Partiledaren som klev in i kylan

Sprängstoff, avslöjanden, politiskt drypande – kärt barn har många namn. Daniel Suhonens bok ”Partiledaren som klev in i kylan” har satt sitt tydliga spår i den svenska debatten. 

Oavsett om man bekänner sig till den ena eller andra sidan politiskt sett, så är boken en spegling av ett nytt Sverige som håller på att växa fram, eller handlar allt bara om en massa invecklade missförstånd och fallna förhoppningar? Det finns många intrikata ingångsvinklar till Suhonens bok som läsaren kan ta med sig i djupet av den enorma textmassan som Suhonen efter ihärdigt arbete satt ihop.

   Jag hade egentligen inga förutfattade meningar då jag fick Suhonens bok i min hand.Vad jag däremot snabbt beslutade mig för var att ge den en chans, och då utan att själv falla in i några politiska ställningstaganden eller ideologiska tolkningar. Det fanns så mycket i boken som var mer intressant än de rent politiska konflikterna, som enligt massmedia och kultureliten genomsyrar berättelsen. Men vad var det som egentligen hände med den förre detta Socialdemokratiska partiledaren Håkan Juholt, och som boken så noga beskriver?

   Boken beskriver många saker och är ett viktigt tidsdokument över början av 2000-talets Sverige. Ett land som nu på allvar tagit steget in i den Europeiska gemenskapen och där globaliseringen börjar visa sig i vardagslivet för alla och en var, på ett mer påtagligt sätt. Men det är beskrivningen av de rent mänskliga relationerna i boken som visar sig på exakt samma sätt, hos hög som låg, på arbetet, i familjen, i sandlådan och i ålderdomen. Det är frågan om de kanske mest djupa egenskaper som människan i generationer burit med sig och som ständigt förfinats – hat, sorg, kärlek, svek, missförstånd och våra eftersträvanden efter makt och framgång och att få bli någon. När man läser Partiledaren som klev in i kylan får man följa hur Håkan Juholt blev vald till ny partiledare efter att Mona Sahlin avgått. Vi får följa med Juholts snabba uppgång och fall, där även hans allra närmaste medarbetare delat på att sätta kviven i ryggen på Juholt. Processen följer samma mönster som man inom både psykologin som sociologin beskriver som gruppdynamikens fem olika faser.

   Det börjar i initialfasen där Juholt som nyvald partiledare träffar partiets verkställande utskott i sin nya roll som ledare för partiet. Utskottsmedlemmarna känner en första osäkerhet inför om valet av Juholt var det bästa för utskottet. Man visar även på en osäkerhet inför hela partiets framtid. När man då accepterat faktum att Juholt blivit partiledare ingår man direkt i den andra fasen som inom gruppdynamiken kallas för ”Smekmånadsfasen”, där kommunikationen mellan gruppens medlemmar flödar fritt och obehindrat samtidigt som man söker undvika konflikter. Här beskriver Suhonen hur arbetet flyter på och hur Juholt är ute och representerar partiet och hyllas av massorna. Men säg det som varar för evigt. Precis som man beskriver i gruppdynamiken hamnar det verkställande utskottet snart i ett bryderi av både avundsjuka och misstro. Man har hamnat i det som kallas konfliktfasen. Här börjar man misstänkliggöra sin partiledare (även varandra kan man skönja) och tillmäta honom flera av de tillkortakomanden som både han och utskottsmedlemmarna själva skapat i en nästan panisk situation där fulspel var den mest rådande ingrediensen.

   I denna fas är det känslorna som svallar, olika grupperingar i utskottet utkristalliseras i kamp om att positionera sig inför en kommande framtid. Allianser, heliga som oheliga skapas i ett gastkramande eftersökande av en syndabock – Håkan Juholt. Det är detta som delar av gruppen sätter som sin högsta prioritet i arbetet. Nästkommande fas inom gruppdynamiken som uppfyller det verkställande utskottet är samarbetsfasen, där gruppmedlemmarna söker ”klara av arbetet” och där lösningarna börjar visa sig. Det är i denna fas som Håkan Juholt slutligen hamnar i begreppet att avgå vilket leder till att de övriga medlemamrna i gruppen nu börjar se ”ljuset i tunneln” och en känsla inbefinner sig hos dem att vara färdiga med varandra. Juholt avgår. Boken visar i slutet en hint om den sista fasen – separationsfasen, och det är dags för medlemmar att lämna gruppen. Detta leder till en obeskrivlig sorg som sprider sig bland alla kvarvarande och som yppar sig på alla möjliga olika sätt, innan cirkeln sluts och en ny partiledare installeras. Då börjar all om igen från början.

   Partiledaren som klev in i kylan handlar om ett människoöde där ett helt spektrum av mänsklig fåfänga, maktiver och illvilja framtonas på ett för läsaren konkret och tydligt sätt. Det gäller att hänga med i Suhonens analyser och reflektioner av alla de personer som han intervjuat och som han läst om. Min sista tanke när jag läst färdigt boken var: Vem är värst egentligen – Fienden eller Fiendens fiende i det här fallet. Och vem är vem?.

 

Partiledaren som klev in i kylan

Leopard Förlag, 2014

ISBN: 978-91-7343-462-1

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.