Ytterligare en mörk hemlighet

Olika tillfälligheter har resulterat i att jag de senaste månaderna hamnat i samspråk med två så kallade hovreportrar. Ena gången i ett kort mingelsamtal som inte gav så mycket då han var en inskränkt korkskalle. Den andra gången var jag på en middag bordsplacerad så en av dessa reportrar hade hamnat mitt emot mig. Det blev väldigt givande. Och inte minst, båda bekräftade ytterligare en mörk hemlighet om kungen.

Hemligheten är naturligtvis inte att han varit idogt otrogen, det vet hela svenska folket. Eller som den ena av dessa hovreportrar uttryckte det:

   – Han har knullat runt som fan.

   Vad jag var intresserad av var varför drottningen på så väldigt många bilder av kungaparet tittar oroligt på sin make.

   – Det måste väl finnas tusentals sådana bilder? frågade jag dessa två herrar.

   Jodå, bekräftade båda två var för sig. Visst är det så.

   – Men varför? frågade jag. Är han sjuk?

   Har reflekterat över att när man ser kungen på tv så framstår han som betydligt äldre än vad han är. Det tunna håret, åldersfläckarna i ansiktet och inte minst de skrynkliga händerna som ser ut att höra hemma på en 80-åring snarare än på en 60-åring, har fått mig att undra.

   Observera att jag som republikan inte en sekund är ute efter att smutskasta kungen som person, genom att jag skriver det här. Efter att ha läst den så kallade kungaboken känner jag tvärtom en stark sympati med honom. Han har inte fått välja sin utbildning och sitt jobb. Han får inte välja sin religion. Hans sämsta gren är att hålla tal men han måste hålla en väldig massa tal. Han måste därtill fara runt till ofta helt ointressanta platser och tala om hur trevligt det är att vara där. Han klipper pliktskyldigt sitt tretusenåttahundrafemtiosjätte band, och när han orkar så ler han därefter mot de församlade företagsledarna och kommunalgubbarna. Kort sagt, hans liv är skit men han genomför det plikttroget, så gott han kan.

   Men är han svårt sjuk? Är den person sjuklig som vid sidan av stadsministern, mer än någon annan, har som uppgift att representera Sverige? Hovreportern vid middagsbordet gled elegant ur frågan. Men några timmar senare efter ytterligare några glas vin till och givande samtal med varandra och kvinnorna som blivit placerade bredvid oss, svarade han utförligt. Fick samma svar en tid senare, men mer kortfattat och gnälligare, från den inskränkta hovreportern. Alltså två källor, oberoende av varandra, som borde veta vad de pratar om.

   Ibland blir bordsplaceringar rena katastrofer. För mig som inte orkar med att artigt sitta och tomprata om ingenting, kan det bli rena plågan. Livet är för kort för att tomkonversera, eller mingla som heter på nysvenska. Inte minst eftersom det är alldeles för många intressanta samtal som ska hinnas med innan man gaggar ihop. Den här gången var det inte alls tråkigt artigt. Tvärtom blev det lite bråkigt glatt käftande och väldigt stimulerande.

   Hovreportern berättade allt mer vågade historier om olika personer i kungafamiljen och dess omgivning – den så kallade svansen. De enda han hade något gott att säga om var Vickan och Daniel. Han som många andra som kommit i kontakt med dem hade idel lovord att komma med. Som han uttryckte det:

   – Daniel är en guldkille och Vickan är helt underbar att ha att göra med.

/wp-content/uploads/content/bilden/Kung Carl XVI Gustaf 2.jpg   Det visste jag redan via andra. Men hur var det då med drottningens oroliga blickar och kungens eventuella sjukdom? Det började närma sig midnatt när han tittade mig så stint i ögonen han förmådde efter att antal glas vin och konjaken till kaffet, och sa:

   – Det är klart att hon är rolig. Han krökar ju alldeles för mycket. Han är alkad.

   – Så det är därför han numer ofta svarar så snorkigt och grinigt på olika frågor, sa jag. Som alkisar i allmänhet, är han alltså grinig och skyller det mesta på andra.

   – Precis. Han är en alkis som allt som oftast är bakfull. Och lyssnar inte på sina rådgivare. Allt fler har ju reagerat på att han beter sig grinigt och arrogant, och beskrivit det. Men inte varför det är så.

   Det blev en kort stunds tystnad bland oss som satt närmast hovreportern och hade hört vad han sa. Fram till nu hade han varit glatt begåvat raljerande och tillstått skrattande att han kanske inte längre var rojalist:

   – I varje fall inte varje dag.

   Nu hade han blivit allvarlig och såg till och med lite sorgsen ut.

   – Vem av er hovreportrar kommer att bli först med att skriva om det här i klarspråk, frågade jag.

   – Inte jag i varje fall, svarade han. Men någon kommer väl att göra det. Eller i varje fall antyda det.

   Hur många svenska män och kvinnor som passerat 60-årsstrecket kan slå sig för bröstet och hävda att de aldrig varit otrogna? Att de aldrig hamnat i en säng där de inte borde vara och aldrig haft en person i sin egen äktenskapliga säng som inte borde vara där? Och hur många som likt kungen är 60 plus kan säga att de inte ens i perioder har druckit för mycket? Inte ens under semestrarna?

   Som republikan kan jag inte kräva att kungen som person ska vara bättre än oss andra. Jag tror ju inte att hans ”blåa blod” gör honom till en mer fin och ädel människa än någon annan. Och vem är jag att döma honom? Jag har ju haft ett mycket bättre liv än vad han har haft, för jag har fått välja de olika vägarna i mitt liv. Fritt fått välja religiös inriktning eller vara ateist. Fått välja mitt yrke och helt byta yrkesinriktning efter ett tiotal år. Och inte minst så har jag sluppit en irriterande ständig bevakning från ett antal inskränkta hovreportrar, även om det som alltid finns undantag som bekräftar regeln. Den här gången i form av den begåvade roliga reportern som satt mitt emot mig på middagen. Vem vet, jag kanske också hade varit alkis om jag hade haft kungens förpliktelser? 

   Problemet ligger på ett annat plan. Ett i demokratiska val utsett statsöverhuvud som visar sig vara dålig på att hålla tal, som avslöjas med att vara frekvent otrogen och på toppen av det blir alltmer alkoholiserad och därmed grinig att ha att göra med – skulle inte bli omvald. 

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.