Ska Samir få upprättelse?

Då var han en snyftande 15-åring som sa till poliserna att han hade dödat sin mamma. Nu, 29 år senare, har Samir Sabri berättat vad som verkligen hände, att det var pappan som mördade henne. Såväl teknisk utredning som vittnen bekräftar hans historia.
– Jag tog på mig mordet för att rädda min lillebror och mig själv, säger Samir.
Idag lämnas en resningsansökan in.

Klockan 9.36 onsdagen 21 maj 1986 ringer den då 15-årige Samir Sabri till larmcentralen. Några meter ifrån honom, i sovrummet i andra änden av hallen, ligger hans styvmamma död. Samir säger:

– Jag har dödat min mamma.

Hans kläder är blodiga och i förhör uppger 15-åringen att han en timme före larmsamtalet, när hans pappa och tolvårige lillebror gått hemifrån, hade dödat styvmamman med 8-9 knivhugg efter bråk om en motorcykel.

Historien ifrågasätts inte. Den 1 oktober 1986 döms Samir till sluten psykiatrisk vård. Enligt tingsrätten har han dödat sin styvmamma genom att hugga henne flera gånger med kniv i bröstkorgen. Nu, nästan 30 år senare, lämnar Samir Sabri genom advokat Sargon De Basso in en resningsansökan till Svea hovrätt.

– Jag tror jag får resning. Men skulle jag inte få det så blir jag inte förbannad. Jag har fått tillbaka gnistan i livet och den är mer värd än allt annat. Men det skulle vara skönt att få på papper att jag inte begått mordet, säger Samir Sabri.

Lämnar in resningsansökan idag

Advokat Sargon De Basso har gått igenom ärendet och lämnar idag in en resningsansökan:

– Vår nya tekniska och rättsmedicinska bevisning visar att erkännandet och pappans alibi var falskt. Vi har också en massiv vittnesbevisning. Händelseförloppet 1986 klarläggs och tingsrättens dom fullkomligt kullkastas, säger De Basso.

Sonny Björk, pensionerad kriminalkommissarie, har analyserat de tekniska bevis som låg till grund för domen. Bland annat Samirs kläder, som hade blodavtryck, men inga blodstänk.

– Det har stänkt, det finns blod som sprutat ända bort till andra sidan av sängen. Att han skulle ha delat ut huggen utan att det hamnat på hans tröja eller pyjamasbyxor är osannolikt, säger Sonny Björk.

Ingen bevisning

– Det är bara den unga gossens berättelse som ligger till grund för förundersökningen. Man har ingen annan bevisning mot honom överhuvudtaget, säger Sonny Björk.

Enligt Olle Lindqvist, docent i rättsmedicin som granskat de medicinska delarna, visar mammans likstelhet, som var fullt utvecklad, att hon inte kan ha dött vid niotiden på morgonen, tidpunkten enligt åtalet.

– Döden bör ha inträffat någon gång efter midnatt fram till klockan fyra-fem. Det kan inte ha skett en timme innan han ringer, säger Olle Lindqvist.

Under sitt liv var pappan gift fyra gånger. De tre fruar som lever vittnar nu om hur han hotat att döda dem och två av dem säger att han erkände mordet.

Tog tillbaka erkännande

Redan 1988, när han fick veta att pappan var på väg att gifta sig igen, tog Samir Sabri tillbaka erkännandet. Utredningen öppnades på nytt, men lades ner igen. Samma år släpptes han – och tvingades flytta hem till pappan.

Som vuxen blev Samir Sabri tungt kriminell. Han har suttit många år i fängelse men har nu bytt bana och hjälper ungdomar.

– Det här har påverkat hela mitt liv. Jag har levt i ett mörker, utan känslor. Det är först nu jag börjat hitta tillbaka till mig själv, säger han.

Mordnatten är suddig, men delar minns han mycket klart. Han berättar hur hans lillebror väckte honom mitt i natten.

– Jag ser att han gråter och jag hör skrik. Jag springer in i sovrummet och ser att pappa sitter gränsle över min styvmamma och knivhugger henne. Jag ser hans rygg, hans hand som går upp och ner, upp och ner, medan hon skriker efter hjälp.

Den då 15-årige Samir var övertygad om att han kunde rädda sin lillebror och sig själv genom att ta på sig mordet.

Inte av illvilja

Sargon De Basso menar att rättsväsendet inte kunde hantera falska erkännanden på 1980-talet:

– Det handlar inte om illvilja att Samir dömdes, utan naivitet och okunskap, säger De Basso.

I efterhand reagerade Samir framför allt på uppgifterna om att hans egen tröja borde haft mer blod på sig om han varit mördaren. Styvmoderns likstelhet inte stämde inte heller överens med den tid Samir sagt sig ha tagit hennes liv.

– Nu kan ju vem som helst se att det inte kunde varit jag, konstaterar Samir.

Domen mot Samir 1986 grundade sig på hans egen berättelse och erkännande, som han sedan tog tillbaka. Samir säger att vänner och familj aldrig ifrågasatt att han är oskyldig, men att det senaste årets granskning har gjort skillnad:

– Det har kommit fram en massa saker som inte ens jag kunde se tidigare. Det är skönt att jag inte behöver säga något längre. Bilderna talar för sig själva.

Han berättar om ilskan och hämndbegäret han känt när han fick sitta av straffet för mordet.

– Framför allt mot farsan. Han var den enda människa jag litade på efter att morsan drog, familjehem och svek från myndigheter.

Sen dess har han levt i ett mörker med en ljusning allt för långt bort för att ta sig till berättar han. Till dess att hans berättelse nu togs upp igen.

– Så plötsligt var det andra som ville berätta sina historier. Mina styvmödrar, en syster och vänner till mig. Jag hade alltid trott att jag varit ensam om det här. Det var så jag kände det, att det inte fanns någon som brydde sig, säger han.

Framtidshopp

Efter att ha släppts från rättspsyket blev Samir tungt kriminell och har varit fängslad flera gånger. Det har han accepterat, men morddomen menar han var det som startade allt. Ilskan har under åren bytts mot en sorg över det som hände.

– Jag är glad och tacksam över att jag lever. Jag bearbetar sorgen men nu vågar jag leva ett liv och har hopp. 

I dag har han bytt bana och jobbar med att hjälpa ungdomar. Livet är ljust och han har framtidshopp och drömmar. För egen del känner han att året som gått och de avslöjanden som gjorts gett honom upprättelse. En resning skulle betyda att han kan lägga sitt förflutna bakom sig, att det inte följer honom i register.

– Det har hängt över mig att det står där om någon gör ett utdrag, mördare mördare mördare. Men framförallt är det för min son som är 16 nu och min familj, säger Samir.

Han säger att familj och vänner är väl medvetna om hans förflutna men att det varit tabu tidigare. Även de har påverkats av årets avslöjanden.

– Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få livet tillbaka och börja känna igen. Idag kan jag skratta och gråta på riktigt. Jag är inte längre inlåst i mitt inre fängelse.

 

Mer om mordet på Samirs styvmamma och vad som hände Samir kan du höra i Aftonbladet grävpod Fallet, av reportern Anders Johansson.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.