Konsekvenserna av Lexbase verksamhet

– Ja, visst skulle man kunna publicera ett register över romer, personer med en psykisk diagnos eller hbtq-personer, om man har ett utgivningsbevis, säger forskaren Daniel Westman apropå Lexbase verksamhet. Men det kan i vissa fall handla om förtal eller hets mot folkgrupp, tillägger han.

När jag kontaktar professor Mårten Schultz om de här frågorna hänvisar han mig till Daniel Westman. Vem är då Daniel Westman?

Han är doktorand i rättsinformatik och anses vara en av de ledande experterna inom det här området. Därför sitter han med som expert i regeringens kommitté för tryck- och yttrandefrihetsfrågor. Likaså är han expert i regeringens Digitaliseringskommission. Uppräkningen kan fortsätta med, ledamot i Digitaliseringsrådet, expert i Yttrandefrihetskommittén, sekreterare i Svenska Föreningen för Upphovsrätt, och så vidare.

Vem som helst kan ansöka

– Vem som helst, som i Lexbase fall kan ansöka om ett så kallat frivilligt utgivningsbevis, säger Daniel Westman. Då ses innehållet som en tryckt skrift oavsett om det är i form av en tidning eller en sajt på nätet. Och då gäller inte personuppgiftslagen. Men samtidigt får den ansvarige utgivaren ett strikt ansvar för innehållet. Därmed kan det vara ett yttrandefrihetsbrott eller tryckfrihetsbrott, och det har ju diskuterats i samband med Lexbase.

– Det kan väl också handla om förtal?

– Ja, om man utpekar någon som brottslig eller klandervärd på något sätt.

Westman menar att Lexbase möjlighet att upprätta och publicera en form av privat kriminalregister och sälja information från det, definitivt utgör en lucka i lagstiftningen:

– När yttrandefrihetskommittén presenterade sitt slutbetänkande 2012 så hade man gjort en genomgång av hur det här användes i praktiken. Att det kunde missbrukas var känt men man ansåg, efter att ha undersökt det hela, att det inte missbrukades i sådan omfattning att det utgjorde något stort problem. Men det här var ju innan Lexbase kom.

Vad att göra?

– Vad kan man då göra åt ett sånt missbruk som Lexbase är ett extremt exempel på?

– Det är inte helt lätt. Hur gör man utan att dra med sig sånt som verkligen är värt att skydda? Ett sätt är att man definierar ut vissa typer av databaser av typen Lexbase och säger att det här inte omfattas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det andra är att man inför ett starkare skydd för privatlivet, men då träffar ju det alla typer av medier.

– Vad skulle det mer konkret kunna handla om?

– Till exempel att någon är sjuk eller har en viss sexuell läggning. Det är ju inte i sig kränkande men det är kanske något som den berörde ska ha rätt att ha ifred.

[-]– Låt mig återkomma till frågan om förtal. Kan det bli fråga om det när det gäller Lexbase?

– Frågan är om det varit försvarligt att lämna ut vissa uppgifter. Och Lexbase har ju i många fall lämnat nedsättande uppgifter om personer genom att utpeka dom som brottsliga. Får man göra det, eller kan det vara förtal? Det borde kunna vara det. Och det var olyckligt att inte Justitiekanslern drev det till ett allmänt åtal. Nu är det upp till enskilda som känner sig förtalade att få den saken prövad.

 

Se vidare Aftonbladet Debatt: Täpp till luckan som gör Lexbase

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.