Sverigedemokraterna sitter och tänker på helt andra saker

Det finns en skala, från 0 till 100 och i den ena änden i den skalan är man 100 procent fullt ut människa och human, och allt man lägger in i det begreppet. I den andra änden är man 100 procent nazist. Alla Sverigedemokrater finns någonstans på den skalan. Är man med i NMR är man nära 100 procent nazist, är man ex-Sverigedemokrat har man kommit långt ut mot att bli fullt ut människa.

   Byt ut ordet nazist mot Mohammedan, ordet Sverigedemokrat mot muslim och NMR mot IS och du har ett uttalande från den framträdande Sverigedemokraten Martin Strid under landsdagarna i Norrköping.

   Nu har han efter påtryckningar hoppat av partiet. Jag tror inte att det gör honom varken till mer eller mindre människa, eller Sverigedemokraterna till ett mer eller mindre rasistiskt parti.

   Det är egentligen inte särskilt förvånande att en Sverigedemokrat definierar mänsklighet utifrån hur lite muslim någon är. Det är inte heller särskilt förvånande att en Sverigedemokrat använder ordet mohammedan som normala människor slutade använda för mer än femtio år sedan eftersom det anses kränkande.

   Det är inte heller särskilt förvånande att ingen – absolut ingen – på Sverigedemokraternas partikongress synbart reagerade på kommentaren.

   Martin Strid höll sitt tal, fick sina applåder och gick ner från scenen. Gruppledare Mattias Karlsson befann sig i publiken. Han säger nu efteråt att:

– Jag satt och tänkte på helt andra saker då och förberedde mina egna anföranden.

   Satt och tänkte på helt andra saker. Jag tror att vi får upprepa det en gång till. Satt och tänkte på helt andra saker. Vi har alltså ett rum fullt av partikamrater som sitter och tänker på helt andra saker när någon säger att en människa definieras av hur lite muslim man är.

   Kommer samma människor sitta och tänka på helt andra saker om tågen med muslimer växlas in mot förintelseläger eller om gaskranarna vrids om i duschanläggningarna?

   I inget annat etablerat svenskt parti hade det här kunnat ske. Och i vanlig ordning reagerar Sverigedemokraterna först när ”PK-media” belyser rasismen. Samma media som man annars gör allt man kan för att förlöjliga, lyckas se den rasism som hundratals Sverigedemokratiska representanter är fullständigt blinda för.

   Närsyntheten är slående – viljan att trots allt dansa efter medias pipa är uppenbar. Som ett barn som tagits på bar gärning med fingrarna i pepparkaksgubbsburken. Oops we did it again som Brittney Spears hade sagt.

   När Sverigedemokraternas landsdagar inleddes visades en ny film där Jimmie Åkessons monotona röst läser upp en beskrivning av landet Sverige som en krigszon till dramatiska bilder och skräckinjagande musik. Lite som hajen fast utan haj.

”Det är ni Socialdemokrater, ni Moderater och ni i svensk media som fortsätter att skapa problem för vårt land. Detta genom era vansinniga beslut, er oförmåga att utvärdera resultaten av er egen politik. Och framförallt genom era lögner. Ni har skapat de problem vi alla tvingas leva med.”

   Jag lyssnar på Jimmie Åkessons ord om och om igen. Är till sist tvungen att skriva ner vad han säger. Menar karln på allvar att han tror att svensk media är en beslutsfattande instans och att vi bedriver politik – det vill säga fördelar samhällsresurser och stiftar lagar? Det är väl ändå inte möjligt?

   Nej, det är nog bara så enkelt att Sverigedemokraterna har identifierat vilka tre huvudfiender de ska ha för att få så många röster som möjligt i nästa val. Det är ett klassiskt framgångsrecept.

   Donald Trump hade inte blivit president i USA utan att berätta hur mycket han hatar traditionell media. All media som inte säger att allt är invandrarnas fel ljuger ju bara, tänker den som matats med en förljugen världsbild och inte klarar av att tänka i fler nyanser än en. En nyans av brunt. En nyans som Sverigedemokraternas mörka film tycks målad i.

   Men hur är det med Sverigedemokraternas egna lögner? Deras egna vansinniga beslut? Deras upprepade rasistiska uttalanden och empatibefriade utfall? Det sa Jimmie Åkesson inget om i filmen. Men Martin Strid är desto tydligare i sitt avskedsmejl till partiledningen om vad han lärt sig av sitt parti och var lojaliteten finns. Han uttryckte det med orden:

”Tack för denna lärorika och intressanta tid, lycka till i valet.”

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.