Debatt

Tillåt muntlig bevisning trots prästers oförmåga att se själar

Av Para§rafs Redaktion 2019-12-18

Det är en mänsklig rättighet att fritt välja sin religion, såväl som att utöva den. Samtidigt är det i flera länder förenat med dödsstraff att lämna islam. Trots det fortsätter Sverige utvisa människor som lämnat islam och konverterat till kristendomen.

   Varför? Jo, för att svenska myndigheter anser sig helt självständigt kunna bedöma en persons religionsuppfattning och därför ignorerar expertisen.

   Svenska myndigheter underkänner den muntliga bevisning som erbjuds från experterna, och baserar sina beslut på subjektiva bedömningar av den asylsökandes förmåga att sätta ord på tankar och känslor.

   Det är hög tid att erkänna expertisen som stödbevisning vid bedömningen av en kristen asylsökandes religionsuppfattning.

   I dagens Sverige är det inte tillräckligt att som kristen konvertit bevisa att du har konverterat, för att svenska myndigheter ska bedöma dig som kristen.

   Migrationsverket uttalar explicit att ”Migrationsverket finner mot denna bakgrund att du har lämnat tillförlitliga uppgifter om att du formellt har konverterat från islam till kristendomen [–]”. Trots det bedöms du inte vara kristen.

   Det är inte heller tillräckligt att bevisa att du är väl insatt i kristendomen. Migrationsverket uttalar att

”du har uppvisat tillfredsställande kunskaper om innehållet i de kristna trosföreställningarna, du har bland annat berättat om treenigheten, Johannesevangeliet och betydelsefulla högtider. Du har alltså gjort tillförlitligt att du deltagit i bibelstudier”.

   Inte ens detta i kombination med att du lyckats bevisa att du formellt konverterat är tillräckligt för att bedömas vara kristen.

   Rent formellt nekas du asyl i Sverige på den juridiska grunden att du inte har kunnat bevisa att du har konverterat på grund av en ”genuin personlig och religiös övertygelse”. Men i praktiken är det handläggarens subjektiva bedömning av din förmåga att sätta ord på känslor som avgör.

   Tidigare låg fokus i dessa ärenden på ren faktakunskap. Du skulle kunna återge bibeltexter och föra analytiska resonemang kring bibeln på hög akademisk nivå. Det var endast du som var bäst i klassen på kunskapsprov som klarade Migrationsverkets tester och lyckades bevisa att du var kristen.

   Detta har man nu försökt komma ifrån, en utveckling som vi varmt välkomnar eftersom en kristen religionsuppfattning inte framförallt grundar sig i faktakunskap.

   Samtidigt måste vi vara medvetna om att frågor som ”Kan du nämna några av de tio budorden” fortfarande ställs regelmässigt, och således är del i Migrationsverkets beslutsunderlag.

   Men numera ligger fokus istället på konvertitens ”inre resa”. Migrationsverket säger explicit att:

Du får förstås berätta fritt, men det jag är ute efter är dina personliga överväganden till hur du övergick till kristendomen. Fokus kommer ligga på dina tankar och känslor kring hur du kom fram till att vilja konvertera”.

   Nu för tiden baseras alltså svenska myndigheters bedömning av om du är kristen främst på hur bra du är på att minnas olika skeden i livet och kunna redogöra för de tankar och känslor du haft vid varje givet tillfälle.

   De skeden som ska beskrivas kan ligga många år tillbaka i tiden, och du var ofta ett barn i det skedet som nu ska återges med fokus på tankar och känslor. En konvertit fick nyligen frågan; ”Du säger att du kände lättnad. Kan du beskriva den känslan”?

   Det är vår starka uppfattning att svenska myndigheter återigen hamnat snett när i bedömningen av om någon är kristen. Den kristna religiösa övertygelsen har nämligen ingenting att göra med en förmåga att sätta ord på känslor.

   Naturligtvis ska inte kristna ha något frikort. Det ska inte vara tillräckligt att säga att man är kristen för att beviljas asyl. Varje ärende måste utredas och bedömas. Men det måste göras genom rättssäkra utredningar, som ger ett rättvisande underlag för bedömningar med stöd i fakta.

   Det är därför under all kritik att man har gått ifrån möjligheten att åberopa muntlig bevisning till styrkande av religionsuppfattning. Det har inte skett någon formell ändring, men i praktiken avvisas bevisningen numera regelmässigt.

   En utredare på Migrationsverket uppgav explicit att vittnesuppgifter inte har något bevisvärde i migrationsmål. En ordförande i en migrationsdomstol förklarade öppet att anledningen till att man avvisar muntlig bevisning är att ”präster kan inte heller se själar”. Därför kan de egentligen inte veta vad personen har för religionsuppfattning.

   Låt oss vara tydliga: När det gäller själar är vi överens. Varken präster eller kyrkans övriga medarbetare har förmågan att se en människas själ. Så långt är vi överens. Men det innebär inte att deras vittnesmål saknar all relevans.

   Kyrkans medarbetare har gedigen erfarenhet av att leva tillsammans med människor som växer in i ett religiöst sammanhang och mognar i tro och religiöst liv. De delar regelbundet samtal och gudstjänster med den asylsökande, förbereder gudstjänster tillsammans och tar del av konvertitens religiösa överväganden.

   Detta ger så oerhört mycket mer kännedom om personens religionsuppfattning än ett enda tidsbegränsat möte i en juridisk process. Därtill har många medarbetare akademisk kunskap i religionspsykologi och religionssociologi, något som myndigheternas representanter saknar.

   I början av november meddelade Europadomstolen en dom avseende en kristen konvertit. Domstolen slog fast att myndigheterna måste utreda och bedöma hur konvertiten utövar och manifesterar sin tro i vistelselandet.

   Det är i ljuset av Europadomstolens dom uppenbart att kyrkans medarbetare besitter expertkunskap som myndigheterna inte längre kan blunda för.

   Svenska kyrkan har dessutom, liksom flera andra samfund, en väl inarbetad form för att pröva blivande präster och diakoner inför vigning. Då bedöms bl.a. andlig mognad samt förankring och förtrogenhet med en religiös tradition.

   Biskopen har regelbundna möten med kandidaten och även stöd av en antagningsgrupp som i sin tur litar till ett stort antal rekommendationsbrev och intyg av enskilda präster och diakoner som varit praktikhandledare.

   Grunden för att bedöma en persons andliga växt och mognad är något helt annat än en förmåga att se in i någons själ. Men det har gett kyrkans medarbetare erfarenheter som torde vara av stor relevans även vid bedömningen i ett asylärende.

   En av Migrationsverkets processförare uttalade nyligen att konvertitens intresse för kristendomen, som bl.a. tog sig uttryck i att personen gick regelbundet i kyrkan, arbetade i kyrkan, och var mycket aktiv i församlingsarbetet, snarare tycktes bottna i ett intresse för kärlek, humanism och att komma in i ett socialt sammanhang, än en genuin personlig och religiös övertygelse.

   Det vittnar tydligt om att Migrationsverket är i behov av stöd av religiös expertis, som förstår kopplingen mellan gemenskap och kristen tro, för att kunna bedöma var på skalan en person befinner sig.

   En mogen kristen tro berör såväl tanke som känsla och hantverk. För den som tror att Gud möter mig i andra människor blir både social gemenskap och stöd till andra människor en del av tron.

   Bedömningen av huruvida en människas behov av kärlek och gemenskap grundar sig en genuin kristen tro, torde därför kunna göras oerhört mycket säkrare utifrån kyrkans medarbetares erfarenheter från ett delat religiöst vardagsliv, än utifrån ett enda förhör i vilket sökanden med enbart ord ska beskriva sina känslor förknippade med religion.

   I ljuset av Europadomstolens uttalanden är det uppenbart att svenska myndigheter inte kan fortsätta ignorera den expertis som står till buds. Det är därför hög tid att tillåta muntlig bevisning med experter, och att införa en metod för utredning och bedömning som ger korrekta resultat. Annars kommer vi fortsätta utvisa kristna konvertiter till dödsstraff.

 

Emilie Hillert, advokat specialiserad på migrationsrätt

Sven Hillert, teologie doktor, präst och författare

 

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribenternas.

 


Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.