Flockdjur

Dom är inte som oss, påstås det. Men vilka är ”dom”. Någon som har en annan hudfärg? Eller en annan sexuell läggning? En annan tro? Eller en som inte pratar svenska? Någon som håller på ett annat lag? Eller är det den där ”stockholmarn”? Bland en del flockdjur är alla som tillhör en annan flock några som ska förgöras, eller i varje fall jagas bort. Men om vi inte är flockdjur…

   När min yngsta dotter var 3-4 år och vi var ute och åkte i den motorbåt vi hade då, tyckte hon att det var kul att andra vinkade tillbaka från olika båtar när hon vinkade. Hon blev glad av det. Men när vissa personer i segelbåtar inte vinkade, blev hon lite ledsen och frågade:

– Varför vinkade inte dom?

   Det är svårt att förklara för en litet barn varför vissa seglare har den bestämda åsikten att man inte ska hälsa på folk som åker motorbåt. Förklara att för vissa människor är det väldigt viktigt med ”vi och dom”.

   Ska man som förälder referera till det där naturprogrammet vi såg tillsammans där en lejonflock jagade iväg andra lejon och till och med dödar ett lejon i den andra flocken? Förklara för det lilla barnet att vissa människor är som de där lejonen – är som flockdjur. Och att det då kan räcka med att de befinner sig i en segelbåt och andra, de som är ”dom”, i en motorbåt.

   När samma dotter några år tidigare var två år, var bästa kompisen en liten svart grannkille i samma ålder. När jag såg dem leka undrade jag om de över huvud taget hade reflekterat över att de hade olika hudfärg. Ingenting tydde på det. Och både på dagis och i skolan fanns det barn med såväl asiatisk som afrikansk bakgrund.

   Många år senare, vid 20 års ålder, blir hon en kväll rånad på sin mobiltelefon av några invandrarkillar. Hon blev inte speciellt rädd men väldigt arg på de där skitstövlarna som gick på en ensam tjej och tvingade av henne mobilen.

   Men – hon var väl medveten om att det kunde ha varit infödda svenska tonårskillar som hade gjort samma sak. Med hennes erfarenheter från barndomen och med föräldrar som inte är rasister, var inte de där invandrarkillarna som rånade henne några konstiga ”dom”. De hotade och rånade henne. De var skitstövlar. De var j-a typer. Men de var inte ”dom” – för hon är inget flockdjur.

   Människor flyr från krig och umbäranden. Många barn och vuxna dör på vägen till vad de trodde skulle vara trygghet. Andra överlever strapatserna och en mindre del av dem tar sig till Sverige. Varför tar de sig ända hit? Varför till ett land med kalla vintrar längst upp i Europa? Vi vet varför, de har gjort det för att de har hört talas om att Sverige ska vara ett bra land att leva i. Ett land där deras barn, pojkar som flickor, har möjlighet att utbilda sig och få ett bra liv.

   En del av de som kommer hit är mentalt krigsskadade. En mindre del har begått brott i sina hemländer och fortsätter med det här. Men av alla som kommer är det ytterst få som begår så grova brott att de blir aktuella för att hamna i fängelse eller på ungdomshem. Vi vet att när vi med tiden kan få fram tillförlitlig statistik så kommer det att visa sig att det är mindre än en promille av dem. För så har det sett ut, år efter år.

   Vad vi också vet är att av bland de som bränner när asylboenden eller försöker angripa sådana boenden, är andelen som finns i belastningsregistret för olika former av brott väldigt stor. Betydligt större än bland befolkningen som helhet. Och även betydligt större än bland invandrare. Vi vet också att andelen som begått brott är betydligt större bland Sverigedemokraternas medlemmar och sympatisörer än bland andra politiska riksdagspartiers medlemmar och sympatisörer.

   De som begår brott ska åtalas och dömas. Antingen de är invandrare eller infödda svenskar. Jag försvarar inte ett enda brott begånget av invandrare. Människor gör fel. Ibland väldigt grova fel som kan resultera i fängelsestraff. Det får man ta konsekvenserna av – oavsett hudfärg.

   Ni som nu tänker kasta er över tangentbordet för att spy ut att jag är en pk-idiot, arabälskare eller liknande, försök resa er upp som människor. Försök visa lite mänsklig värdighet. Gör ett ärligt försök att inte framstå som lågt stående flockdjur.

 

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Därtill åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.