Hon bad ju om det!

Den här texten handlar inte om något specifikt av de många uppmärksammade våldtäktsmål där de anklagade gått fria. Det här är berättelsen om hur fort det gick, och hur nära det var, att jag hamnade i skiten.

Dagen innan hade jag träffat tjejen för första gången. Under några veckors tid hade vi haft kontakt via nätet och sms. Hon var i landet under sommaren för att samla in data till uppsatsen hon skrev, och skulle åka hem inte långt efter att vi först hördes. Vi möttes över ett par öl på en pub vid Zinkensdamm och hade lätt för att prata med varandra.

   Tjejen var smartare än jag och intressant att snacka med. Dessutom var hon brunett med rådjursögon, en av mina svagare punkter. Så långt allt bra. Jag åkte hem efter ett par timmar och några öl. Jag anade att hon var sugen på mig också men ingenting var uttalat. Fem minuter efter att jag kom hem fick jag det bekräftat i ett sms. Hon var glad att hon hade hittat någon hon kunde hänga med här i Sverige och skulle jag kanske vilja ligga lite grann också? Ja tack. Så långt allt utmärkt.

   I vårt sms-ande var hon väldigt tydlig med vad hon ville och inte, vilket jag var tacksam för. Hon ville börja lugnt och sade rakt ut att alla former av penetrationssex var uteslutet åtminstone första gången, eller tills hon blev mer bekväm med mig. Jag hade inga problem med det och vi bestämde att jag skulle åka över till hennes studentlya kvällen efter.

   Förspelet via sms fortsatte på kvällen och nästa dag. Upplägget var alltså att en söt och rolig tjej ville umgås och ha sex under en högst begränsad tid, varpå hon skulle åka hem till andra sidan planeten igen. Så långt allt underbart.

   Den kvällen kommer jag inte glömma så länge jag lever och är fri från demens. Vad som utspelade sig var på inget sätt beskrivet av henne eller mig i vårt sms-ande, inte heller hade vi pratat om det. Jag hade inte stängt dörren bakom mig, än mindre tagit av mig skor och jacka, innan hon började slita av mig kläderna. Jag, likt de flesta jag känner, jiddrade inte om vårt överenskomna upplägg för kvällen utan tog det som det kom och gav mig därhän. Så långt allt bra, om än något förvirrande.

   En minut senare är vi båda nakna i sovrummet och passionerat upptagna av varandra och jag tänker att det här med att ta det lugnt var nog bara ett litet test för att se hur jag skulle reagera. Hon är på rygg, jag är ovanpå och hon särar på benen. Men när jag gör det som kommer naturligt så säger hon nej. Jag blir förvånad men avbryter. Hon gör det igen klart att det där kommer inte på fråga och vi fortsätter med det vi gjorde innan. Så långt allt okej.

   Hon ber mig vara lite hårdhänt. Inga problem, det är inte första tjejen som bett mig om liknande saker. Men sen eskalerade det. Hon vill bli rejält hårt hållen och nedtryckt i sängen, strypt, örfilad och smiskad. Det var vid smiskandet som jag började bli tveksam. Hon gick igång på mycket mer smärta än vad jag var van vid och bekväm med att utdela. Men jag ser fortfarande kravlöst sex på horisonten och ger inte upp. Inget hittills var direkt nytt för mig, men nu började det kännas som att jag utdelade stryk snarare än agerade ut ett scenario.

   Frågorna börjar hopa sig i skallen på mig. Är det här allt hon vill? Vill hon bara bli illa behandlad? Inget ligga alls? Är det här ens värt det? Det känns inte så kravlöst och enkelt längre. Men jag säger inget.

   Vi pausar en stund och pustar ut lite grann. Plötsligt studsar hon upp ur sängen och lämnar rummet. Jag hör hur hon öppnar lådor i köket och hon är snabbt tillbaka. Blicken är frågande och förväntansfull och i händerna ligger en kniv, som om hon serverade den till mig.

   Hon ber mig hålla den mot halsen på henne medan vi fortsätter med det övriga. Men nu är vi så långt inne i våldtäktsfantasierna att det faktiskt blivit farligt på riktigt. Hon ser att jag tvekar och ber mig igen, lite trugande. Jag kompromissar med mig själv och hon får som hon vill. Men jag vänder på den så att den slöa sidan av bladet vilar mot hennes strupe. Jag tänker att det blir lite mindre farligt så. Hon älskar det och stönar högre än hittills.

   Men det här är för mycket, för skevt och för farligt. Jag pallar bara några sekunder. Allt jag kan tänka är att om det här går snett och hon blir skadad så kommer ingen att tro mig. För tänk efter, vad är läget här? Ung studenttjej långt hemifrån träffar en lokal kille och en dag senare, efter en digital konversation där det är uttalat att de två ska ta det lugnt med den sexuella biten, så hittas hon med halsen uppskuren och killen bredvid som panikslaget hävdar att ”hon bad ju om det.” Det finns inte en domstol i världen som hade gått på min linje i det läget.

   Jag hade fått nog. Känslan när jag gick tillbaka mot tunnelbanan var en udda blandning. Lättnad i rågat mått med en matsked äckel. Jag garvade lite för mig själv, skakade på huvudet och bestämde mig för att inte svara på några fler sms eller samtal från henne. Inget sex i världen är värt så mycket, men det händer något i huvudet på en när man har en naken och upphetsad kvinna framför sig. Saker man inte kunde tänka sig att göra förut ter sig plötsligt mindre främmande.

   Jag lärde mig två saker den där kvällen. För det första, händer det igen så kommer jag kräva ett säkerhetsord, dessutom kommer jag spela in den överenskommelsen, åtminstone med ljud. Det andra är att min syn på våldtäktsmål där ord står mot ord blev något mer nyanserad. Falsk angivelse är straffbelagt av en anledning och människor tar riktigt vidriga beslut av dåliga anledningar dagligen. Ponera att den här tjejen hade något oförutsebart intresse av att sätta mig i skiten. Kanske en pojkvän som hon inte ville vara ärlig med, kanske hon blev förbannad för att jag bröt kontakten eller att hon kände skam över sina egna lustar. Allt hon hade behövt göra var att lyfta på luren och visa upp blåmärkena för konstaplarna. Hade hon velat sätta dit mig riktigt hårt hade hon kunna skära sig själv lite grann också.

   Kan man ändra lagstiftningen så att fler våldtagande kräk får vad de förtjänar, utan att tumma på rättssäkerheten, så är jag för det. Självklart. Men det jag ser i debatten är krav på ”skärpt lagstiftning” för att ”det ska inte räcka med att säga att hon var med på det.” Alltså en sänkning av beviskraven i syfte till att kunna döma fler. När ord står mot ord så krävs det mer för att fälla, oavsett brott och så måste det vara även i fortsättningen.

   Om vi som samhälle bestämmer oss för att det är värre att våldtäkter sker än vad det är att sätta oskyldiga i fängelse i flera år och stämpla dem för livet, då är vi illa ute. Bara en anmälan räcker för att orsaka nog så stora problem för folk om det gäller något så allvarligt som våldtäkt. Ska vi dessutom göra en grupp av anklagade till mindre jämlika inför lagen så har vi offrat rättvisan på dess eget altare.  

   Hur hade du dömt mig? Med mitt DNA på henne och sängen, mina fingeravtryck på kniven och blåmärken på hennes kropp. Och jag som står där och envist påstår att hon bad om det.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.