En skamfläck i Sveriges nutidshistoria

Det har gått 27 år sedan Olof Palme mördades och nu höjs allt fler röster som kräver förnyade ansträngningar för att klara upp mordet. En röst som alltid hörts i frågan tillhör journalisten och författaren Lars Borgnäs.

Palmemordet har under lång tid ansetts som polisiärt uppklarat och rösterna som inte köpt teorin om den ensamme mördaren från Rotebro har inte varit särskilt högljudda. Nu verkar något ha hänt, 27 år efter mordet verkar Sverige kunna närma sig traumat. Leif GW Perssons tv-serie som presenterar en teori där personer inom säkerhetspolisen pekas ut som ansvariga hyllas och når storpublik. Ifrågasättande författare som Gunnar Wall får plats i media och för någon vecka sedan skrevs en debattartikel där författarna krävde förnyade ansträngningar för att klara upp mordet.

Författarna anser att teorin om en ensam gärningsman vilar på en bräcklig grund och att ett scenario med flera personer inblandade helt har uteslutits av utredarna. Undertecknarna av artikeln återfinns i vitt skilda skrån i samhället. Allt från professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell till ledamoten av Granskningskommissionen Inga-Britt Ahlenius, justitierådet Göran Lambertz, regissören Roy Andersson, Palmeutredningens första åklagare K G Svensson och journalisten och författaren Lars Borgnäs för att nämna några.

Ingen traditionell rättsreporter

/wp-content/uploads/content/intervjuer/en-skamflack-i-sveriges-nutidshistoria/Borgnas_Lars_1.jpgLars Borgnäs, bilden till vänster, har granskat Palmemordet sedan 1987 och har skrivit böckerna En iskall vind drog genom Sverige och Nationens intresse som båda tar upp mordet på Olof Palme. Arbetet resulterade även i ett stort antal grävande reportage i radioprogrammet Kanalen och tv-programmen Striptease, Uppdrag granskning, Dokument Inifrån och Norra magasinet. Hur många program Borgnäs gjort om mordet har han själv ingen riktig koll på.

– Jag har ingen uppfattning om hur många det kan vara, jag har inga kopior själv men det är klart det blir ju en del om man räknar de många årsdagar som förflutit och alla olika spår som gåtts igenom, funderar Borgnäs.

Vi enas om att det är fler än 20 men inte så många som 50, närmare kommer vi inte. I många av programmen bildade Borgnäs radarpar med Tomas Bresky, som där Borgnäs gick på med väldigt rak och tuff intervjuteknik, hade ett lite mer inlindat och diplomatiskt sätt att närma sig intervjupersonerna.

– Är det ett personlighetsdrag hos dig att gå på tufft?

– Nja, jag tror att det handlar om att jag har läst juridik och därmed kan läsa på, vilket leder till att jag känner att jag vet vad jag snackar om. Det gör ju att jag inte känner någon rädsla för personer inom rättsväsendet och vågar gå på lite mer, resonerar Borgnäs. En annan viktig sak tror jag är att jag aldrig har varit en traditionell rättsreporter, så jag har ju aldrig behövt bevara källor inom polisen eller löpt risken att förlora källor inför andra jobb. Jag har så att säga stått fri. Tyvärr tror jag att sådana lojaliteter har format mycket av bevakningen om Palmemordet. Journalister har suttit väldigt nära makthavare. Man har haft bra ingångar men varit väldigt måna om att bevara dom, vilket leder till en försiktighet.

– När man ser om programmen idag förundras man av att du så kraftfullt krävde svar från de ansvariga i Palmeutredningen. Jag minns en utfrågning av spaningsledningen.

– Ja, den blev ju rätt eldfängd, det var jag och Olle Stenholm (vill jag minnas). Spaningsledningen kom rätt oförberedda och jag var påläst och gick på rätt hårt. Det blev en hel del uppståndelse kring det där för det var ju första gången spaningsledningen pressades ordentligt och många av dom gjorde ju ganska släta figurer.

Palme mötte mördaren?

Författarna av debattartikeln riktar stark kritik mot det sätt som polisutredningen av mordet på statsminister Olof Palme har hanterats. De hävdar att många allvarliga misstag begåtts och skriver att det ouppklarade mordet har övergått från att vara ett nationellt trauma till att bli en skamfläck i Sveriges nutidshistoria. En allvarlig brist enligt debattörerna är att utredarna aldrig lyckats klargöra vad som hände vid mordplatsen på Sveavägen. Enligt dem har utredarna blundat för möjligheten att paret Palme mötte mördaren strax innan skotten avlossades, något flera vittnen gjort gällande.

– Där finns en massa brister, säger Borgnäs. Det viktiga är ju att ta reda på vad som hände på platsen utifrån den samlade vittnesbilden och tekniska data, vilket aldrig har gjorts på ett samlat sätt. Man har ju inte ens undersökt skottvinklar i förhållande till Lisbeth Palme eller hennes skador. Det finns ju vittnesmål som talar för att paret Palme inte alls gick arm i arm. Det man borde ha gjort är en rekonstruktion där även Lisbeth Palme är med och där man ställer upp figuranter med dom viktiga vittnena närvarande, så att dom får visa hur Olof och Lisbeth stod i förhållande till mördaren och sedan jämföra det med till exempel skador, kulhål och skottvinklar. Vilket alltså inte har gjorts.

– Varför har man inte gjort det? Är anledningen att man från spaningsledningen behandlade Lisbeth Palme annorlunda än vad som är brukligt med målsäganden och vittnen i andra brottmål?

– Jag tycker absolut att det är på det sättet. Man har inte behandlat familjen Palme på det sätt man skulle ha gjort i ett annat fall, utan man har gett Lisbeth Palme en enorm särbehandling, vilket Granskningskommissionen skriver om i sin rapport. Det är en märklig övertygelse hos utredarna att Lisbeth inte kan ha fel, för tar man henne på orden ser man förbi andra vittnen som säger något helt annat. Jag ställde den frågan till spaningsledaren Hans Ölvebro vid utfrågningen vi talade om tidigare och då undrade han om jag menade att Lisbeth hade fel? Ja, sa jag, kan du utesluta det? Då tittade Ölvebro på mig och sa, ”jag saknar ord”. Dessutom har man ju låtit henne, den viktigaste personen i sammanhanget få förbli odokumenterad.

– Vad menar du?

– Man sätter Lisbeth Palme framför en konfrontationsgrupp där man har talat om vem hon ska leta efter, man går med på hennes i och för sig känslomässigt begripliga önskemål att inte behöva störas av en försvarsadvokat, man spelade inte in det som sades och hon var inte delaktig i någon rekonstruktion och så vidare. Det här är ju inte hennes fel, utan utredningens som visar prov på en obegriplig underdånighet och brist på professionalitet. Någon, om inte annat så någon i kretsen runt henne, borde talat om för Lisbeth Palme att det här kommer haverera i domstol, vilket det ju gjorde i hovrätten.

Motivet bakom mordet

Artikelförfattarna hävdar vidare att en annan stor brist i utredningen är att motivbilden bakom mordet på Olof Palme aldrig har utretts. De skriver:

 Vad gäller motivet bakom mordet påpekade Granskningskommissionen i sin rapport 1999 att vissa tänkbara politiska motivbilder över huvud taget inte finns med i utredningen, eller är ofullständigt belysta. Det gäller bland annat det fullt möjliga politiska motivet att Olof Palme i en del kretsar sågs som opålitlig i sitt förhållande till stormakten Sovjetunionen. Det finns åtskilliga indikationer på att det inom bland annat säkerhets- och underrättelsevärlden fanns sådana farhågor. Detta mordmotiv, kopplat till Olof Palmes planerade resa till Moskva, har aldrig utretts på något grundligt sätt. Kritiken från Granskningskommissionen på den punkten fick klinga ohörd. Vi anser att denna motivbild måste utredas och resultaten i görligaste mån redovisas offentligt.

 – Det är ju omvittnat att Palme sågs som en säkerhetsrisk, ja till och med landsförrädare inom vissa delar av Säpo och polisen men även inom underrättelsesidan inom militären, säger Borgnäs. Det här blev ju dåvarande utrikesminister Sten Andersson informerad om efter mordet och han berättade i ett tv-program som jag var med och gjorde, att han blev väldigt chockad över att det fanns celler inom Säpo som betraktade Palme som ett hot mot rikets säkerhet. Att i det läget tänka sig det här som en möjlig motivbild bakom mordet ligger inte långt borta, allra helst som dom kretsar vi talar om här. Säpo, polis och militär har både resurser och dom egenskaper som krävs för att genomföra en sådan här sak. Mordet låg dessutom kronologiskt nära Palmes planerade Moskvaresa, och stämningen i Sverige på den här tiden gjorde gällande att Palme skulle sälja ut landet. Det kan låta märkligt idag, men så var det då. Det saknades inte tips om det här, ändå har det överhuvudtaget inte utretts. Man har i utredningen spenderat 500 miljoner kronor under 27 år men inte ens rört vid den här motivbilden. Det är fullständigt barockt, fullständigt barockt, säger Borgnäs upprört.

– Varför har man inte gjort det, var tar det stopp?

– För det första tror jag att det i utredningsgruppen har varit fel folk, dom har inte haft kompetens och dom har inte haft horisonten utan har arbetat utifrån ett gatuperspektiv där en sån som Christer Pettersson kunde scannas in. Går man in i dom politiska nivåerna eller i kretsar som Säpo och militären behövs en väldig kraft, något som Palmegruppen aldrig har fått. Politikerna verkar ha varit nöjda med att man hittat en ensam gärningsman. Det har aldrig funnits något politiskt tryck att gå längre, detta trots att Granskningskommissionen 1999 kom fram till den här slutsatsen som jag beskriver. Den är alltså inte mitt påfund.

Det är lätt att avfärda teorier om att Säpo och den militära underrättelsetjänsten kan ha något med mordet på Olof Palme att göra. Tipsen och informationerna om sådana organisationer är ju närmast omöjliga att kontrollera då dessa organisationer är helt slutna, inte ens Granskningskommissionen hade mandat att gå in i deras arkiv.

Här kan dock tiden som har förflutit vara en utredares vän. Många av de som vid tiden för mordet jobbade inom dessa kretsar börjar komma upp i åren och släpper då på gamla lojalitetsband med kollegor, av vilka vissa kanske inte längre är i livet. Detta leder inte sällan till att dessa personer kan tala mera fritt om den hemliga verksamhet som varit deras yrkesliv.

Säpos syn på Palme

/wp-content/uploads/content/intervjuer/en-skamflack-i-sveriges-nutidshistoria/BokNationensIntresse.jpgEn sådan person är Olof Frånstedt som var operativ chef på Säpo fram till 1979. Han ger i Lars Borgnäs bok Nationens intresse ett kusligt exempel på samarbetsklimatet mellan regeringen och Säpo, men även synen på Olof Palme. Frånstedt påstår att Palme ville att den svenska säkerhetstjänsten skulle avbryta sina historiska förbindelser med västliga underrättelsetjänster som till exempel CIA för att etablera kontakter med Sovjetunionens KGB och GRU. Detta såg Frånstedt som förberedelse till landsförräderi och skaffade sig en ”livförsäkring”. Den gick ut på att Frånstedt lät Palme veta att om han fortsatte att styra Sverige mot ett prosovjetiskt håll så skulle Frånstedt offentliggöra namnet på en amerikansk vän till Palme som var sovjetisk spion. Enligt Frånstedt blev Palme utomordentligt irriterad men hållhaken fungerade.

– Den här synen på Olof Palme levde ju vidare inom Säpo även efter det att Olof Frånstedt slutat där. Det har ju Sten Andersson vittnat om som jag tidigare nämnde, säger Borgnäs.

– Ni uppmanar i debattartikeln dom som beslutar i frågorna att skapa förutsättningar för att ge förnyad kraft till ett mer aktivt arbete inom Palmeutredningen.  Tror du att det räcker för att komma närmare en lösning av mordet på Olof Palme, eller krävs det något annat?

– Jag tror att vi måste välja väg. Vill vi lägga kraft på att lösa mordet eller inte. Sedan kan man ju alltid diskutera på vilket sätt. Det har ju relativt nyligen tillsatts en ny utredning och utredarna måste gå ut och säga, att vi är beredda att jobba förutsättningslöst och även försöka rätta till tidigare brister i utredningen. Men det kanske är så att man som Leif GW Person föreslog på något sätt ska ta in utredare utifrån. Eller kanske tillsätta någon form av kommission med såväl resurser som befogenheter att till exempel höra personer under ed. Man kanske måste lätta på tystnadsplikter, funderar Lars Borgnäs avslutningsvis. Som trots att han är pensionär hastar vidare mot nya granskningar. Hörde jag rätt gällde det ubåtar.

 

Debattartikeln som bland andra Lars Borgnäs undertecknade finns att läsa här.

 

Prenumerera på Para§rafs Nyhetsbrev

Mejlas ut varje måndag och innehåller bland annat information om vad som är på gång och ofta material som inte har publicerats på Para§graf.se. Du prenumererar utan kostnad här.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.