Debatt

Löser hårdare straff problemen med brottsligheten?

Av Para§rafs Redaktion 2020-09-21

Gång på gång hörs i den allmänna debatten att det krävs hårdare straff, nästan oavsett vilka brott det är. Bland politiker har det blivit rena rallyt om vem som kan komma med flest förslag om straffhöjningar. Som om man tror att alla samhällsproblem löses bara det blir hårdare straff.

Fängelserna är fulla, dömda kan få gå i frihet upp till etthundra dagar innan de behöver ställa in sig på anstalt. Då kommer en genialisk tanke från en ledande politiker. Vi bygger nya fängelser, utomlands… Gode tid….

Jag har därför ”grottat” ner mig lite historien om brott och straff, tagit del av några utredningar och många artiklar om hur hårda straff påverkar människorna.

Jag börjar med kardinalsynderna för länge sedan.
Det är fascinerande att se med vilken energi och fantasi som människorna skapat straff för olika brottstyper. I grunden låg religionen och katolska kyrkan. Dödsstraffen var många och metoderna för att avrätta personer var grymma och många.

Nästan så jag kan ana att även den tidens makthavande tävlade om vem som kunde komma med de hårdaste straffen. 

Bröt du mot någon av kardinalsynderna drabbades du så här:

Högmod – Straffet blev rådbråkning. Spändes fast vid ett hjul och snurrades tills ens lemmar krossades.
Girighet
– Straffet blev att man sattes i en kittel med kokande olja.
Vällust
– Straffet blev att man blev insmord i eld och svavel.
Avund –
Straffet blev att man sattes i iskallt vatten.
Frosseri –
Straffet för frosseri var att tvingas äta ormar, råttor och paddor.
Vrede –
Straffet om man ej kunde kontrollera sin vrede och ilska blev att man styckades levande.
Lättja
– Straffet för denna synd var att man kastades i en ormgrop.

Men det riktigt intressanta är att dessa straff inte blev avskräckande. Brotten begicks om och om igen och avrättningarna blev skådespel. De hätska utfallen påminde förmodligen om vilken Facebookgrupp som helst, vars namn börjar på ”Stå upp för……..”

Vi människor är ju fantastiska på att hitta nya vägar och hade man ”syndat” kunde man genom att bikta sig få förlåtelse. Något som givetvis prästerskapet aldrig utnyttjade för egna syften, eller vad tror du? 

Sedan fanns även då motsatser till synderna och man hittade på färger och djur som skulle symbolisera dem. Det tar jag en annan gång, förutom en tanke att förslaget om ett armband från polisen för att visa stöd för utsatta tjejer, kanske är historiskt betingat…

I dagens samhälle är kardinalsynderna nästan bortglömda, men företeelserna finns utan tvekan kvar. Jag tror att avundsjukan, vreden och girigheten är större än den någonsin varit, för att inte tala om frosseriet i västvärlden medan fattigdom växer i många andra delar av världen.

Men det har gjorts försök att modernisera kardinalsynderna och en biskop Girotti presenterade 2008 sju nya dödssynder:

Stolthet – diskriminering
Avund – terrorism
Vrede – våld och krig
Lättja – likgiltighet inför lidande
Girighet – missbruk av allmänhetens förtroende
Frosseri – Drogmissbruk
Lust – pornografi

Han säger att man begår inte bara brott mot Gud genom att vara otrogen eller stjäla, utan även genom att ta droger, orsaka fattigdom, tillåta genmanipulation och äventyra foster, d.v.s genomföra konstgjord graviditet.

De andra synderna är miljöförstöring, växande orimlig rikedom och sociala orättvisor.

Jaja, det är inte lätt att vara människa, men trots allt elände vi har omkring oss idag, så tror jag inte att det var bättre förr.

Att hårdare straff och brutalare metoder från polisen är lösningen på kriminalitet kan man ofta läsa. Men i grunden är drivkrafterna för människan desamma som under den tid när man anlitade dödssynderna som straffskala.

Med drivkrafter menar jag, till exempel vrede, högmod, girighet, avund med flera. Men om inte rådbråkning eller risken för att bli kokt i olja var avskräckande, varför skulle några års längre fängelsestraff vara det.

Men till det förekommer också direkta felaktigheter i debatten och det har kommit fram flera exempel, inte minst efter en aktuell rättegång i Köpenhamn som handlade om en gängkonflikt.

Livstidsstraff är faktiskt vanligare i Sverige än i Danmark. I stort sett döms alla överlagda mord till livstids fängelse och just nu sitter 156 personer på livstid i Sverige, mot 25 i Danmark. Dessutom benådas livstidsdömda i Sverige i genomsnitt efter 25 år, mot 17 år i Danmark.

Det har också spridits information om att det skulle vara tillåtet med hemliga bevis, i Danmark. Alltså komma med bevis sedan rättegången startat. Inget kan vara mer felaktigt. När en åklagare väcker åtal, ska alla vittnen och bevis presenteras. Det skulle dessutom strida mot Europakonventionen. Hur sådana rykten kan få fäste i debatten är sanslöst.

Straffrabatt, tillämpas generösare i Sverige än i Danmark. Men så stor skillnad som en del stönande riksdagsledamöter vill göra det till är det inte. Det är ytterst sällan som personer i Danmark, mellan femton och sjutton år döms till fängelse och livstid får inte utdömas.

Även i Sverige får personer i den åldern dömas till fängelse, om det finns ”synnerliga skäl.”

Den stora skillnaden är att i Sverige tillämpas straffrabatt även för personer mellan arton och tjugo år, men där finns ett riksdagsförslag att den ska tas bort.

Villkorlig frigivning tillämpas i båda länderna. I Danmark ofta efter halva tiden – i Sverige efter två tredjedelar av tiden.

Följden av den uppmärksammade rättegången i Danmark blir kanske att de yngre får sitta i fängelse längre i Danmark, men att de äldre kan släppas tidigare, på grund av deras generösare regler för villkorlig frigivning.

Häktestiderna är en skamfläck för Sverige. I dag finns ett förslag på att personer under arton år inte får vara häktade mer än tre månader. Trots att det går att förlänga har många klagat på detta förslag.
Inte så länge sedan en tjugotvååring i Södertälje satt häktad, till och med, isolerad, i tre år och tre månader.

Detta har inneburit en hårt internationell kritik mot Sverige och jag har svårt att känna stolthet att vi har så hårda häktningsregler.

Tänk efter en stund, vad åstadkommer vi med högre straff? Jag har i olika former arbetat mot brottslighet i större delen av mitt yrkesliv. Fortfarande tar jag, helt ideellt, på mig vissa uppdrag av mera stödjande karaktär, när det gäller poliskontakter och annat. Vad har jag då sett?

Jo, personer som begår brott, begår ofta nya brott och då allvarligare.
Jag har följt flera personer som börjat med ”småbrott”, som senare har dömts för mycket grov brottslighet, t.ex. värdetransportrån med skottlossning ute på gatorna.

Det finns en anledning till att Kumlafängelset ibland kallas för Brottsuniversitet i Kumla och Hallfängelset för Brottshögskolan i Södertälje. Kom ihåg att fängelser är utbildningsanstalter i brottslighet.

En annan fundering. Så länge jag har följt samhällsdebatten så har det ropats på ”hårdare straff” och straffen har genom åren blivit hårdare och hårdare. Jag har aldrig hört talas om att man någon gång sänkt straffen.

Och vart har vi kommit – jo till en punkt när de flesta fortfarande skriker efter hårdare straff, nu också kompletterat med fängelser utomlands. Jag har svårt att se helhetstänket…

Enda gången som jag tror att hårdare straff ger minskad brottslighet är trafikbrott. Skulle fortkörning kosta tiotusen kronor i böter och parkeringsöverträdelser tretusen kronor, då skulle den brottsligheten nästan försvinna, men bara nästan…

Men det beror mera på att de flesta som åker fast för fortkörning och får parkeringsböter inte är yrkeskriminella, utan det är sådana som du och jag.

Att fängelser håller brottslingar borta från gatan, är den vanligaste anledningen till att många vill ha hårdare straff. Men de kommer ut, med nya kriminella kollegor och nya brottsliga planer. För de barn och ungdomar som sett upp till dem innan de åkte fast, är de nu ännu större hjältar och förebilder.

En av Sveriges allra bästa brottmålsadvokater, Johan Eriksson, sa nyligen i en intervju, att inget förstör människor mera än fängelser. Han har försvarat de flesta av Sveriges grövsta kriminella och är mer initierad i ämnet än de flesta och kom i dagarna ut med en ny bok, ”I lagens tjänst”.

Självfallet måste personer som begår brott straffas, men syftet måste vara att de ska åter in i samhället. Om det bara blir förvaring, där kriminella utbildar varandra, kommer brottsligheten bara att öka. Ska vi ha den ordningen då ska ingen någonsin släppas ut och då får vi bygga många fängelser – även i Sverige.

Jag tror faktiskt fortfarande att drivkraften att begå brott är desamma som det var under tiden när man på allvar dömde för de sju dödssynderna. Det är girighet, avund, vrede etcetera som finns i botten. Jag lägger också till kamp om makt. Kön, ålder, etnicitet och annat är av underordnad betydelse, för giriga kan alla bli.

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Torbjörn Ohlsson har ett mångårigt förflutet från bankbranschen. Den längsta tiden som säkerhetschef. Kallar sig numera författare, efter fyra utgivna romaner och frilansare. Samtliga böcker har speglat aktuella områden, som maktspel, girighet och övergrepp i olika former. Mera info finns att ta del av här: www.skrivovin.se

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.