Debatt

Avskaffa livstidsstraffet!

I dagarna har advokaten Elisabeth Massi-Fritz, gått ut i medierna och uttalat att livstid ska vara livstid för den som döms för hedersmord. Det har hon naturligtvis all rätt att tycka. Men det är minst sagt underligt att en advokat vill ha enormt mycket längre straff för ett brott och därmed förflytta oss hundra år bakåt i tiden vad gäller påföljder för brott.

   Vi må ha ett rättssystem som ligger ljusår bort från USA:s men det innebär ändå inte att vi ligger i fas med den moderna utvecklingen av en rättsstat likt våra grannländer. En person som i Sverige döms till livstids fängelse kan inte se något ljus i tunneln.

   Vid en dom om livstids fängelse får du inte veta antal år du ska tillbringa bakom bom och lås. Det får du möjligen veta först efter att du, minst 10 år senare, ansöker om att få ditt straff tidsbestämt. Därmed kan en hopplöshet infinna sig och vi kan inte alltid räkna med att den dömde ”rehabiliterar sig” i fängelset. (Om ett fängelse nu överhuvudtaget kan vara rehabiliterande.)

   Vi tar det från början. Straffet för livstidsfängelse i Sverige infördes 1734 och avser grova brott som mord och grovt spioneri. Antalet personer som dömdes till livstids fängelse per år ökade kraftigt fram till mitten av 00-talet. Orsakerna är dock inte att brotten blev grövre eller att antalet mord ökade, utan förutsättningarna för att döma till rättspsykiatrisk vård skärptes år 1992. Det var då man införde begreppet allvarlig psykisk störning och som följd av det dömdes en del av de personer som tidigare fått rättspsykiatrisk vård nu istället till livstids fängelse.

   Livstid innebär dock inte att du i praktiken sitter fängslad så länge du lever. I Sverige är det praxis att livstidsdömda fångar, efter att ha suttit i minst 10 år, kan ansöka om att få sitt straff omvandlat till ett tidsbestämt fängelsestraff. Den lagen inrättades så sent som den 1 november 2006. Men det innebär inte att du efter 10 år i fängelse direkt får ditt straff omvandlat, det kan ta ytterligare 10, 20 eller 30 år.

   Som att det inte vore nog har det omvandlade tidsbestämda straffet blivit väsentligt längre. Mellan åren 1965 och 1974 låg medelvärdet för tidsomvandlade livstidsstraff på 14 års fängelse för att under perioden 2005 fram till 2013 öka till nästan 25 års fängelse, enligt Brottsförebyggande Rådets statistik. Och det utan någon som helst lagändring.

   Vi kan alltså konstatera att livstid inte innebär livstid och därmed är det inte vad det utger sig för att vara. Så varför behålla det? Vi kan titta på Norge som avskaffat livstidsstraffet och istället har 21 års fängelse som maxstraff. Det är ett tillräckligt långt straff men också en rimlig tid för att den dömde ska se en framtid utanför murarna.

   Endast då är det motiverande med någon form av rehabilitering. I Sverige kan det vara svårt att få en fånge som inte vet hur länge han eller hon ska sitta att se någon mening med att jobba med sig själv. Förr eller senare släpps den dömde fri och då är det absolut viktigaste att han eller hon känner sig redo för livet utanför murarna och inte längre utges för att vara ett hot. Alltså – om möjligt aldrig mer lämnar ett brottsoffer efter sig.

   Man skulle kunna föreställa sig att åklagare hävdar att livstidsstraffet skulle vara längre och till och med innebära livstid, så som advokaten Elisabeth Massi-Fritz framfört gång på gång. Men det är tvärtom så att Riksåklagaren i ett remissvar för några år sedan tog avstånd från livstidsstraffet, och hävdade att det inte hör hemma i en rättsstat.

   Det ligger något djupt osympatiskt över ett samhälle som fortfarande anser att en livstidsdom är av relevans och att det ska fungera som skydd mot samhället. I en human rättsstat kan vi inte hävda att brott inte går att sona eller att det ska ta så orimligt många år som det kan göra i Sverige. Vi måste lyfta fram debatten om livstidsstraffets vara eller icke vara för det måste finnas en annan lösning.

Av Caroline Ego

 


Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.