Fallet Tommie och Kafkasverige

Fallet Tommie Karim är ett av det mest flagranta fall av myndighetsövergrepp i modern svensk kriminalhistoria. Trots att det passerat närmare tio år så väcker Tommies livsöde alltjämt känslor och aktualiseras från tid till annan. 

Under årsskiftet 2005-2006 arbetade jag, tillsammans med min dåvarande arbetsgivare (och mentor) advokaten Peter Althin, med fallet.

   Tommie satt under närmare två månader oskyldigt häktad för det bestialiska mordet på hans sambo, tillika modern till hans barn. Detta trots att Tommie själv var den som bevittnade brottet, sprang från lägenheten och larmade polisen. Mardrömmen fortsatte efter frisläppandet genom att sociala myndigheter i Gävle lät tvångsomhänderta hans barn på, låt oss säga, väldigt oklara grunder.

   Tommies liv raserades och för ett annat offer blev konsekvensen ödesdiger.

  • I en tid där Tommie egentligen skulle få ägna sig åt själavård och sörja sin kallblodigt mördade sambo fick han istället sitta häktad under lång tid, med fulla restriktioner, som misstänkt för mordet.
  • Under tiden som Tommie satt häktad kunde den verkliga mördaren, sambons styvbror, gå på hennes begravning.
  • Under långa förhör på häktet plågades Tommie av poliser som tvingade honom titta på bilder på hans sambos lemlästade kropp. Vidare så fick han lyssna till påhitt som att offret tyckte Tommie var en skit.
  • Under tiden som Tommie var misstänkt för mordet kunde sambons mördare planera och utföra ett ytterligare mord.
  • Efter att Tommie släppts ur häkte så insisterade socialtjänsten och socialnämnden på att fortsätta göra livet surt för Tommie. Detta genom att odugligförklara honom som förälder och fortsätta tvångsomhänderta hans barn.

   Advokat Peter Althin och jag blev inkopplade på fallet under årsskiftet 2005-2006. Vi blev engagerade efter det att Tommie redan häktats av Gävle tingsrätt och polisernas process med att bryta ner hans psyke var långt gånget.

   Kollegan Althin var Tommies offentliga försvarare medan jag tog hand om frågan om tvångsomhändertagandet av barnet. Det blev på något sätt vi tre och en vass journalist på TV4:s Kalla fakta mot ”myndighetsmaffian” i Gävle. Det tog en tid, men så småningom avskrevs alla misstankar mot Tommie och han fick tillbaka sin lilla son.

   Jag kommer så väl ihåg sammanträdet hos socialnämnden i Gävle, den dagen de motvilligt tvingades upphäva beslutet om att tvångsomhänderta barnet. Ordföranden som ifrågasatte varför Tommie behövde ett ombud överhuvudtaget, som att ”det här sköter vi själva”. Ledamöterna i nämnden som satt med armarna i kors, plågade över min och Tommies närvaro och sådär uppenbart samkörda med ordförandens attityd och socialtjänstens handläggare. Till och med ordningsvakten på kommunhuset betedde sig direkt oförskämt när vi skulle in till sammanträdet.

   Deras tjänstemannatrynen har för mig kommit att representera det överförmyndarsverige jag vigt mitt arbetsliv åt att bekämpa. Jag har nog aldrig känt mig så behövd i min juristgärning som där och då, på ett sammanträde hos socialnämnden i Gävle.

   Den försumliga myndighetsutövningens väg kantas alltid av offer. Tommie är det hittills mest flagranta fall jag hanterat. Polis och socialtjänsten anmäldes sedermera till JO (Justitieombudsmannen och tillika statens tandlösa tiger), som inte helt otippat friade alla tjänstemän från ansvar. Det är nog därför bra att vi påminns om fallet Tommie emellanåt, för det representerar Kafkasverige på 2000-talet!

 

Artikeln är även publicerad på Sargon De Bassos hemsida. www.advokatdebasso.se

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.