Debatt

En funktionell kvinnofrid

Av Michael Williams 2021-04-29

Det skrivs mycket om mäns våld mot kvinnor just nu, och för en gångs skull har problematiken nått ända upp till riksdagen. Jag vill gärna vara optimistisk och tänka att nu - äntligen, kommer några kloka lagförslag som kommer att göra skillnad på riktigt.

Den här gången utfärdar regeringen ett regleringsbrev till Polismyndigheten som ändrar polisens prioritering från att jaga livet ur olyckliga missbrukare till att bekämpa en form av brottslighet som på ett direkt och tydligt sätt drabbar enskilda människor – kvinnor och barn.

Hittills är reaktionerna en besvikelse. Den feministiska regeringen går i populistfällan och mumlar om hårdare straff. Som om hårdare straff skulle avskräcka. Självklart ska straffet vara rimligt så att brottsoffer och samhällskroppen känner att de får upprättelse, men problematiken är ju en helt annan.

Mäns våld mot kvinnor sker oftare i den privata sfären. Där finns inga vittnen. Där står ord mot ord. I det privata finns en makthierarki som sätter förövaren högst upp och lägger ansvaret på offret som misslyckats med att larma, söka hjälp, lämna mannen och uthärda samhällets ifrågasättande av hennes berättelse.

Det har alltid funnits ett motstånd mot att samhället, politiken och juridiken ges tillträde till det privata. En mans hem är hans borg.

Vad är då en kvinnas hem? Är det inte hög tid att ifrågasätta denna skeva norm och låta jämställdhet och rimlig rättvisa råda?

Är det rimligt att vi har en dysfunktionell lagstiftning som gör det mer eller mindre omöjligt att komma tillrätta med mäns våld mot kvinnor?

Jag är inte jurist, men jag tänker att vi har tillräckligt mycket kunskap för att kunna skapa en rättsordning som tar kvinnors berättelser på allvar, skapar en polisiär organisation som har som enda uppgift att få bukt med denna kriminalitet.

Till det krävs en stödstruktur som skyddar kvinnan och eventuella barn redan från det att kvinnan slår larm.

Jag tänker att vi behöver en funktionell rättsordning och funktionella straff där kvinnor och barn slipper det livslånga helvete det innebär att ha skyddat boende tillsammans med sina barn. Självklart ska kvinnan slippa inskränkningar i sitt liv.

Det är förövaren som ska straffas och hindras komma i närheten av kvinna och barn. Kvinnan rör sig fritt och ifall mannen ens råkar vara i närheten så är mannen skyldig att ta sig därifrån.

På samma sätt som det finns en markering i polisregistret för de som utsatt barn för övergrepp, och därmed är olämpliga att arbeta med barn, så borde det finnas en markering för de som dömts för våld mot kvinnor. En rimlig service till de kvinnor som vill slippa bli nästa offer för en mans våld.

Är det inte helt uppenbart att det är så det måste fungera? Om vi inte kan göra det för kvinnornas skull, kanske vi åtminstone kan göra det för barnens skull och stödja oss på den lag som skapades utifrån barnkonventionen 2020, som säger att barns bästa ska vara överordnat intresse. Då kommer kvinnorna att få skydd på köpet.

Slutligen vill jag röra mig bort från tanken om brott och straff och i all enkelhet nämna att om vi vill komma åt problematiken på riktigt, på längre sikt, så handlar det fortfarande om att förändra destruktiva manlighetsideal.

Det är ett långsiktigt arbete som involverar såväl det offentliga som det privata, och måste ha ett internationellt perspektiv.

Det är en politisk fråga som måste få samma prioritet som pandemibekämpning och klimatförändringar. Frågan är bara vilket politiskt parti, vilken politisk rörelse som tar på sig ledartröjan. Det brådskar.

 

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make. Arbetar som politisk tjänsteperson i kommunpolitiken. Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.