Flod

Nilsson-Larancuent är odelat positiva till Carolina Fredrikssons debutbok, Flod.

En berättelse om utanförskap och överlevnad där drömmen om något bättre håller hoppet vid liv.

Detta kunde ha varit en socialrealistisk skildring om det moderna västsamhällets många sociala problem – klasskillnader, hemlösa barn och utanförskap – men istället är det en helt fiktiv värld som Carolina Fredriksson stilsäkert har byggt upp i sin debut.

Under en tätt trafikerad bro bor de två föräldralösa barnen Alka och Kappen. I fjärran skymtar den stad till vilken de längtar, för där tror de räddningen finns. Misären är påtaglig för de två barnen som lever i en trasig gammal husbil. Samtidigt är hoppet ständigt närvarande – hoppet om att ödet har något bättre att erbjuda i framtiden. Denna tillförsikt späds på av kvinnan Ina som förser dem med mat och andra förnödenheter vid sina sporadiska besök. Inas vaga löfte om att en dag ta med barnen till ett bättre ställe håller deras förtröstan vid liv.

Carolina Fredriksson har vunnit ett flertal litterära utmärkelser och även blivit Augustiprisnominerad för sin debut. Detta är i sig ingen garant för att den vanlige läsaren kommer att uppskatta boken – kritikernas och konsumenternas åsikter går ju inte alltid hand i hand – men denna gång är vi övertygade om att bägge grupperna ska få sitt lystmäte av underhållande skönlitteratur. För sällan har en debutant förtjänat alla positiva omdömen så som i detta fall.

Författare: Carolina Fredriksson
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: 2011

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.