– Det är helt galet att polisen utreder sig själv!

Calle jobbar som närpolis i Helsingborg och vet hur det känns att själv vara misstänkt för brott. Men han är inte bara polis, han är knarklangare också – på film. Han jobbar extra som skådis och har bland annat agerat skurk i Johan Falk-filmerna.

Calle har många strängar på sin lyra, förutom polisyrket och skådespelandet skriver han krönikor och föreläser i olika sammanhang. Det är alltså inte helt lätt att hitta en ledig tid i hans kalender. Men när Calle är i Stockholm för att spela in den senaste Johan Falk-filmen träffas vi för att prata om hans egna erfarenheter av hur dåligt systemet fungerar när en polis blir misstänkt för brott.

– Det blir väldigt tyst omkring en när man blir misstänkt, säger Calle. Det var jobbigt. Jag mår bra nu men då var det tufft. Under utredningstiden märkte jag att en del kollegor ändrade attityd. Några slutade till och med hälsa. Och ledningen sa ingenting. Fick inget stöd alls från det hållet. Jag blev anmäld, förhörd och sedan efter två månader lade de ner förundersökningen.

Misstänkt för alltid?

Calle tar ett djupt andetag och fortsätter berätta.

– Utredningen tog bara två månader och det var dessutom över sommaren. Men det finns andra fall med utredningar som tagit mycket längre tid. Det kan handla om flera år. Under den här tiden är det självklart en press och en oro för hur det ska gå.

– Jag vet faktiskt inte hur poliser generellt tänker på frågan om utredningssystemet. Det här är inget man pratar om. Och när det händer att någon blir misstänkt, ja… kanske vet de inte vad de ska säga. Man vill inte beblanda sig med problem. Ledningen kanske försöker hålla sig neutral i avvaktan på internutredningens resultat.

– Sedan när allt var över, ja då började folk hälsa igen och ledningen var som vanligt. Det var som om inget hade hänt, vilket också kändes konstigt. Jag vet ju att alla visste och att det hade snackats bakom min rygg. Det var riktigt obehagligt. Men framför allt, jag vet att det här inte bara handlar om mig. Det finns många exempel…

Slutade som polis

Calle blir tyst och funderar en stund.

– Jag tänker inte lämna ut någon kollegas historia men jag vet att flera som blivit misstänka för olika saker, har hamnat i samma läge som jag gjorde. Det blir väldigt tyst omkring en när man är föremål för utredning. En sa: ”Innan jag blev misstänkt ringde min telefon hela tiden. Nu ringer den aldrig”. Sedan klarades den historien upp och då blev allt ”som vanligt” igen. Nu har han slutat, och gått till det privata näringslivet. Där får han riktigt bra betalt, till skillnad mot oss poliser, säger Calle med ett hjärtligt skratt.

Han blir allvarlig igen, och fortsätter:

– Jag vet inte varför han valde att lämna Polisen. Men jag vet att innan det här hände mig, hade jag inte funderat över hur det fungerar vid misstanke mot en polis. Nu ser jag hur oerhört viktigt det är att vi snarast ändrar på systemet vi har idag.

/wp-content/uploads/content/portratt/a-calle-polis/CallaSomPolisMed AndraIBild.jpgDet är lätt att förstå att en sådan situation är jobbig – men det är ändå inte den allvarligaste konsekvensen av det rådande systemet. Det värsta är att systemet leder till misstro mot Polisen, vilket är ett demokratiproblem. Dennis Töllborg är professor i rättsvetenskap och tidigare klargjort att det finns en omedelbar koppling mellan kvalitén på ett lands internutredningsverksamhet och uppklarandeprocenten av antalet brott. Detta är empiriskt bevisat genom en undersökning som sträcker sig över tolv år. Polisen bygger mycket av sin verksamhet på information från allmänheten. Om man inte litar på polisen får polisen inte heller reda på något av dem som sitter inne med information.

– Det är helt galet att Polisen ska utreda poliser, säger Calle med stort eftertryck och tittar bestämt på mig. Det är helt fel. Systemet måste ändras snarast. Det måste skötas av en annan helt oberoende och fristående myndighet.

Lägg ner nedläggningsenheten

Vad händer då konkret när en polis blir misstänkt för brott? Riksenheten för polismål, som utgör en del av polis- och åklagarväsendet, gör en internutredning. Den eller de misstänka förhörs, saken utreds och i 98 procent av fallen läggs utredningarna ner. Av de två procent som leder till åtal är det en bråkdel som fälls.

Det är alltså inte så konstigt att Riksenheten för polismål, benämns ”Nedläggningsenheten”, internt inom polisleden.

De som jobbar där vill givetvis göra ett bra jobb – men själva systemet är i grunden fel och omöjliggör en rättvis bedömning av deras insatser. Självklart leder det rådande systemet till misstanke om jäv och svågerpolitik/nepotism.

– När någon säger, ”Ni poliser kommer alltid undan med vad som helst, utredningar mot er läggs bara ner”. Vad svarar man på det, frågar sig Calle, suckar uppgivet och konstaterar att han inte har något bra svar.

– En person jag inte kände hade läst skit som skrivits om mig på nätet. Han trodde uppenbarligen på det han läst. Men dom som känner mig vet ju att jag är en pålitlig person. En polis ska inte vara misstänkt för brott och eftersom det är internutredning så tror dom att vi är skyldiga ändå. Man tänker själv, vad ska folk tro om mig? För den allmänna inställningen till oss poliser är väl ofta inte så bra i det här avseendet. Så man räknar med att man själv blir sedd på det sättet. Tyvärr…

– Det är min uppfattning att även om en utredning mot en polis inte ens ledde till åtal, är det som att människor fortfarande ser på oss som skyldiga. Leder det till åtal och polisen blir friad är det samma sak. Det är för jävligt. Vi kommer alltid att fortsätta vara misstänkta.

/wp-content/uploads/content/portratt/a-calle-polis/CallePaulssonSv-vit 2.jpg

Omöjligt att försvara sig

Calles telefon ringer. Han ursäktar att han måste ta samtalet. Det handlar om morgondagens filminspelning av Johan Falk-filmen. Medan Calle pratar funderar jag på det han sagt om smutskastning på nätet. Det är många som drabbats och det är nästan omöjligt att försvara sig mot det. Förtal, smutskastning och ärekränkning är brott som brukat beivras – men när de sker på nätet är konsekvenserna ännu i det närmaste obefintliga. Det är idag är en tragisk realitet. Via nätet får smutskastningen sådan spridning att konsekvenserna för de drabbade är oöverskådliga och trots det tycks myndigheterna stå lamslagna. Lagrum och rättvårdande myndigheter har ännu inte kommit i kapp och lyckats få bukt med det hela. Associerar till kampen mot Lexbase, en annan av de frågor ReclaimJustice driver.

Så har Calle talat färdigt i mobilen. Han vänder sig mot mig, ler varmt och fortsätter:

– Ja, ok 98 procent av anmälningar mot poliser läggs ner men vi ska komma ihåg att stor andel anmälningar mot andra människor också läggs ner. Min uppfattning är att många gånger är det okynnesanmälningar mot polisen, och det påverkar statistiken. Sedan finns det anmälningar som jag tycker är lite löjliga…

Han tystnar och ser plötsligt busigt road ut. Jag undrar hur han menar, alla anmälningar måste tas på allvar och utredas ordentligt. Ber honom förklara. Calle skrattar gott och fortsätter.

– Det finns en hel del exempel på det här. Häromdagen var det poliser som blev anmälda för att dom knackade på i civila kläder. Det handlade om att det hade varit mycket lägenhetsinbrott i det bostadsområdet. Hade poliserna kommit med uniform, hade det kanske blivit liv om det. Då kunde grannarna börjat undra och tänka: ” Polisen kom till grannen. Vad är det frågan om, varför kommer det uniformerade poliser, är de som bor där misstänkta för något?”.

– Hur vi än gör så får vi skit i media nuförtiden. Min uppfattning är att det har blivit värre under dom år jag varit polis. Attityden från allmänheten mot oss poliser har också blivit hårdare. Samhällsklimatet är värre på flera sätt. Sedan ska man självklart ta alla anmälningar på allvar och utreda vad det handlar om. Det finns i vissa fall klart befogad kritik mot poliser också. Och poliser får faktiskt sparken. Det får sluta sitt arbete för att de begått brott och dömts för det. Det är klart att har någon begått ett brott och suttit i fängelse så ska den personen inte vara polis. Folk måste kunna lita på polisen. Det är jätteviktigt.

Farlig utveckling

Vi samtalar vidare om villkoren för att vara polis. Självklart ska vi förvänta oss mycket av dem som har till uppgift att upprätthålla lag och ordning. De som ska försvara rättvisan och demokratin. Och när en polis misstänks för brott, måste det utredas på ett sätt som eliminerar alla tvivel om att det skulle gått ojuste till. Därför behövs en helt fristående oberoende myndighet som utreder misstankar mot poliser. Både för polisens och demokratins skull.

– Menar du att man orättvist kastar skit på Polisen?

– Ja faktiskt, det skulle jag vilja påstå. Insatser som har gått fel, till exempel den här hundföraren som slog en man med batong. Det har lagts ut en film på nätet och det ser väldigt brutalt och otäckt ut. Vi ska dock komma ihåg att det är ett klipp som är taget helt ur sitt sammanhang. Vad hände innan, varför hamnar hon, en ensam hundförare här? Ensam med en kille som hade slagit sönder en glasruta och hotar med att spränga hela gatan. När polisen sa till honom att lägga sig ner, struntade mannen totalt i det hon sa. Han svarade något om att spränga gatan och frågade om hon ville smaka. När man som ensam polis står där, är det inte konstigt att man känner sig hotad. Jag tycker faktiskt att man lagt för mycket fokus på henne. Sedan kan jag inte allt om det här fallet – men man måste fråga sig, vad hände ledningsmässigt här? Hur kom det sig att en ensam hundförare kommenderats till platsen? Ingenstans i medierna fokuseras det på ledningsfrågan. Det är som att det är fritt fram att kasta skit på oss.

– Om alla utredningar med misstankar mot poliser låg helt utanför polisen i en annan myndighet, skulle vi slippa misstanke om jäv. Då skulle vi komma i ett helt annat läge.

Polisens kåranda

Kan den starka kårandan föra med sig att man inte säger till en kollega och än mindre anmäler någon som bär sig illa åt och exempelvis använder övervåld? Det sägs att poliser ljuger för att skydda kollegor som begått brott. Att ni ibland skyddar varandra mer än ni skyddar allmänheten. Vad säger du om allt det här?

– Kårandan är inte så stark idag som den var förr. Det är jag övertygad om. Sammanhållning är viktigt, speciellt när det är ett så tufft samhällsklimat. Men jag tror faktiskt inte att kårandan fått kollegor att inte säga sanningen. Jag är inne på mitt nionde år som polis och jag har aldrig stött på det. Det finns poliser som anmäler varandra. Det är många som vill bli poliser. Det är tuffare idag, är mer säkerhetskrav nu än det var förr. Ja, det krävs väldigt mycket för att få bli polis.

– Vi beskylls ofta för maktmissbruk, övervåld och så vidare. Ibland läser jag i media en bild av polisen som jag inte känner igen oss i. De beskriver det som att vi alltid ägnar oss åt maktmissbruk och misshandlar stackars oskyldiga människor. Så är det inte i verkligheten. Tvärtom! Dom flesta poliser är justa personer som vill göra ett bra jobb och som verkligen gör det också. Det har faktiskt gått så långt att poliser ibland är tveksamma till att ingripa för att dom får så mycket skit. Hur blir det om det fortsätter så här, om poliser blir så rädda att göra fel så att de inte vågar agera.

När vi har avslutat intervjun och jag är på väg hem tänker jag på personer jag känner som råkat ut för situationer där ingen har vågat ingripa och hjälpa dem, trots att det varit många vittnen på plats. Tänk om inte ens polisen skulle våga agera. Mina tankar går vidare till Dennis Töllborg, professorn rättsvetenskap, och hans kloka ord. Han menar att ett centralt problem med den nuvarande ordningen är att den omöjliggör för polisen att i verklig mening bli en lärande organisation.

Både vi själva, våra makthavare, politiker, polisledning, media, poliser och allmänhet har ett ansvar för vilket samhälle vi skapar. Hoppas att våra barnbarn kommer att kunna lita på polisen.

Det pågår en utredning hos polisen som ska bli klar i vår. Polisorganisationskommitténs ordförande Martin Holmgren har tidigare sagt att han tycker en internutredning även i framtiden ska ha uppdraget att undersöka om en enskild polis misstänks för något brottsligt.

 

Artikeln har även publicerats på reclaimJustice.

Publicerad