Är det någon idé?

– Du försöker resonera sansat med folk som bara vill käfta, säger mina vänner. Sluta med det. Det är meningslöst.

Kanske har de rätt. Kanske skulle jag sluta upp med att försöka resonera med en del som skriver kommentarer på Para§raf och ägna mig åt något mer konstruktivt. Uppenbart är alltför många bara intresserade av käftandet i sig. Eller att skicka iväg en spya på den de hatar mest den dagen.

Problemet är att vissa sansat vill resonera om väsentliga frågor. Och då vill jag gärna delta. Att resonera med människor som är kloka nog att inse att de inte bär på den stora sanningen, är ofta givande.

De där andra

Men så är det de där andra… De som ser intellektuella diskussioner som en fotbollsmatch där man måste hålla på det ena laget och försvara allt de gör till sista kommatecknet. Annars hör man med någon slags automatik hemma hos det andra laget, och ska då helst tas ut och hängas i gryningen. Några nyanser mellan helt svart eller helt vitt får inte finnas för då rubbas deras cirklar och tillvaron blir komplicerad. Men jag kanske inte ska gnälla. Har ju själv varit där – i tonåren. 

Debattordningen

– Du missar något, säger en av mina vänner. Det är inte du som fastställt debattordningen. Och du förstår inte hur den ser ut i såna här sammanhang. Förstår inte att den är omöjlig att hantera.

Nej, uppenbart har jag inte förstått det. Men bit för bit börjar det gå upp för mig, med hjälp av vänner som förklarar.

Vem som helst kan i en kommentar till en artikel påstå vad som helst och få det publicerat så länge det inte är uppenbart rasistiskt eller pekar ut någon namngiven person som brottsling. Påståendet och tyckandet behöver inte på något sätt grundas på fakta eller på minsta sätt föras i bevis.

Men om jag svarar på något och försöker vara nyanserad men samtidigt påstår något, så kräver den som skrivit kommentaren att jag ska bevisa in i detalj vad jag påstår. Det blir som att ställa upp i en tennismatch där bara motståndaren får smasha.

Börjar fatta

– Men usch vad trist det blir om ni har rätt, säger jag till vännerna. Om ni har rätt i att det inte är någon idé att försöka resonera om någonting som kommenteras.

– Nej, säger vännerna. Du har fortfarande inte fattat. Du måste genomskåda från början vilka det är som bara vill käfta eller kasta ut en spya och sedan aldrig svara dem. Då ledsnar de och hittar något annat ställe på nätet där de kan vräka ur sig vad som helst och därmed reta upp någon som käftar emot. Och du, publicera inte de uppenbara spyorna. De sänker bara nivån.

Långsamt börjar jag fatta. Det gäller alltså att från början förstå att vissa inte en sekund är intresserade av någon som helst form av nyanserad diskussion. Och då inte bry sig om dem utan istället lägga sin energi på de som verkligen vill diskutera något. De som inte är totalt låsta. Så får det bli – från och med nu.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.