Män utan nåd

Eftersom Ricard A R Nilsso och Pierre Larancuent är fasta skribenter på Paragraf har vi låtit en fristående skribent recensera deras författardebut Män utan nåd.

Under åren har jag varit lekmannaövervakare åt flera olika fängelsedömda män. Detta har gett mig en insikt och förståelse om att intagna i anstalt inte är de demoner som media ibland vill ha dem till. Jag har även insett att alla kan förändras om de bara vill och om de får den hjälp som behövs. I denna hjälp ingår inte minst att stödja positiva idéer, projekt och sådant som motiverar samt engagerar fångarna. Tyvärr ges sällan den support som behövs för dem som vill förändra sig själva och sina liv, något som kan ses i det stora antalet återfall. Det är alltså inte lätt att lyckas om man en gång fått en brottmålsdom emot sig. Detta gör Nilsson & Larancuents bok till något speciellt. Att överhuvudtaget färdigställa en över 300 sidor lång kriminalroman är en bedrift i sig, att dessutom göra det i ett säkerhetsklassat fängelse med alla de restriktioner som finns gör deras prestation till en bragd. Men detta säger förstås ingenting om innehållet, vilket får bedömas på helt andra grunder.

I Män utan nåd är det advokatfirman Feldt & Partners som står i centrum. De får ett fall där den i Sverige morddömde Reza Amani riskerar att utvisas till Iran efter avtjänat straff, problemet med detta är att familjen till den han mördat har krävt blodshämnd enligt den islamska Sharialagstiftning som gäller i landet. Dessutom är Reza desertör från armén. Att han kommer gripas, torteras och troligen även avrättas om utvisningen verkställs står tämligen klart. Ändå vägrar svenska staten att ändra sitt beslut. Desto mer medarbetarna hos Feldt & Partners gräver, desto tydligare blir det att mäktiga personer till varje pris vill att Reza Amani ska tvingas tillbaka till Iran.

Berättelsen är enligt förlaget och författarna delvis baserad på verkliga händelser, vilket i så fall är skrämmande. Men var verkligheten slutar och fiktionen tar över är dock inte tydligt, vilket troligen är meningen. Oavsett vilket så spinner Nilsson & Larancuent en spännande väv av villospår, skurkar och hjältar. Tempot är högt och intrigen fängslande. Men ändå, det känns som om något saknas. All dramatik gör att jag som läsare aldrig riktigt hinner komma nära karaktärerna. Advokat John Eric Feldt, den före detta poliskommissarien Henry Witt, den dysfunktionelle juristen Peter Roos och alla de andra personerna är förvisso intressanta, men jag vill veta mer om dem – komma dem mer in på bara skinnet. Förhoppningsvis får jag lära känna kollegorna hos Feldt & Partners närmare i de utlovade uppföljarna, för en fortsättning hoppas jag på att det blir.

Ricard A R Nilsson och Pierre D Larancuent är medarbetare hos Para§raf och deras bok recenseras därför av Joakim Gade.

Författare:Ricard A R Nilsson & Pierre D Larancuent
Förlag: Lindelöws
Utgivningsår: 2012

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.