Naivt så till den grad

För några dagar sedan skrev jag en debattartikel om det nya läget för Assange. Det resulterade i en del upprörda reaktioner. 

På Newsmill bemötte den pensionerade åklagaren Rolf Hillegren en del av vad jag framförde. Han är helt överens med mig om att Eva Finné är en utmärkt åklagare. Det är något annat han hakar upp sig på. Så här skriver han:

Sundevall framför följande funderingar:
Någon som tror att det är rena tillfälligheter att fallet då tas ifrån Eva Finné (åklagaren som lade ned förundersökningen, min anm.) och hamnar hos överåklagare Marianne Ny? Någon som tror att Marianne Ny kan agera som hon gör utan att ha stöd uppifrån i åklagarhierarkin? Någon som tror att åklageriets agerande inte är förankrat i justitiedepartementet?

Och Hillegren fortsätter:

Framför man sådana insinuationer bör man ha något med rejäl substans att komma med. Och om Sundevall hade det skulle han kunna glädja sig åt att ha gjort ett fantastiskt avslöjande som skulle överskugga allt som hittills hänt i fallet.

Tilltron till rättsstaten Sverige

I min artikel skrev jag bland annat om den grupp som på alla sätt försöker försvara och förklara att det svenska rättssystemet fungerar klanderfritt. Och att Julian Assange därför tryggt kan komma till Sverige.

Jag har aldrig kommit i kontakt med Rolf Hillegren tidigare. Aldrig sett och hört honom agera som åklagare. Kanske var han en alldeles utmärkt sådan. Men att tro att det rättsfall i Sverige som, näst efter Palmemordet, är det mest internationellt uppmärksammade, helt utan inblandning skulle få handhas av en åklagare en bit ner i åklagarhierarkin – det är naivt.

Naturligtvis har fallet Assange löpt vidare uppåt. Nått upp till Riksåklagaren och den vägen vidare till justitiedepartementet. Det handlar då inte om direkt ordergivning. Men klara tydliga signaler. Budskap som klargör för överåklagare Marianne Ny att hon har stöd uppifrån så länge hon agerar si eller så.

Inte första gången

Sånt har hänt förr. När Carin Götblad var misstänkt för grovt tjänstefel, vilket var väl dokumenterat, så kallades den åklagare som hade hand om ärendet till justitiedepartementet för samtal. När han kom ut därifrån var han omvänd och la ner det hela.

När Göran Lambertz var justitiekansler ville en av de högre tjänstemännen på justitiedepartementet ha ett lunchmöte med honom. Det här var efter att Lambertz sagt att det sitter oskyldiga i svenska fängelser och att man kan räkna dem i tiotal. Därtill hade han framfört att det händer att poliser ljuger när de vittnar i domstolar.

Under lunchen klargjorde tjänstemannen att dåvarande justitieministern Thomas Bodström inte kunde ha en justitiekansler som gick ut med sådana påståenden. Att det ställde till problem för justitieministern. Lambertz berättade sedan om det här i ett radioprogram och jag har återgett allt han sa där i en av mina böcker.

Så att inte något liknande skulle ha skett i det här fallet är otänkbart. Sannolikt har även såväl UD som delar av regeringen funnits med i dessa resonemang. Självklart har det varit informella kontakter där man kommit fram till hur man ska agera. Och därmed – inom vilka ramar Marianne Ny kan agera.

Men det lär nog aldrig komma i fram i form av några dokument som WikiLeaks eller andra kan publicera, då naturligtvis inget väsentligt har satts på pränt om dessa samtal. Men vem vet, en dag kanske någon som var inblandad är beredd att berätta vad som utspelade sig bakom kulisserna.

Hela min debattartikel finns att läsa här.

Läs gärna också varför den erfarne advokaten Hans Strandberg, utifrån sin erfarenheter av att få klienter förhörda i London, anser att detsamma kan göras med Assange. Hans artikel finns här.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.