt till detta enligt landets grundlag.

Men de flesta föräldrar trodde att det var så det gick till i ungdomsdomstolar över hela landet och att det enda de kunde göra för sina barn var att finnas där för dem. Förklaringen till att domarna kunde bedriva sin verksamhet under drygt sju års tid var att många fler än de själva och fängelsedirektörerna var invigda.

Visste i förväg

När skandalen blev offentlig upprättades en undersökningskommission. En av de saker kommissionen kom fram till var att personalen på de privata fängelserna alltid fick veta i förväg hur många ungdomar som skulle anlända under dagen – långt innan rättegångarna mot personerna ifråga hade påbörjats eller skuldfrågan avgjorts. Även traktens advokater förstod vad som hände eftersom de gav föräldrar rådet att inte anlita dem då man var dömd på förhand när man kom in i Ciavarellas rättssal. Som alltid fanns det de som protesterade mot orättvisorna, men de hade inget att säga till om. Enskilda övervakare som misstänkte att saker /wp-content/uploads/content/utblick/kids-for-cash/Conahan.jpgoch ting inte stod rätt till blev överkörda varje gång de vädjade om mildare straff eller att den dömde skulle få avtjäna straffet i sitt eget hem istället för i fängelset.

Ciavarella och Conahan, bilden till vänster, utgjorde problemets kärna, men korruptionen skulle aldrig ha kunnat pågå så länge om det inte vore för att även åklagare, domstolsbiträden och medlemmar av disciplinnämnden i Luzerne County accepterade mycket av vad som pågick. De flesta var rädda för att förlora sina jobb om de framförde kritik mot domarna, så de valde att hålla tyst. Det som till sist fick omgivningen att reagera var att domarna alltid insisterade på att skicka de dömda ungdomarna till PACC eller WPACC.

Härvan nystas upp

I slutänden var det dock en vanlig samhällsmedborgare som kom att sätta fokus på orättvisorna i Luzerne County. Modern till Hillary Transue, flickan som dömdes för att ha skapat en fejkad MySpace-sida, vägrade att acceptera det straff som hennes dotter fick. Hon sökte med ljus och lykta efter en advokat som ville ta sig an dotterns fall. Ingen av traktens jurister ville ta i fallet med tång av rädsla för att stöta sig med Ciavarella.

Det var först när hon kontaktade en ideell organisation i Philadelphia, som hon fick någon hjälp. När Ciavarella läste den juridiska inlaga som organisationen formulerat på familjen Transues begäran, gick han med på att frige den fängslade dottern. Men från den ideella organisationens sida lät man sig inte nöjas med detta. Istället placerade man ut personer vilka hade i uppgift att intervjua de föräldrar och barn som kom ut från Ciavarellas rättssal.

Efter att ha samlat in mängder av vittnesmål anmälde man saken. Två gånger skickades ansökningar in till Pennsylvanias Högsta Domstol för att denna instans skulle sätta stopp för domarnas cyniska verksamhet, men båda gångerna fick man avslag. Det var inte förrän Ciavarella och Conahan åtalades för mutbrott i samband med byggprojekt som domstolen drog öronen åt sig. Den tredje ansökan som skickades in år 2008 godkändes och ledde till att både Ciavarella och Conahan förlorade sina tjänster som domare.

Det rättsliga efterspelet

/wp-content/uploads/content/utblick/kids-for-cash/Ciavarella kids.jpgMedierna döpte snabbt härvan till ”Kids for Cash”-skandalen och utredningen visade att de båda domarna hade tjänat drygt 18 miljoner kronor på att missbruka sin makt. Högsta Domstolen i Pennsylvania rev upp flera tusen felaktiga domar och vidtog en rad åtgärder för att se till så att man hädanefter följde lagen i Luzerne Countys domstolsbyggnad. Bland annat förbjöds rutinmässig användning av hand- och fotbojor på minderåriga. De lokala domarna fick även i uppgift att hålla nere antalet fängelsedomar mot ungdomar till de nivåer som rådde i resten av delstaten.

30 personer åtalades

Såväl Ciavarella som Conahan, Powell och Mericle åtalades för sin inblandning i härvan. Utredningen visade dock att komplotten var mycket större än man först trott. Över 30 tjänstemän och privata företagare ställdes till rätta för brott som var direkt kopplade till fallet. Finanshajen Powell valde att underteckna ett så kallat plea bargain-avtal istället för att pröva skuld- och påföljdsfrågan i rätten. Både Powell och åklagaren var överens om hur plea bargain-avtalet skulle se ut: Powell skulle erkänna sig skyldig till brotten samt få sin lyxyacht och sin privatjet konfiskerad. I utbyte fick han 18 månaders fängelse – ett straff han idag avtjänar på öppen anstalt i Florida.

Mericle har i skrivande stund inte blivit dömd eftersom han förbundit sig att vittna mot en senator som misstänks ha tagit mutor av Mericles byggfirma. Han har dock ingått ett avtal om att betala 121 miljoner kronor till offren i ”Kids for Cash”-skandalen, detta efter att en civil stämning riktats mot honom. Han betalade även 14,9 miljoner kronor till staten med önskemålet att pengarna skulle användas till att ”förbättra hälsan, tryggheten och den generella välfärden” för barn och ungdomar i Luzerne County.

Det högsta straff som Mericle kan få för de brott han misstänks för är tre år, men bedömare som följt fallet anser det vara mer troligt att han får någonstans mellan 12 till 18 månaders fängelse.

28 års fängelse

Så lindrigt kom ingen av domarna undan. Båda befanns skyldiga och Conahan fick 17,5 års fängelse. Utöver fängelsestraffet dömdes han även till att betala 140 000 kronor i böter och sex miljoner kronor i skadestånd. Straffet avtjänar han på en lågsäkerhetsanstalt i Florida. Ciavarella fick ett ännu
hårdare straff. Den 11 augusti 2011 dömdes han till 28 års fängelse, vilket är det strängaste straff för politisk korruption som har utdömts i USA. I samma stund som domen kungavs och Ciavarella klev ut ur rättssalen höll han en presskonferens sida vid sida med sin advokat.

/wp-content/uploads/content/utblick/kids-for-cash/Edward Kenzakoskis' mother Sandy Fonzo confronts Ciavarella.jpg

Presskonferensen avbröts dock av modern till Edward Kenzakoski, pojken som tog sitt liv efter att ha dömts av Ciavarella. Bilden ovan.

Mitt i direktsändning skrek hon ut sin sorg och avsky för den korrupta domare som förstört hennes liv. Uppståndelsen fångades av dussintals TV-team och gjorde att Ciavarellas roll i Kenzakoskis självmord blev känd över hela USA. Idag sitter Ciavarella på en anstalt för låg- och medelfarliga fångar. Med gott uppförande kan han se fram emot villkorlig frigivning år 2035. Men det blir i så fall till en tillvaro på ålderdomshemmet – utan lyxyachter, privatjet eller miljoner på banken.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.