Därför ska vargar dödas

Det enda provocerande med Sundevalls artikel Självständiga starka tjejer – är det ett problem? verkar vara rubriken. Resten av artikeln faller tungt till marken då upprepning av myter, felaktigheter och vantolkningar redan är vargdebattens signum.

Artikeln som startade den här debatten på Para§raf om vargarnas vara eller inte vara, finns att läsa här: Självständiga starka tjejer – är det ett problem.

Att som Sundevall försöka närma sig den överhettade vargfrågan ur ett provocerande humoristiskt perspektiv kan ses som ett nytt och ovanligt journalistiskt grepp. Men det är stor skillnad på att provocera och att handskas vårdslöst med sanning.

   Verkligheten är dessvärre inte särskilt humoristisk, varken för Junselevargen eller de som drabbas av hennes naturliga drifter. Att staten tvingats till åtgärder som borde betraktas som djurplågeri är ett stort demokratiskt misslyckande och ska så kallas. Junselevargen, (M-11-14) eller Rödluvan om ni så vill, har ryckts upp från sitt hemområde, jagats med helikopter, sövts ner samt placerats ut i helt okända marker vid fyra olika tillfällen. Vid två av dessa tillfällen har hon dessutom blivit av med sin partner. Den första gången genom att hanen troligen inte vågade gå ut över en tunn is som tiken passerade. De återsåg efter det aldrig varandra. Den sista gången sköts hennes nya partner från en helikopter, högst troligt samma helikopter som sedan hetsjagade efter tiken ännu en gång för att skjuta en bedövningspil i hennes bakdel.

   Rödluvans livshistoria kan få vilket förhärdat hjärta som helst att slå lite extra. Och så här långt kan nog Sundevall och jag komma hyfsat överens. Men är det verkligen rätt att utsätta ett vilt djur för denna stress och plåga? Vi människor har ett stort ansvar att inte tillfoga vilda eller tama djur onödigt lidande. Att som i fallet med Rödluvan allt eftersom ändra gränsen för vad som anses försvarbart, är riktigt illa och kan vara en halkig stig att vandra.

   Orsaken till övergreppen på Rödluvan kan spåras till några orimligt engagerade föreningars ständiga överklagande och obstruerande av Sveriges förvaltning av rovdjur, en förvaltning som har ett ansvar att ta hänsyn till både rovdjursstammar, människor samt deras tamdjur. Lika självklart som att man inte ska utsätta vilda eller tama djur för vad Rödluvan fått genomgå måste man se till uppkommet lidande och skada för de övriga berörda.

   Att försöka minska summan av lidande är för mig en klok ståndpunkt. Att skaffa sig sin mat genom jakt är ett bra exempel på detta. Att få leva lycklig och att slippa dö av sjukdom, svält eller en utdragen rovdjursattack är det bästa liv en älg, hjort eller ett rådjur kan hoppas på.

   Sundevall resonerar vidare fram och tillbaka om olika faror för människor och i vilken utsträckning man bör förhindra eller ta hänsyn till dessa faror. Om vi bortser från en del märkliga liknelser med fästingar och annat verkar det helt ha gått Sundevall förbi att man i samhället värnar om människors säkerhet genom att avliva en hel del djur som uppfattas som farliga när inga andra rimliga och etiska åtgärder fungerar. Björnar, älgar, hästar, vildsvin och inte minst hundar avlivas, eller döms till döden om du så vill, på regelbunden basis enbart av detta skäl.

   Nog måste väl människors trygghet, säkerhet och hälsa värderas på detta vis? Jag är säker på att för dem som själva tvingas göra den värderingen i verkliga livet är svaret givet! Sundevalls försök att göra jämförelser mellan antalet hundar som dör i trafik och hundar som dödas av varg haltar betänkligt, han gör helt enkelt ett logiskt felslut likvärdigt med att påstå att krig är inte så farligt då de flesta i världen dör av hög ålder. Antal döda beskriver nämligen inte hur farligt något är, dvs. hur stor risken är för att något skall inträffa. Trafikfaran för jakthundar jämfört med vargfaran i ett vargrevir är sorgligt nog en seglivad myt. Så här långt kommen i artikeln finner jag så många märkligheter att jag måste börja sålla lite, men att påstå att lodjur och varg har samma naturliga skygghet för människor stämmer helt enkelt inte. Det finns flera helt normala evolutionära orsaker till varför lodjur har en större naturlig skygghet för människor än vad vargen har. För övrigt faller Sundevalls jämförelser med lodjur, och påstående om att vargar alltid skyggar för människor enbart genom de senaste årens regelbundna rapportering i media om just oskygga vargar. Liknande rapporter om lodjur lyser med sin frånvaro. Kom då ihåg att det finns ca 4-5 ggr så många lodjur som vargar i Sverige idag.

   Att varg kan lära sig vara skygg för människor är en annan sak och det stämmer, men det förutsätter såklart en helt annan hantering och attityd mot dem än vad som är fallet just nu. Om detta inte sker kan vargar bli farliga även för människor. Detta påstående är inte någon skrämselpropaganda utan en väl belagd kunskap som även framförs av Skandinaviska Vargforskningsprojektet.

   Att enbart vara för varg är en oansvarig ståndpunkt om man inte samtidigt har tänkt igenom hur många, vart, och varför. Att enorma mängder etiskt och klimatsmart viltkött ska spridas som vargskit längs skogsvägarna utan goda argument har jag svårt att förstå.

   I det näst sista stycket avslöjar Sundevall sina verkliga motiv till sitt engagemang för Rödluvan och som så ofta är det ett urbant jakt och jägarhat som visar sitt fula tryne. Genom ett skickligt manövrerande kryssar han mellan förvanskade halvsanningar, tyckande och ohyggliga insinuationer. Allt i syftet att svartmåla jägarkåren.

   Följande finns att utläsa i studien Skjutvapen använda i brott i Sverige 2000-2010 /Björn Hagelin 2012. Studien är den enda i sitt slag.

Antalet anmälda brott som gått till åtal gällande dödligt våld så som mord och dråp samt bankrån med vapen under tidsperioden 2000-2010 var enligt studien 291 st. Av dessa bestod ca 60 % av oriktiga vapen (låtsasvapen, luftvapen osv.). Av återstående 117 st. var 59%  enhandsvapen. Återstår då 48 st. tvåhandsvapen. Av dessa var ca 10 st. kulgevär och ca 25 st. hagelvapen. Övriga vapentyper var olika sorters kulsprutepistoler och automatkarbiner!  Endast 23% av alla vapnen hade licens och i hälften av dessa fall användes vapnen av annan än ägaren. Det absoluta flertalet av de använda och funna vapnen kunde inte kopplas till någon licens eller annat polisregister.

Studien visar att statistiskt sett så har 1,3 st. av de uppräknade brotten begåtts per år under perioden 2000-2010 av ägaren till licensvapen. Det finns ca 2 miljoner registrerade vapen fördelat på 628 000 vapenägare.

   Vilka data Sundevall använder sig av när han skriver ”De flesta fall av dödligt våld med skjutvapen i Sverige, sker med vapnet i händerna på den person som har licens för vapnet ifråga” känns som en gåta. Kan det vara självmordsstatistik han så bedrägligt lutar sig mot? Och om så är fallet, är inte faktumet att självmordsbenägna vapenägare ofta väljer bort broar, tunnelbana och sömnpiller en helt annan fråga? Och visst är det väl i så fall sjukdomen i sig som är ett samhällsproblem och inte metoden?

   Om man som jag anser att en så liten vargstam som möjligt är den enda vettiga och förnuftiga vägen, beskylls man inte sällan för rovdjurshat. Enbart genom detta inlägg registreras jag med säkerhet på ett flertal obskyra platser. Hatargumentet används lika ofta som felaktigt av en rad mer eller mindre inflytelserika personer och föreningar. Undersökningar visar att sympatier för varg ökar med avståndet till desamma. När den svenska mediaeliten, på säkert avstånd, så tydligt tar ställning för varg och mot de drabbade grupperna i samhället är det en skrämmande utveckling.

   I vargdebatten verkar alla normala regler om hur man hanterar fakta och tillåter sig argumentera vara satta ur spel. Ingen granskar vargbevararsidans argument och hetsjakten mot nationella minoriteter och andra berörda sker från alla möjliga plattformar. Detta, till skillnad från Sundevalls kreativa verklighetsbeskrivningar är ett verkligt samhällsproblem. I dynghögen runt vargfrågan hjälper tydligen inga gyllene skyfflar. Vågar man drista sig att föreslå en hederlig gammal grävgrep?

   Avslutar med att konstatera att visst ”kan vi leva med vilda djur som vi gjort i århundraden” men jag tvekar på att den fulla innebörden av detta påstående kommer accepteras i realiteten speciellt inte från journalister med mer skrivklåda än insikt i vargfrågan.

Förnuftigt folk jagar:
www.vancouversun.com/travel/Ethical+killing+Hipsters+hippies+women+taking+hunting/8237288/story.html 

Tips på beteende vid oskyggt vargmöte: 
https://www.youtube.com/watch?v=0gb7G_MvaRc

Ola Kullman


Replik av Dick Sundevall:

Rubriken till ovanstående debattartikel i vargfrågan, är det jag som har satt. Jag tror inte Ola Kullman hade valt samma rubrik, eftersom han inte talar klarspråk. Han tillskriver mig ståndpunkter jag inte har framfört och han är själv mer än lovligt luddig när han skriver att, en så liten vargstam som möjligt är den enda vettiga och förnuftiga vägen.

   Vad betyder det? För att upprätthålla en vargstam som inte dör ut och som inte blir för hårt inavlad, behövs det fler vargar i Sverige. Jag tror knappast att det är vad Kullman vill ha. Utan han vill ha färre vargar – alltså vill han att vargstammen dör ut. Det är att observera att han inte påstår det klart och tydligt, utan det är min slutsats av vad han skriver. Jag kan omöjligt tolka hans artikel på annat sätt.

   På en punkt är vi helt överens, drogandet och fraktandet av Junselevargen/Rödluvan gång på gång är naturligtvis fel. Jag har aldrig försvarat det förfarandet. Låt henne vara där hon har valt att slå sig ner och ersätt samerna för de renar hon dödar. Hon klarar sin mathållning på en enda ren under lång tid – om hon får vara ifred.

   Så till frågan om jägarna. Jag har inte svartmålat jägare i stort och tänker inte göra det. Tvärtom har jag all respekt för jakt på älg och liknande som en del av mathållningen. Men när jag läser Kullmans artikel så tycks han även vilja framställa jakt på varg som en del av denna mathållning. Han må tro att dessa vargjägare, lagligt agerande eller inte, äter vargkött. Jag tror inte att det är så, även om vissa av de värsta varghatarna framstår som stenåldersmänniskors i såväl sitt tänkande som beteende. Just nu pågår en rättegång mot två medelålders män som kört över en ung vargtik ett antal gånger med sin snöskoter, för att till slut slå ihjäl henne med något hårt föremål mot huvudet.

   Kullman kommer sedan dragande med en undersökning som inkluderar rånare för att tillbakavisa mitt påstående om att, De flesta fall av dödligt våld med skjutvapen i Sverige, sker med vapnet i händerna på den person som har licens för vapnet ifråga. Vid rån dödas nästan aldrig någon människa, så den undersökningen säger absolut ingenting. Mitt påstående inkluderar mord, dråp, vållande till annans död, självmord och rena olyckor, annars hade jag formulerat mig annorlunda. De undersökningar jag tagit del av kommer fram till att 5-6 av 7 fall av dödligt våld med skjutvapen, sker med vapnet i licensinnehavarens händer. Men därmed behöver de inte vara jägare, även om dessa utgör en majoritet, utan det kan också handla om tävlingsskyttar.

   Jag anser att alla jägare årligen borde genomgå såväl ett fysiskt test av i första hand syn och hörsel som en mental dito, för att få behålla sina vapenlicenser. Det här motsätter sig jägarorganisationer och jägarlobbyn i riksdagen. Varför? Är de oroliga för att de inte skulle klara av de mentala testen? I övrigt tvivlar jag på att många av de så kallade jaktolyckorna är ”olyckor”. Jag tror faktiskt att jägare kan skilja på en stor gråbrun älg och en människa med fluorescerande rödgul jaktväst.

   Tillbaka till frågan om vargarna. Kullman drar till med det föraktfulla begreppet ”mediaeliten”. Det borde han inte göra. Den typen av begrepp älskar Sverigedemokraterna att komma dragande med, och jag tror inte Kullman hör hemma där. Annars brukar de som vill döda alla vargar påstå att det är stockholmarna som tycker att vi ska ha vargar i landet. I sin hatiska förvirring blandar de då ihop stockholmarna med den folkvalda riksdagen. Riksdagshuset ligger visserligen i Stockholm, men stockholmarna bland våra folkvalda riksdagsmän utgör en liten minoritet. De flesta riksdagsmän kommer från mindre orter ute i landet. Och det är dessa som fattar de slutliga besluten om vargfrågan i Sverige.

   Låt oss sluta käbbla och titta på rena fakta Ola Kullman. Ett stort antal djur orsakar år ut och år in fler direkta skador på människor än vad vilda vargar gör: Hundar, katter, hästar, kor, getter, vildsvin, björnar, älgar och fästingar för att nämna några. Kullman förstår inte vad fästingar har med saken att göra. Har han möjligen inte hört talas om borrelia? Faktum är att även pissmyror, getingar och till och med myggor ställer till fler direkta skador än vad vargar gör på människor. Och eftersom det de senaste hundra åren varit enstaka bävrar, av alla små söta oskyldiga djur, som bitit människor, så har även dessa orsakat fler direkta skador på människor än vad vargar har gjort. Mot det ställer Kullman att inte alla vargar är skygga. Men Kullman, skygga eller inte, de har ju inte angripit människor på över hundra år.

   Därtill menar Kullman att man ju låter döda vissa hundar och andra djur om de har angripit människor. Javisst – när de har angripit och skadat människor. Jag har inga invändningar mot det. Och tro mig Ola Kullman, om en vild varg en dag biter en människa och om det så bara blir en skråma, så kommer jag inte att protestera mot att den avlivas. Jag är inte heller motståndare till att bönder har rätt att skjuta vargar som tar sig in i inhägnader där de har sina tamdjur. Och de bör ha samma rätt när det gäller hundar och andra djur.

   Dock inte människor som skadar eller stjäl dessa tamdjur. De ska istället åtalas och dömas. Kort sagt, jag är anhängare av ett civiliserat rättssamhälle där vi människor kan leva i samklang med de vilda djur som utgör en naturlig del av vårt land med sina stora skogar. Dessa djur må sedan vara skygga eller mindre skygga. Så länge de inte attackerar människor ska vi låta dem leva. Och även om någon enstaka varg skulle göra det, så är det den som ska avlivas – inte hela vargstammen. Alltså precis samma sak som vi gör med andra djur. Konstigare är det inte.

Dick Sundevall



Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.