Massmördaren Johan Filip Nordlund

Efter fem år Långholmen frisläpptes 24-årige Filip Nordlund den 20 april år 1900. Han får ut tio kronor som han tjänat på arbete i fängelset och köper en revolver. När ångfartyget Prins Carl lägger ut på kvällen den 16 maj är han en av passagerarna.

Vaxholmsbåtar och motsvarande båtar som trafikerar Mälaren används ofta för att illustrera sommaridyller.

Men det var en sådan båt som blev platsen för ett av det förra århundradets värsta massmord.

Huvudpersonen var den redan vid 24 års ålder hårt brottsbelastade dalmasen Johan Filip Nordlund.

Redan 1891, som 16-åring, dömdes han för häststölder till fyra månaders straffarbete i Ljusdal.

Han är sedan inte ute i frihet länge utan blir åter tagen för ”tjuvnad”, denna gång i Halmstad. Nordlund är en stor och stark man, 187 cm lång, som den här gången, som så ofta, sätter han sig till motvärn i samband med gripandet. Nu får han sitta inne i Malmö i närmare tre år och friges den 30 augusti 1895.

Dokumentet nedan upprättas dagen innan han ska friges:

/wp-content/uploads/content/historiskt/massmordaren-johan-filip-nordlund/NordlundFangelseDokument.jpg

Rymde vid elva års ålder

Nordlund föddes i Säter den 23 mars 1875. Han hade en äldre bror, Joel, som var döv och en yngre bror som hette Rikard. 1882 flyttade familjen till Falun där Nordlund började i skolan. Han var dock ”av en orolig natur” och rymde hemifrån redan vid elva års ålder. Han drev sedan runt i Dalarna tillsammans med en föräldralös skolkamrat. Efter ett tag återvände han till Falun och bodde en kort tid hos föräldrarna innan han återigen gav sig iväg 1887.

Eftersom Nordlund var storväxt så kunde han, trots sin ringa ålder få anställning. Han var under en period anställd som sågverksarbetare i Korsnäs och det var, enligt vad han själv senare påstått, det enda hederliga arbete han haft i sitt liv. Efter ett och halvt år fick han sparken på grund av en förfalskad räkning. Hans föräldrar hade vid denna tid flyttat till Gävle och Nordlund tog sig också dit i efterhand.

Köper en revolver

När han släpps ut efter brotten i Halmstad blir det även denna gång några månaders i frihet, för att därefter åter stå inför skranket för upprepade stölder och mordbrand.

/wp-content/uploads/content/historiskt/massmordaren-johan-filip-nordlund/FangbildLiteAldre.jpgNu placeras han på Långholmen. Efter närmare fem år, den 20 april år 1900, frisläpps han igen. Då tas bilden till vänster.

Efter några veckor får han ut de tio kronor han tjänat på arbete i fängelset och för dessa pengar köper han sig en revolver och lyckas därtill stjäla ännu en.

Han har vid det här laget dömts tre gånger för stöld men varje gång har det skrivits in att det är första gången. Det här beror på att det är en i det närmaste obefintlig kommunikation mellan olika läns domstolar och fängelser, vilket Nordlund har insett och därför förflyttat sig efter varje fängelsestraff.

Den här gången tar han sig till Arboga. Där provskjuter han revolvrarna och får dem inoljade och översedda. Han byter också ut patronerna mot bättre.

Inspekterar fartyget

Den 16 maj, mindre än en månad efter att han muckat från sitt senaste fängelsestraff går han ner till ångfartyget Prins Carl, som klockan åtta samma kväll ska avgå till Stockholm. Han går ombord och ser sig om. Går sedan därifrån men kommer tillbaka flera gånger under dagen. Han ser att såväl maskinrummet som skansen kan låsas utifrån med hänglås, så han går och köper två sådana. Han tittar extra noga på livbåtarna och anordningen för att fira ned dem.

När Prins Carl lägger ut har fartyget inte så värst många passagerare. Fyra män sitter i rökhytten på överdäck och spelar kort. På mellandäck sitter en mamma med sina två barn, en man och en 13-årig pojke. I försalongen sitter styrman, restaurangpersonalen och några passagerare.

Nordlund hakar på sina hänglås och låser maskinrummet och flyktvägen för kortspelarna på överdäck. De ska senare berätta att de trodde att det var någon i serveringspersonalen som hade låst, då de hade bett att få vara ifred till midnatt.

Befälhavaren mördas

/wp-content/uploads/content/historiskt/massmordaren-johan-filip-nordlund/Kaptenen.jpgVi midnatt kommer fartygets befälhavare, kapten Rönnholm, ner från kommandobryggan. Se tidningsurklippet till höger. Nordlund knivhugger då honom först i ryggen och därefter i bröstkorgen. Det hugget träffar hjärtat. Rönnholm blöder kraftigt och dör inom några minuter. Enligt andra passagerare hinner han bara säga:

– Nej, nej, varför så?

I snabb följd knivhugger sedan Nordlund mamman på mellandäck. Vid det andra hugget går kniven av. Nordlund skjuter då mannen, en gammal dräng, som suttit i närheten. Hans avsikt är att döda eller i varje fall oskadliggöra samtliga ombord, för att därefter komma över så mycket av värde som möjligt och sedan sätta eld på båten. Styrman Julin kommer då upp från försalongen och ropar:

– Vad är det för oväsen?

Filip Nordlund svarar genom att försöka skjuta honom men styrmannen blir bara ytligt skadad. Han rusar in i försalongen och skriker åt de andra därinne att söka skydd. När Nordlund kommer efter ser han inga personer där inne så han beger sig upp på kommandobryggan där han skjuter rorgängaren.

Skjuter genom fönstret

Därefter springer Nordlund till hytten på övre däck där kortspelarna är inlåsta. Han skjuter där massor av skott in genom ett öppet fönster. En skräddare blir sårad och en konditor träffas av två skott.

En av servitriserna har lyckats signalera till ångaren Köping som ska passera Prins Carl. Befälhavaren på Köping, ser då att Prins Carl ligger och driver och lägger om kurs för att se vad som hänt och försöka hjälpa till, i enlighet med gott sjömanskap. I maskinrummet på Prins Carl har man slagit stopp i maskin. Nordlund som ser att Köping närmar sig tar sig då åter till kommandobryggan och skriker i talröret:

– Framåt! Full maskin!

Han repeterar ordern igen men maskinisten slår istället back i maskin. Nordlund rusar då ner till maskinrummet och tvingar maskinisten att med en revolverpipa mot huvudet slå om så att fartyget går framåt.

Skjuter mot ångaren Köping

/wp-content/uploads/content/historiskt/massmordaren-johan-filip-nordlund/prinscarl1.jpgMen ångaren Köping närmar sig alltmer och när Nordlund inser vad som är på gång skjuter han mot fartyget. Men då Köping fortsätter på sin kurs firar Nordlund ner en livbåt i vattnet och ror in mot land.

Han har då fått med sig 845 kronor, vilket i dagens penningvärde motsvarar 45 000 kronor.

Nordlund landstiger vid Tidö, sydväst om Västerås, och tar sig därifrån till Strömsholm.

Ombord på Prins Carl finns nu fem döda och ett tiotal skottskadade eller knivskurna besättningsmän och passagerare. När Prins Carl kom in till kaj i Stockholm vid åttatiden på morgonen den 17 maj var det ett blodigt fartyg som lade till, se bilden till höger.

Som så ofta blev det i de första tidningsartiklarna stora överdrifter. Som om det inte räckte med fem döda. Se klippet från Svenska Dagbladet nedan:

/wp-content/uploads/content/historiskt/massmordaren-johan-filip-nordlund/KlippSvenskanNarmare2.jpg

Grips utanför Eskilstuna

Sin vana trogen försöker Nordlund snabbt ta sig så långt bort som möjligt. Han lyckas ta sig till andra sidan Mälaren men grips samma dag på Skogstorps järnvägsstation utanför Eskilstuna av tre detektiver. Han gjorde som vanligt vildsint motstånd när de skulle ta honom och det blev fullt slagsmål. Det avslutades först när Nordlund låg medvetslös på golvet.

Johan Filip Nordlund döms till döden för de fem rånmorden. Han sökte aldrig nåd då han på goda grunder förmodade att det var meningslöst.

Den 18 maj författade Nordlund ett brev som fängelseprästen skrev. Han riktade det till sina två bröder och föräldrar och förklarade att det var han som utfört dådet som de läst om i tidningarna. I brevet skrev han att han hade behov av att lätta sitt hjärta för någon och att de inte skulle sörja att han med största sannolikhet skulle dömas till döden. Han skriver i brevet att han välkomnade döden samt att han önskar sina bröder all välgång i livet. Brevet avslutas med nedanstående rader som sannolikt är lika mycket prästens ordval som Nordlunds:

Många är de som för bödelns yxa fått låta sina liv. Många goda och ädla människor, sköna kvinnor ja, till och med många drottningar och kungar har fått sluta sina liv så. Därför är mitt sista ord till er, min sista bön är att ni ej tar detta för hårt. Gråt gärna litet, det skadar ej, men förtvivla icke.

De 18 juli, när Nordlund skulle beläggas med handbojor inför den dagliga promenaden på fängelsets gård, försökte han fly. Med en tillslipad hasp högg han flera av fångvaktarna och gav sig först då en av vakterna sköt honom i veka livet. Därmed kom Nordlund att dömas för ytterligare två mordförsök, som han förklarade kortfattat med orden:

– Jag hade ju inget att förlora på det.

En undersökning av Nordlunds psyke gjordes av professor Frey Svensson som kom fram till att Nordlund led av: Konstitutionell styvsinthet samt impulsivitet och grymhetsnjutning.

Avrättningen

/wp-content/uploads/content/historiskt/massmordaren-johan-filip-nordlund/SistaBilden.jpgNordlund skrev ett sista brev till sin familj den 5 december, efter att han underrättats om att han skulle halshuggas den 10 december.

Där berättar han att han sökt herrens förlåtelse för sina synder. Därefter upphör kontakten med föräldrarna. 

Till vänster den sista bilden på Nordlund.

Klockan 08:01 på morgonen den 10 december 1900 leddes så Johan Filip Nordlund ut till schavotten på fängelsegården. Han var hårt fängslad i järn och med förbundna ögon.

– Det var en bjässe till karl, enligt skarprättare A G Dahlmans son som biträdde sin far vid avrättningen.

Nordlund sjöng ”Trygg, min Jesus, i dina armar”, medan han spändes fast vid stupstocken.

Bilans hugg avbröt psalmen.

När huvudet föll, var det sista gången det svenska samhället skulle låta avrätta en människa med handbila.

Stockholms Dagblad beskrev samma dag avrättningen: 

Mångmördaren Nordlund afrättades strax efter kl. 8 i morse å fängelsets gård härstädes. Närvarande voro länsnotarien B. Hendeberg, fängelsets direktör, predikant och läkare, magistratens ombud rådman V. Ödman, professorerna J. A. Hammar och V. Hultkrantz samt f. d. professor E. Clason, Upsala, professor E. Holmgren, Stockholm, tre medicine amanuenser, tre ombud för Vesterås stadsfullmäktige samt representanter för stadens båda tidningar. Länsnotarien Hendeberg uppläste domen, fången utfördes, fängslad och med bindel för ögonen. Han åtföljdes af fängelsedirektören på ena och fängelsepredikanten på andra sidan. Han bad så en bön och sjöng en sång, hvilken han ännu fortsatte, då han nedlade hufvudet till stupstocken. Ett enda hugg af bilan skilde hufvudet från kroppen. Liket öfverlemnades till de närvarande medicinska auktoriteterna för undersökningar.

Efter att Nordlund avrättats debatterades det om brottslighet berodde på arv eller inte. Besvärande för både dem som hävdade tesen om arv och för dem som hävdade tesen om miljö, var att Nordlund aldrig haft något annat än gott att säga om sina föräldrar och att dessa visade stöd för sonen ända fram till slutet. Nordlund kom heller inte från någon känd förbrytarsläkt. Som så ofta fungerade alltså inte några enkla teorier som förklaring till hans brottslighet. Idag hade man sannolikt försökt med en annan förenklad teori, genom att stämpla honom som psykopat.

I 94 år var Nordlund den som hade mördat flest vid ett och samma tillfälle i vårt land. Därmed var han den värsta massmördaren i Sveriges historia – fram till 1994 då fänriken Mattias Flinck sköt ihjäl sju personer i Falun. 

 

Bild- och dokumentresearch: Nina Silventoinen

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.