Tortyren på landets häkten

Gång på gång får Sverige internationell kritik för de långa häktningstiderna och isoleringarna under häktningstiderna. Att det handlar om psykisk tortyr klargör såväl EU som FN. Men inget händer. Så varsågod ansvariga ministrar, här kommer en lista med konkreta förslag – som är beprövade och genomförbara.

Vad det i grunden handlar om är att väga två faktorer mot varandra: Åklagarnas och polisens arbete på ena sidan, och på den andra, rimliga åtgärder gentemot den som är misstänkt för ett brott. Rimliga åtgärder som väger in de psykiska skador en längre tids isolering bevisligen åstadkommer. Det är att observera att det handlar om människor som är misstänkta för brott, men inte är dömda för någonting, som på det här sättet får sitta inlåsta i cell under 23 timmar per dygn. Under en timme får de gå omkring i en liten så kallad tårtbit utomhus. Alltså även då isolerade med plank, galler eller nät som avskiljer dem från andra.

Vågskålen

Det här väger Europadomstolen in i sina bedömningar och regler. Och likaså gör länderna inom EU. Men i Sverige tycks det bara ha handlat om en sak de senaste 20 åren, att förenkla för polis och åklagare och försvåra för de misstänkta och deras advokater.

Resultatet av det här vet vi, det har blivit allt fler fall där det visat sig att oskyldiga har dömts till långa fängelsestraff.

Vad säger då justitieminister och inrikesministern? Det enda de kläckt ur sig är att de som sitter isolerade ska kunna få mänsklig kontakt en timme till per dygn. När det ska ske och vad den mänskliga kontakten ska bestå i – är det ingen som vet. Det här är naturligtvis rena hånet mot de som sitter isolerade, månad efter månad och i alltför många fall under flera år, att de nu ”bara” ska behöva vara isolerade under 22 timmar per dygn.

Går att åtgärda

Det går att göra något åt det här. Vissa åtgärder kräver lagändringar, andra kan snabbt genomföras utan lagändringar. Nedan följer en lista på möjliga åtgärder. Det är att observera att ingen enda av dessa åtgärder är något som jag hittat på, utan de praktiseras i olika länder. Det är alltså beprövade, utvärderade och fungerande åtgärder. Det ska dock sägas att jag inte känner till något land där samtliga åtgärder praktiseras.

  • Maximera häktningstiderna till ett år. Vid extrema undantagsfall som terroristbrott eller seriemord, ska tiden kunna utökas till max två år. Alternativen som finns idag med anmälningsplikt och indraget pass kan fortsätta att användas. Eventuellt kan det kompletteras med elektronisk boja.
  • Åklagarna ska beräkna hur lång häktningstiden ska vara vid den första häktningen. Och den angivna tiden ska alltså godkännas av domstolen. Tiden i häkte ska sedan bara kunna förlängas om något stort av väsentlig betydelse har tillkommit.
  • Restriktioner, läs isolering, ska regleras noga. Och som i andra EU-länder bara kunna användas i undantagsfall – och då inledningsvis. I till exempel Spanien får bara terroristmisstänkta isoleras.
  • Kriminalvården ska bara ha möjlighet att besluta om isolering i häkte under några få dagar. För längre tid måste domstolsbeslut komma till.
  • Landets domare måste stå upp mot åklagarnas ständiga krav på häktningar. En pensionerad åklagare beskrev vad det handlade om med orden:
    – Om en åklagare kräver häktning men domstolen inte går med på det och killen sticker utomlands och inte går att få tag på, så skyller åklagaren på domstolen. Och då är det enklare för domstolen att vika ner sig för åklagaren och istället häkta killen. 

Ovanstående är alltså väl beprövade metoder i olika länder, och bygger på att man i den ena vågskålen lägger de allvarliga psykiska skador som långa häktningar resulterar i. Därtill sänks kostnaderna för samhället.

Förprövning av åtal

De extremt långa häktningstiderna på över fyra år som vi fått uppleva under de senaste åren i det så kallade Playamålet och likaså i Södertäljemålet, kan undvikas genom att vi som i en del andra länder inför förprövning av åtalen.

Det här har vi sett upprepade gånger i till exempel amerikanska filmer eller tv-serier. Alltså, att en domstol ska i en förprövning godkänna att åklagaren har så mycket på fötterna att det räcker för ett åtal. Därmed skulle luddiga och svaga åtalspunkter falla. Vilket är just de åtalspunkter som kräver väldigt mycket tid i domstolen, eftersom de inte innehåller några direkta bevis.

Efter att ha följt Playamålet, alltså det stora kokainmålet, är jag övertygad om att cirka hälften av åtalspunkterna inte hade hållit för en sådan förprövning. Vilket hade skurit ner förhandlingstiderna i tingsrätten och hovrätten, och därmed häktningstiderna, med mer än hälften.

Det i sin tur hade besparat skattebetalarna tiotals miljoner kronor. Hade man nöjt sig med att åtala på den punkt där man hade klara bevis, alltså att ensamseglaren Mauritz Andersson som togs på bar gärning med 1,2 ton och erkände, så hade man kunnat klara av både tingsrättsförhandlingarna och hovrättsförhandlingarna på några få veckor. Och då hade det handlat om hundra miljoner eller mer som det här skandalmålet inte hade behövt kosta landets skattebetalare.

Allvarliga brott som mord eller grova narkotikabrott behöver inte ta längre tid att avhandla än mindre brott, om det finns klara och tydliga bevis. Det är när bevisen saknas och det bara finns indicier, alltså ett antal luddiga ”kanske”, som det drar ut väldeliga på tiden.

Risk för falska erkännanden

Kumlafängelsets bunker och de olika Fenixavdelningarna anses vara den hårdaste placering man kan få inom den svenska kriminalvården. Men att komma dit från att ha suttit häktad med fullständiga restriktioner upplevs som rena befrielsen. För där är man inte inlåst 23 timmar om dygnet i något som är lika stort som ett normalt badrum i svenska hem. Utan där kan man umgås med andra.

Det här leder till att det kan bli falska erkännanden, har bland annat advokat Johan Eriksson påtalat, eftersom man inte orkar med isoleringen i häktet längre.

I det gamla Sverige blev man ”satt på erkännande” som det hette. Det innebar att man satt isolerad i en cell för att man skulle erkänna. Det här var under en tid då dödsstraffet praktiserades i Sverige och spöstraff förekom som resulterade i flera månaders sängliggande.

Är det så mycket annorlunda idag? Jag känner i varje fall inte till något enda fall under denna mörkertid då någon satt häktad under flera år.

Fördubbling av felaktigt häktade

Under den senaste tioårsperioden hade antalet felaktigt frihetsberövade i Sverige som får ut skadestånd fördubblats, från i runda tal 800 om året till 1600. I en stat som inte har dödsstraff är frihetsberövande den hårdaste åtgärden som samhället kan vidta mot en medborgare.

Hur kan det då komma sig att det blivit allt fler som blir felaktigt frihetsberövade? Och att det ökar varje år. Den grövre brottsligheten ökar inte och det är ju inte fler som sitter i landets fängelser. Det beror på att det blivit allt enklare för åklagarna att få människor häktade. Cirka 98 procent av de felaktiga besluten om att frihetsberöva personer handlar om just häktningar. Svenska domare står helt enkelt inte upp mot de ständigt ökande kraven på häktningar, vilket åklagarna är väl medvetna om.

Varningsklockorna ringer allt högre

Fler och fler blir felaktigt häktade.

Längre och längre häktningstider med rekordlånga häktningar under de senaste åren.

Fler och fler som blir isolerade under häktningstiderna.

Allvarlig internationell kritik mot det svenska häktningssystemet från såväl EU som FN som påtalar att det handlar om psykisk tortyr mot människor som inte är dömda för någonting utan bara misstänkta.

Hur länge ska det här få fortsätta?

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.