Debatt
Amineh Kakabaveh. Foto: Noella Johansson/TT

Två sorters vänster

Av Para§rafs Redaktion 2020-02-26

Amineh Kakabaveh ville ha in ett genmäle på en krönika i Para§raf, som hade rubriken "Brunvänstern". Eftersom vi, som de flesta publikationer, inte tar in gemäle på krönikor erbjöd vi henne att istället skriva en debattartikel, vilket skulle ge henne ett större utrymme. Hennes artikel publiceras här i sin helhet.

Det finns två sorters vänster. Den ena är upptagen med solidaritetsarbete för samhällets mest utsatta. Ingen är perfekt, men det är så jag har försökt arbeta politiskt ända sedan den dag jag som trettonåring anslöt mig till den socialistiska prokurdiska guerillarörelsen Komala.

Det var denna solidaritet som fick mig – som först kom till Sverige som FN-kvotflykting – att utbilda mig till socialsekreterare för att kunna göra ett arbete i Stockholms mest utsatta områden.

Mitt arbete i organisationen Varken hora eller kuvad har handlat om samma sorts solidaritet. Vi stöttar de flickor som tvingas leva med skyddad identitet på grund av hot från sin egen släkt.

I mitt riksdagsarbete har jag lyft den verklighet som många i Sverige inte känt till eller velat erkänna: mord på flickor som avskrivs som självmord, moralpoliser som övervakar kvinnor, barn som förs ut ur landet för att giftas bort eller könsstympas.

Jag har också drivit frågor som handlar om världens förtryckta minoriteter och urbefolkningar, om arbetarna på Sydafrikas vinplantage om fackliga fångar i Iran.

Denna kamp var svårare att föra på den tiden jag tillhörde Vänsterpartiets partigrupp. I mars 2016 hindrade min partigrupp mig från att ställa en interpellation till utrikesministern om varför Sverige inte följde Tysklands exempel och gav asyl åt de yazidiska kvinnor som flytt IS terrorvälde och befann i flyktingläger i närheten av krigsområdet.

I Vänsterpartiet fanns då ingen solidaritet med våldtagna yazidiska kvinnor som förlorat hela sin familj, men som inte kunnat ta sig till svenskt territorium. En yazidisk kvinna som har kunnat berätta om den islamistiska terrorn är Nadia Mourad som jag bjöd in att tala i riksdagen två år före hon fick Nobels fredspris.

Desto större har Vänsterpartiets engagemang varit för de kvinnor som av egen fri vilja anslutit sig till en mördarsekt och som nu menar sig ha rätt till bistånd av UD i kraft av sitt svenska pass.

Men det finns också en annan vänster. Denna ägnar sig inte åt att lyssna på de mest utsattas erfarenheter, utan istället åt att smutskasta oss som arbetar för kvinnornas, barnen och hbtq-personernas rättigheter i svenska förorter.

Där jag bor själv och vars skolor jag besöker varje dag. Där jag lyssnar på unga tjejer som lever dubbelt liv – de tvingas i slöjan och är kontrollerade helt av släktingar och familjemedlemmar men så fort de lämnar sin förort, byter om, tar de av slöjan och sätter på de kläder som majoritet av invandrade kvinnor och flickor har på sig.

Där jag möter och stödjer flickor och kvinnor som varken kan få välja sin partner eller när hon har tvingats till äktenskap och barnäktenskap får inte skilja sig. Ja därför er krönikör är ” vänster” och ”brunmeter” mig.

Inte sällan klistrar de skiten på oss med förnedrande etiketter. Vi är ”husblattar” eller rent av ”bruna” som SA-truppernas skjortor. Någon gång borde de få smaka på sin egen medicin och få en elakt formulerad stämpel smetad på sig. Jag ska göra ett försök.

Jag kallar den här vänstern för ”den självgoda översittarvänstern”. Den självgoda översittarvänstern uttalar sig om saker som de aldrig satt sig in i. Det kan till exempel mena att en särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv hotar principen om människors lika värde allas likhet inför lagen.

När sedan nuvarande JK lägger fram en utredning med förslag om en sådan straffskärpningsgrund, när inga remissinstanser sagt att förslaget strider mot grundlagen och när regeringen skickar det till lagrådet inför den utlovade propositionen, så skäms de inte ens över att de haft så fullkomligt fel.

Den självgoda översittarvänstern skriver långa öppna brev till yngre kvinnliga partiledare där de hånfullt frågar dem om de kanske nån gång har hört talas om Olof Palme.

Deras enda mål är att söka popularitet inåt i den egna gruppen av likasinnade grabbar med samma orimligt uppblåsta självförtroende. De söker bekräftelse på sociala medier genom att göra plumpa påhopp på oss kvinnor med rötter i andra länder, och som har helt andra livserfarenheter än de själva.

De vägrar att tro att vi som vaggats till sömns av en muslimsk mamma men som hotats att våldtas och mördas av en islamistisk regim vet någonting om skillnaden på muslimer och islamistiskt förtyck.

De envisas med att dra upp de misstag vi gjort oss skyldiga till men också bett om ursäkt för upprepade gånger. Däremot kan inte erkänna några egna fel. Denna självgoda översittarvänster uppför sig som en religionslärare som rödmarkerar andras skrivfel, men sedan svamlar okunnigt om hur ”Jesus vrider sig i sin grav”.

Det kanske är fel av mig att ge dessa killar en så nedsättande etikett, men jag börjar tro att det är det enda som förstår sig på. Dessa uppblåsta mansplainare borde faktiskt någon gång lära sig att hålla käften. I alla fall i en liten stund, för att lyssna på vad andra har att säga.

Kanske kunde de lära sig något? Men det kommer inte att hända. Den självgoda översittarvänstern skriver nämligen bara i tidningar utan replikrätt. Ingen ska få ifrågsätta dem och deras naziststämplar. Att inte tillåta mothugg är det enda sättet som gör det möjligt för dem att behålla sin upplästa självbild. Jag tycker faktiskt lite synd om dem!

 

Av Amineh Kakabaveh
Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Krönikan som Amineh Kakabaveh vill ha in ett genmäle på finns att ta del av här:

Brunvänstern


Amineh Kakabaveh är oberoende socialistisk riksdagsledamot och ordförande i Varken hora eller kuvad.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.