Mille Markovic – ett porträtt

Mille Markovic har blivit mördad. Skjuten i huvudet med fyra skott. Peter Isaksson gjorde 2011 ett av de få mer djuplodande porträtten på Markovic i form av en exklusiv intervju, som vi här återpublicerar. Vem var Mille Markovic? Vad höll han på med? Hur resonerade han? I olika medier har han kallats proffsboxaren, porrklubbsägaren, torpeden och gangsterkungen. Här kommer vi närmare inpå honom.

I den omtalade kungaboken var han en av få källor som vågade framträda öppet med vad han kände till om kungens förehavanden. Och han har stämt Rikspolis-styrelsen på över 50 miljoner kronor för att de, enligt stämnings-ansökan, har agerat olagligt när de infiltrerade hans liv.

När vi träffar honom för att höra hans version om allt som skrivits i media, får vi ta del av en värld som är svår att relatera till för en vanlig förvärvsarbetande människa. En värld där undercoverpoliser, kidnappningar och kontakter med före detta justitieminister Bodström är en del av vardagen.

Avslöjade överklassen

När Mille Markovic framträdde i TV4-programmet Kvällsöppet berättade han utan omsvep om vad som hänt på den klubb han drev på 90-talet. Kungen och hans vänner hade varit flitiga gäster på klubben och där förlustat sig med unga damer. Tonläget blev högt och kungens vänner talade i kör om förtal och ärekränkning. Man skulle stämma både den ena och den andra.

– Vad blev det av allt det här pratet om stämningar för förtal och ärekränkning?

– Absolut ingenting. De vet att jag har bevis för allt jag påstår och de vill såklart inte att deras hyckleri ska avslöjas.

– Hur kan man bevisa såna här saker?

– Som jag har sagt tidigare i intervjuer, jag har ju väldigt mycket inspelat material. Det här tänker jag lägga ut på en betalserver, så att man kan gå in där och se på materialet.

Skyddar människor åt polisen

/wp-content/uploads/content/portratt/Mille/MilleGarHelfigurSvVitt.jpgI researcharbetet inför intervjun med Markovic, får jag höra talas om att han drivit skyddsboende och familjehem tillsammans med myndigheter.

– Efter allt man läst i tidningar om dig, låter det här lite märkligt. Kan du förklara?

– Allt började på Starfight gym, där de drev ett projekt med unga kriminella. Jag var där och sparrade med de här unga killarna. Många av dem satt fast i kriminella organisationer. Jag ville göra en samhällsinsats och hjälpa killarna att bli fria. Så jag ringde upp de här grupperingarna och sa att de skulle släppa killen. Det kan vi inte göra, han är skyldig det och det, svarade de. Han är inte skyldig ett skit, antingen får ni släppa honom, eller så får ni ta mig och jag er, sa jag. Som tur är har jag ett ganska känt namn, så oftast räckte det med att jag ringde upp.

– Var polisen införstådd i det här?

– Javisst, jag hjälpte polisen med det här i flera år. Personerna jag ringde upp, trodde ju naturligtvis att jag drev med dem, när jag sa att jag jobbar åt polisen. Jag gjorde det här flera gånger i veckan, och inte bara åt kriminella killar, utan även misshandlade kvinnor.

– Men allvarligt, vem inom polisen samarbetade du med i såna här frågor?

– Jag vet att det låter förvånande, men det var många som kände till det här arbetssättet. Mötena om det här hölls av en polis som heter Göran Bergström. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnet på den andra polisen som var med, men han har varit med i baseball-ligan och jobbar numera med att hjälpa unga kriminella.

Söka upp knarklangare

Eftersom jag har jobbat med psykosocialt störda ungdomar i över tio år är jag en tacksam person att diskutera de här frågorna med. Följaktligen hamnar vi i en lång diskussion om bästa sättet att hjälpa unga på glid. Markovic berättar att det var intresserade av resultat och att Göran Bergström var en annorlunda polis, som jobbade på Säpo och körde sitt eget race. Bergström fick sparken till slut, nuförtiden jobbar han åt FN i Kosovo.

– Låter onekligen som ett eget race. Hade ni fler planer?

– Ja, det här fungerade så bra, så jag hade en plan på hur vi skulle kunna stoppa knarklangare som säljer knark till barn och unga. Tanken var att vi skulle skicka unga för att köpa droger, sen skulle de berätta för mig vem som sålt det, så att jag kunde söka upp dem.

– I det läget måste väl någon ha dragit i bromsen?

– Ja, vi hamnade i ett dilemma. Om jag söker upp langaren och han gör motstånd, så måste jag ju få ett tillstånd att försvara mig. Då ringer du till oss, sa polisen. Det hade jag ju ingen som helst lust med, då blir jag ju en vanlig tjallare. Polisen verkade gilla planen, men de var tvungna att gå vidare med den, högre upp i hierarkin. Där blev det stopp.

– Kan du förklara det här med familjehem, det är ganska svårt att få placeringar på såna. Hur gjorde ni?

– Min före detta hustru och jag jobbade med en man som heter Bert Nicklasson. Han jobbade med utslussning av unga på glid. Vi hade placeringar ute på vår gård på Blidö. Jag gjorde det inte för pengarna, det var inte så mycket, men det fakturerades till min dåvarande frus företag.

Bonus till Thomas Bodström

När man pratar med Mille Markovic blir man samtalets passagerare. Han pratar fort och ofta om saker man inte kan relatera till, för att man kommer från olika miljöer. Han är som tur är noga med att man ska förstå och tar sig tid att förklara. Vissa namn som nämns känner jag igen. Advokat- och åklagarnamn till exempel. Lite förvånande är att han nämner åklagare som åtalat honom med viss respekt. Markovics bror har haft Thomas Bodström som försvarare.

– Känner du Thomas Bodström?

– Ja, jag känner honom sen länge. Han har ju försvarat min bror, han är korrekt och så. Men när han fick den där titeln, justitieminister blev det annorlunda. Jag och min advokat Thomas Martinsson skickade blommor till honom. Då ringer han upp Martinsson och tackar för blommorna, och ber Martinsson hälsa mig att han inte kan ha den kontakten med mig, som vi haft tidigare. Då ska du veta att jag har gett pengar till Bodström svart. Det är ju en förolämpning, har han plötsligt blivit större bara för att han har fått en post, med 50 000 kronor mer i månaden. Jag förstår inte det där, så gör man inte.

– Vad menar du med att du gett pengar till Thomas Bodström svart, berätta!

– Visst, jag gav honom pengar i kuvert vid sidan om. Det gjorde min bror också, och inte bara en gång.

– Du förstår att det låter ganska sensationellt, har du belägg för det här?

– Jag behöver inga belägg, det räcker med att jag vet vad som är fakta. Jag har aldrig tänkt göra något av det här. Däremot blev jag irriterad när jag fick höra, att han två år efter att tagit emot pengar, rättat till deklarationen i efterhand. Han deklarerade att han fått pengar av mig, men bara en gång. Varför gjorde han det? Han kunde ju tagit upp alla gånger han fått pengar av mig och min bror. Anledningen till att han inte gjorde det, var att det var för sent.

– Hur gick det till när du gav honom pengarna, var det kontant?

– Han fick det som en bonus, vid sidan av den vanliga fakturan för advokatarbetet. Det var 10 000 kronor vid varje tillfälle, han har ju gjort mycket bra för mig och min bror. Dessutom hjälpte han min kamrat med hans ansökan om att få sitt livstidsstraff tidsbestämt. Han satt för mord. Ett halvår efter att Bodström blev justitieminister beviljade han honom nåd. Jag hade då skickat en hälsning till honom om att han inte fick glömma min vän.

/wp-content/uploads/content/portratt/Mille/MilleSvettig.jpg

Stämmer Rikspolisstyrelsen

I december 2009 lämnade Mille Markovic in en stämningsansökan till Stockholms tingsrätt mot Rikspolisstyrelsen och privatpersonen Ljubomir Pilipovic. Stämningen avser brottsprovokation, grovt tjänstefel, grovt bedrägeri. Vidare kan i ansökan läsas att Pilipovic i egenskap av polisman ska ha infiltrerat Markovic med syfte att provocera fram brott för att få honom dömd till fängelse.

– Du har stämt Rikspolisstyrelsen och en privatperson vid namn Ljubomir Pilipovic på 50 miljoner kronor. Vad handlar det här om?

– Ljubomir Pilipovic, eller Poppe som han kallas, var en polis som jobbade undercover. Han var utsänd av Rikskriminalpolisen för att infiltrera mig. Han ville värva informatörer, men det lyckades inte med mig, jag gillar inte det där. Du och jag gör brott ihop och sen sätter jag dit dig och ljuger om detaljerna. Istället för två brott, säger jag tio. Du får längre straff och jag bonus, det är ruttet.

– På vilket sätt uppstod kontakten mellan er?

– Det som hände var att Arkan och en massa andra personer blev mördade i Serbien år 2000. Efter det skedde en massa mord och utpressningar även i resten av Europa. Jag hade ju kontakt med vissa personer som jag inte vill namnge, och dessa personer ville polisen komma åt. Året efter blev jag kidnappad under en permission från Hällbyanstalten. Jag blev stoppad av några som jag trodde var poliser, men det var ju några av de som mördat Arkan.

Betalade 500 000 D-mark

Männen hade läst och hört att Mille hade mycket pengar, så de ville att han skulle samarbeta med dem.

– Efter att Jokso hade blivit mördad ville de att jag skulle sköta deras affärer i Skandinavien. Jag har ju så stor familj själv, så jag sa att jag inte hade tid att jobba med fler än vad jag redan gjorde. Då sa de att jag var tvungen att betala 500 000 D-mark för att bli fri från uppdraget. Det tog mig 64 dagar att få fram pengarna, sen släpptes jag. Efter den här händelsen sökte jag skyddad identitet. Jag fick avslag givetvis. Jag fick inte heller räkna av tiden i fångenskap från mitt straff, trots att man enligt lag ska få det.

– Var det då Poppe kom in i bilden?

– Precis, polisen får reda på att den här killen som dödade Arkan i Belgrad, rest från Holland till Malmö. Polisen avlyssnar i det här läget mig, när jag pratar med honom. Det är då den här Poppe frågar om jag kan hjälpa till att gripa honom. Javisst sa jag, det kan jag göra. Det blev inget gripande, jag jobbar inte så, jag anger inte folk.

Jobbade undercover

Mille visste i det här läget att Poppe arbetade som polis och att han var ute efter Mille. Poppe var skicklig och hade skyddad identitet, men Mille lyckades få reda på att han jobbade undercover.

– Första gången jag träffade honom hette han Patrik, ett år senare råkade jag av en slump höra att han talade perfekt serbiska. Då sa han att han hette Dragan. Så småningom kom hela sanningen fram och han erkände att han var polis, men han sa att han gillade mig och inte ville sätta dig mig.

– Förklara det här. Jag har en känsla av att det här dubbelspelet vi har kunnat läsa om på senare tid, med undercoverpoliser och infiltratörer är svårt för gemene man att ta in?

/wp-content/uploads/content/portratt/Mille/MilleLedsen.jpeg– Ja, jag har ju själv blivit förvånad. En gång i början mötte jag Poppe utanför Scandic Hotel vid Humlegården. När jag hoppade in i bilen kör han genom Humlegården. Kan du tänka dig, köra bil fort genom parken. Där satt han med solglasögon och snäcka i örat. Jag sa till honom; ta det lugnt, jag är inte rädd för någon. Jag tänkte, vad fan är det här. Är det James Bond eller något. Men polisen har resurser och arbetssätt som allmänheten inte känner till. Poppe tyckte att det inför det fortsatta samarbetet skulle vara bra om jag och min familj hade skyddade identiteter. Några dagar senare hette jag inte Markovic längre, utan Midbom.

– Så snabbt, det brukar vara jättesvårt för exempelvis misshandlade kvinnor att få skyddad identitet?

– Jag vet, men han ordnade allt. Jag skrev bara på ett blankt papper som han tog till skattemyndigheten. Han ordnade till och med ett körkort åt mig i Grekland, i namnet Midbom. Polisen ville komma närmare brottslingar inom trafficking och ville därför köpa in sig i en porrklubb. Eftersom jag litade på Poppe hjälpte jag honom att köpa ett bolag av mina affärsbekanta. Bolaget han köpte var Slix AB, som drev klubbarna Club Lady och Club Privé. De här klubbarna drev han, samtidigt som han jobbade som polis. Efter ett tag hörde han av sig till mig och klagade över att det hade blivit kaos i verksamheten. Det hade blivit problem med både personalen och den undre världen, så han ville ha hjälp med både säkerhets- och driftsfrågor. För det erbjöd han mig ett konsultarvode på tio procent av ökningen på omsättningen. Jag accepterade förslaget.

– Det låter ju helt osannolikt. Var det allmänt känt att en polis stod som företrädare för en strippklubb?

– Ja det var känt och det skrevs ju lite grann om det här, men det är ju inte första polismannen som har drivit verksamheten. Anders Lindgren var en annan, men på något märkligt sätt kände jag ändå att Poppe inte skulle gå emot mig. Han sa till mig att han skiter i polisen och att han skulle skydda mig, men han försökte ju hela tiden knyta mig till klubben. Ok då, sa jag. Då kör vi så. Jag gillade honom och på något sätt var han korrekt. Det är ju därför jag har struntat i pengar han är skyldig mig. Han ville att jag skulle skylta med mitt namn för att få lugn i verksamheten, men han hade skapat kaos i ekonomin också.

Brottsprovocerad av staten

Till slut kopplades ekobrottsmyndigheten in och det hela slutade med att Mille dömdes till fängelse i 2 år och 3 månader. Det hade en avlyssning på Mille, där han ger order om saker som ska göras. Domstolen tolkade det som att han var företrädare för klubben.

– Men det var ju det jag var anställd för att göra, anställd av en polis. Poppe dömdes dessutom som huvudman, inte jag. Han fick 3 års fängelse. Det här är ju brottsprovokation av staten.

– Vad är polisens inställning till allt det här?

– De är ju livrädda för skulle det komma ut hur vi har arbetat blir det ju skandal. Allt jag säger går ju att bevisa.

– På vilket sätt går det att bevisa?

– Genom vittnen, eller ta det här med körkortet som exempel. Jag har ett körkort som det står att jag heter Midbom på. Det körkortet kvitterar jag ut i namnet Markovic på Mariefredsanstalten, och då är det ändå Transportstyrelsen som skickat tillbaka det. Då ska du veta att jag också har haft pass och rest i namnet Midbom. Vem kan ordna såna saker? Allt det här har Poppe fixat, som polis. Jag tycker inte att det här fallet är så jävla unikt, det finns prejudikat i HD och Europadomstolen. Det är totalt förbjudet att använda de här metoderna och om de används, då är det staten som begår brott och då går jag fri.

Okonventionella metoder

Det dyker ständigt upp uppgifter i media om hur de rättsvårdande myndigheterna flyttar fram sina positioner. Begrepp som infiltratör, kronvittne och undercover har blivit vanliga. Har myndigheterna ett tillräckligt regelverk i ryggen för att bedriva sin kamp mot organiserad brottslighet?

– Har du några erfarenheter av märkliga domar?

– Jag har exempel på domar som går emot varandra. Det värsta exemplet är när myndigheterna myglade bort tiotals miljoner kronor från mig. Jag ägde en gård med stor tillhörande tomt ute på Blidö. Alla tillgångar var skrivna på min före detta hustru, men alla visste att det var jag som var den egentliga ägaren. Polisen hittade vapen och andra stulna föremål där. För dessa brott dömdes jag, för att sakerna befann sig på min mark. Allt enligt domen. Och nu kommer det märkliga. Det står i domen att det är min mark, ett år senare äger helt plötsligt min fru allting. Jag behöver inte säga så mycket om henne, men polisen har utövat påtryckningar mot henne för att hon ska anmäla mig för flera grova brott. Dessa brott kunde de dock inte styrka, eftersom jag på deras egen avlyssning bevisligen var utomlands vid det påstådda brottstillfället.

Porrdrottningen

Då provade myndigheterna en ny taktik, de gav henne alla tillgångar, enligt Mille. Han tar upp andra exempel.

– Ta tjejen som kallades porrdrottning i tidningarna på 90-talet som exempel. Hon blev dömd för att miljontals kronor påstods ha hanterats av henne enligt åklagaren. Bara några månader innan hon greps hade hon gripits av tysk polis för att ha sålt sex för bara några hundra kronor. Hur troligt är det
/wp-content/uploads/content/portratt/Mille/MilleBoxas.jpgatt hon bara några månader senare är mångmiljonär? Hon fick fängelse i flera år. Jag kan säga dig, hon var helt oskyldig.

– Du har alltid varit starkt förknippad med Club Privé. Vad har du att säga om klubben idag?

– Det har alltid hycklats om klubben. Du skulle veta vilka gäster som varit där. Det är ju både finansministrar, poliser och andra på höga positioner. Jag har inget med klubben att göra. Det är min bästa vän Mikael Badelt som äger den. Lojalitet är viktigt för mig och jag backar honom i alla problem, det spelar ingen roll om de kommer från myndigheter eller kriminella.

– Ska vi avrunda med några ord om din tid som boxare? Vilken typ av boxare var du?

– Jag var en strulig boxare, men mina matcher var blodiga och utsålda. Det är ju sådana matcher folk vill se. Men regler struntade jag i, ibland behövde jag boxas två matcher på samma dag, vilket är förbjudet. Jag ställde ändå upp.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.