Likhet inför lagen

John Lennons mördare Mark Chapman fick sin ansökan om frigivning avslagen för sjunde gången i förra veckan, efter att avtjänat över 30 år i fängelse.

John Lennon sköts till döds 1980 utanför sitt hem i New York. Ett år senare dömdes gärningsmannen Mark Chapman till fängelse. Under de senaste tre årtiondena har han alltså avtjänat sitt straff. Men trots att många andra morddömda under denna tid släppts fria så avslår frigivningsnämnden i New York gång på gång Chapmans ansökningar, nu senast menade de att en frigivning skulle ”undergräva respekten för lagen och trivialisera den tragiska förlusten av människoliv.”

En polis värd mer än en arbetare

Märk väl att frigivningsnämnden inte avslår med hänsyn till risk för återfall eller begången misskötsamhet, utan de hittar på en intetsägande och generell motivering. Vad som tyvärr blir uppenbart är att de morddömda som släppts under den tid som Mark Chapman suttit inlåst ges en andra chans eftersom deras offer inte varit kändisar.

Visst, John Lennon var tveklöst en stor musiker och ingen har rätt att ta livet av en annan människa, men det betyder inte att den före detta Beatlesmedlemmens liv ska värderas högre än exempelvis en butiksägare som skjuts ihjäl under ett rån. Och enligt den principen så ska inte heller gärningsmannen i fallet med John Lennon tvingas avtjäna ett längre straff just för att hans offer var en internationell celebritet.

Alla västländer talar om att alla är lika inför lagen, men ska man vara helt ärlig så ser verkligheten annorlunda ut. En polis anses exempelvis vara mer värd än en arbetare som monterar ihop bilar, vilket kan ses tydligt om en polis anklagas för ett brott. I straffmätningen så tar domstolen hänsyn till om polisen riskerar att förlora sitt jobb, medan samma beaktande vanligen inte görs för arbetaren. Nej, likhet inför lagen låter fint, men det praktiseras alltför sällan i vårt samhälle.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.