Harriette Broman

Bygg in filter i barnet istället för i datorn

Jag deltog i ett seminarium som hölls av Brottsförebyggande rådet, (BRÅ). Temat var nätbrottslighet och handlade om hur man skulle förebygga hot och trakasserier på nätet. Barn och ungdomar utsätter andra barn och ungdomar – och vuxna utsätter andra vuxna. Men bara fyra procent leder till åtal.

   Skillnaden är tydlig mellan ålder och kön. Pojkar får ta emot hot om våld:

– Jag kommer att döda dig.

– Jag kommer att slå sönder dig.

   Hoten brukar komma från en klass/skolkamrat. När det gäller flickor så är det vanligast att en anonym person lägger upp en profilbild på något nätforum med flickans egna profilbild, som de hittat på hennes Facebook eller Instagram. Under bilden finns det en text som till exempel påstår att hon är en hora eller att hon har haft sex med halva stan.

   Vuxna kvinnor anmäler oftast att de blivit utsatta för ofredande av en före detta partner eller någon som vill inleda en relation med henne. Oftast följs kränkningarna och hoten på nätet med hot IRL. När det gäller män så är det oftast fråga om förtal på ett offentligt forum av en anonym. Mannen blir uthängd som kriminell, så som pedofil eller ekobrottsling.

   Vad händer då med anmälningarna? Endast 4% leder till åtal! Varför?

  • 20% består av ärenden som inte kan klaras upp antingen för att anmälningen inte är en brottslig gärning eller att gärningsmannen är under 15 år.
  • 20% ska inte klaras upp av åklagare. Huvudanledningen är att det handlar om ärekränkning och förtal. Då blir det ett målsägandebrott som innebär att målsägande/offret själv måste driva åtal. (Det finns några få undantag där ärekränkning och förtal blir allmänt åtal.)
  • 40% läggs ner i brist på bevis. Svårt att identifiera gärningsmannen eller svårighet att styrka brottet.
  • 16 % läggs ner för att polisen inte har resurser, får inte ut information från internet-bolag, material från internet försvinner, många gånger för att den drabbade själv tar bort det då det är jobbigt att se. Samt att målsägande drar tillbaka sin anmälan.

   Så här har siffrorna sett ut länge och efter att jag lyssnat på paneldebatten mellan poliser, representanter från Brå, Friends och Unizon så känns det inte som något kommer ändras inom överskådlig tid:

– Vi måste ta krafttag.

– Vi måste ta detta på allvar.

– Vi måste bry oss.

Men det kom inga konkreta förslag på hur.

   Bara massa självklarheter som var astråkigt att lyssna på efter en stund:

– Vi måste vara nyfikna på vad våra barn gör på internet.

”Ja men var det då,” tänker jag.

– Vi vuxna måste förstå internet.

”Skyll inte på det. Ni fattar hur det fungerar.”

   I dag surfar vuxna nästan lika mycket som barn och de flesta föräldrar vet precis hur internet fungerar. Vuxna hänger på forum och kränks på nätet likväl som barn. Att som förälder skylla på att de inte förstår nätet är inte en längre en ursäkt. Många har sina egon för långt upp i sina egna arslen för att ha tid med att lära sina barn att skydda sig.

   De har inte tid att bry sig om hur deras barn mår för de mår så dåligt själva. Och de tycker att samhället ska skydda deras barn. Bäst vore om det fanns ett filter så att inget kunde komma åt barnen?

   Det går inte att filtrera bort verkligheten för barn i teknikens värld. Den hinner alltid före. Tekniken alltså.

   Det bästa jag hörde från denna panel var när nätexperten Olle Cox från Friends säga:

– Bygg in filter i barnet istället för i datorn.

   Allt som är otrevligt på nätet är inte ett brott men det vore bra om vi lärde barnen att vara rädda om sig själva och filtrera bort saker som kan skada dom. Precis som man lär sig att inte hänga på T-centralen mitt i natten eller följa med en ful gubbe hem. Ansvaret för barnens säkerhet borde som alltid ligga hos föräldrarna.

   Efter att panelen försökt hålla igång drygt en timme utan att någon hade en enda intressant fråga till panelen kom nästa punkt i seminariet. Prisutdelning! Nu stegade justitieminister Morgan Johansson in med sitt gäng. Representanterna från Friends, Unizon och polisen som jobbar med nätbrott försvann snabbt från scenen. Det kändes som de stått där och pratat för kråkorna. Vinnaren i den svenska deltävlingen i European Crime Prevention Award (ECPA) skulle nu ta emot sitt pris.

   Den före detta Kd-politikern Mats Odell (som är ordförande i Finanskoalitionen mot barnsexhandel) var på plats. Och då justitieminister Morgan Johansson skulle dela ut priset så var det inte så svårt att gissa vem som skulle vinna.

   Morgan Johansson höll ett kort anförande där han berättade om när han 1994 skulle skicka sitt första mejl till sin partikollega Magdalena Andersson:

– Det tog evigheter och jag var tvungen att ringa och fråga om det kommit fram.

   En sån där berättelse som alla företagsledare kör som inledning när det ska pratas om internet. Går alltid hem. Folk skrattar lite igenkännande. Och sen körde han givetvis:

– Vi måste kämpa mot den grova organiserade brottsligheten.

   Men pratade han egentligen något om brottsligheten på nätet? Kränkningar och förtal mot ungdomar som deltagarna i paneldebatten pratat sig hesa om för en trött församling? Nej. För jag tror inte han hade en aning. Han var där för att dela ut pris till en före detta politiker, som jobbar mot den ”grova organiserade brottsligheten”.

   Mats Odell fick ta emot blommor och diplom och han började genast prata om deras kamp mot den ”grova organiserade brottsligheten”. De vill göra det svårare för folk att ta betalt och betala för nättjänster som säljer barnporr via de traditionella banktransaktions-systemet. Det är ju jättebra! Men jag undrar egentligen hur mycket det hjälper? Förövarna hittar ju andra sätt att betala på. Via till exempel Bitcoin. Och det medgav han också. De är alltid ett steg efter.

   När politiker vill visa att de gör något åt kriminaliteten så ligger det rätt i munnen att säga att ”vi måste bekämpa den grova organiserade brottsligheten” och då blir den där lilla människan som utsatts för ett vardagsbrott, som bara klaras upp till 4%, så himla obetydlig.

   Man får känslan av att polisenheter och åklagarkammare helst bara vill jobba med stora prestigemål. Vem bryr sig om en liten tjej som blivit uthängd som hora på nätet eller en liten kille som inte vågar gå till skolan för att han tror att han ska bli sönderslagen eller till och med bli dödad.

   Tänk om man tog lite av de resurser man lägger på prestigemål och försökte hitta en väg att minska hot och kräkningar på nätet och även i verkligheten. Hur mycket framgång skulle rättsväsendet kunna skönja då? Inte i pengar utan i människoliv. Ungefär 50 barn per år tar livet av sig för att de blir mobbade. Alltså – ett barn varje vecka.

   Efter prisutdelningen var det dags för pralinmingel – då gick jag. Kollade i mina anteckningar när jag kom hem för att se vad jag lärt mig under dagen. Där kunde jag läsa:

  • Morgan Johansson är skitkort, Mats Odell väldigt lång.
  • Säpos bilar ser ut som små pansarvagnar.
  • Chokladpraliner smälter i fickan.
  • Jobbigt som fan att vara ung idag.

 

Harriette Broman har varit företagare sedan hon var 17 år. Hon har drivit allt från gym, spa, rehab till restaurang, nattklubb och fastigheter i Sverige, Spanien och Estland. 2011 hamnande hon på grund av hennes systerson Jonas Falk i en av Sveriges största rättsskandaler, kokainmålet ”Playa”. Därmed blev hon den kvinna som suttit häktad med restriktioner längst i Sverige och förmodligen hela västvärlden. Hon har därefter bevakat och skrivit krönikor på Para§raf om alla oegentligheter i ”Playamålet”. Hon och Jonas blev helt frikända 2014.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.