Knutby del 4: Falska erkännanden

Erkände barnflickan Sara Svensson ett mord och ett mordförsök i Knutby, trots att hon inte var skyldig?  Allt mer tyder på det – och att polisen hjälpt henne att "minnas".

Av Dick Sundevall

Advokat Thomas Olsson är rimligen landets främsta expert på falska erkännanden efter hans många turer med de mord som Thomas Quick har erkänt. Mord som nu Quick frikänns för löpande. Falska erkännanden är inte så ovanliga som man kanske kan tro, visar internationell forskning.
Är också Knutbyskandalen ett av dessa fall med falska erkännanden?

files/content/knutbybilagan/DSC01092.JPG

Advokat Thomas Olsson

I min förra artikel i vår serie om Knutby, del 3: 22 punkter som friar Sara, påvisade jag bland annat det här:

Tydligt motiv

Barnflickan Sara Svensson har ett klart och tydligt motiv för att ta på dig vad hon inte har gjort: Hon ansåg sig därmed få nåd inför Gud – och kanske framförallt från sektens hårda ledare, ”kristi brud”, Åsa Waldau.

files/content/knutbybilagan/Skarmavbild 2012-05-10 kl. 00.18.38 (2).png

 ”Kristi brud”, Åsa Waldau

Förmår sig inte

Sara har tidigare visat att hon inte förmår sig att utöva grovt våld. Hon har därtill uppfattat att Helge Fossmo gått med på att hon inte själv skjuter, utan bara ”ordnar” de planerade morden.

Kan inte beskriva

Sara som har ett utmärkt minne och likaså förmåga att återge sina minnen kan inte inedningsvis, trots utredarnas hintar om vad hon ska säga, beskriva hur det gick till när hon påstår sig ha skjutit Alexandra Fossmo och Daniel Linde. Det hon säger stämmer inte med obduktionen och utredningen i övrigt. Och detta trots upprepade försök från förhörsledaren att hjälpa henne så att det blir ”rätt”.

Har haft medhjälpare

Bevisligen har Sara haft en medhjälpare som släppt av henne ute på riksvägen och sedan kört upp en bit i skogen och väntat på henne där i bilen. Men var det den enda medhjälparen?

Det finns ett ögonvittne

Daniel Linde sköts i bröstkorgen och i ansiktet men överlevde. Han var nykter, blev aldrig medvetslös och han har inga minnesluckor. Och det är vad som hände honom som den här artikeln ska handla om.

Något nytt dyker upp efter lång tid

När jag drar det här för Thomas Olsson säger han:

– Ja, det tycks finnas en hel del att rota i för en grävande journalist. Jag har alltid tyckt att det varit en del underligheter i det där fallet.

– Utifrån dina erfarenheter av ditt arbete med dom mord Thomas Quick har erkänt, vad är det specifikt man bör leta efter?

– Två saker, är det något barnflickan har sagt som polisen inte redan känt till och som de sedan kunnat få bekräftat i sin utredning?

– Nej, jag har inte kunnat hitta någonting i den vägen.

– Det andra man bör se upp med är om det plötsligt dyker upp något, en längre tid efter erkännandet. Något som kan tyckas bekräfta att den som erkänt faktiskt också har utfört brottet.

En specialtillverkad kudde

files/content/knutbybilagan/Sara_rekon7.pngDet är precis vad som händer. Det dyker upp en specialtillverkad slags stor kudde som Sara påstår sig ha hållit framför revolvern när hon skjuter det första skottet mot Daniel Linde.

Avsikten med kudden var att den skulle dämpa ljudet från revolvern. Och innehållet i den kudden, ett isoleringsmaterial, ska därefter ha kunnat länkas till två millimeterstora fragment som fastnat på den morgonrock Daniel har på sig när han skjuts.

Bilden till vänster är från polisens rekonstruktion. Kudden som Sara håller framför revolvern har hon tillverkat i samarbete med polisen.

I de första förhören berättar Sara detaljerat vad hon tar med sig när hon går från bilen mot byn Gränsta där mordet och mordförsöket ska utförs. Sara säger att hon hela tiden håller revolvern i höger hand. Inte ett ord om någon kudde. Hon berättar hur hon sätter sig på en sten och vilar en kort stund. Men fortfarande säger hon ingenting om någon kudde.

Inte heller när hon påstår sig skjuta Alexandra finns det någon kudde med i bilden. Och – inte ett ord om någon kudde när hon i förhör efter förhör berättar om hur hon skjuter Daniel Linde.

Att man från polisens sida återkommer så ofta till olika detaljer som avser hur hon sköt Daniel, beror rimligen på att Daniel har sagt att det var en storväxt man som sköt honom. Saras version får därmed inte stöd i utredningen, som det heter på juristsvenska.

Höll med båda händerna

Sara är i förhören osäker på om Daniel ser revolvern när hon skjuter det första skottet.

Sex dagar efter mordet och fem dagar efter att Sara första gången i förhör hävdat att hon hade skjutit Alexandra och Daniel, och därefter upprepat det i ett antal förhör, står följande i förhör från den 16 januari 2004:

Sara säger att hon inte är säker på att Daniel såg revolvern som hon då riktade mot hans överkropp.

Nej, hur skulle han kunna göra det om hon nu höll en stor kudde framför revolvern när hon sköt det första skottet mot honom? Det behöver väl Sara knappast fundera på, om det nu fanns någon kudde?

Det hela blir än mer underligt när man läser vidare i samma förhör:

På fråga säger Sara att hon inte vet om hon höll revolvern med en hand eller om hon höll den i båda sina händer. Hon säger att det troliga är att hon höll den med båda händerna.

Det här läses sedan upp för Sara och hennes advokat och de har inga invändningar mot formuleringarna.

Återigen

Den 31 januari förhörs Sara igen, efter att ha förhörts ett antal gånger sedan det återgivna förhöret ovan. Den här gången är det ett utskrivet dialogförhör med replikerna nedskrivna från bandinspelningen. Där säger hon följande om hur det går till när hon skjuter Daniel:

Han ser väldigt, väldigt förvånad ut och han ser mig i ögonen och då skjuter jag mot kroppen.

Inte heller här, 20 dagar efter att hon första gången påstått att hon skjutit, nämner hon någon kudde.

Efter två månader – en kudde

Två månader efter mordet, den 10 mars 2004, nämns för första gången en kudde i ett förhör. Det är när Sara berättar att hon tycker att det smäller så fruktansvärt högt när hon provskjuter revolvern och att man funderar på att skaffa någon form av ljuddämpare eller en kudde för att dämpa ljudet.

Sedan listar hon själv ut hur hon ska göra, enligt vad hon påstår, och köper vad hon benämner ”skumgummibitar” som hon sätter tejp runt så det bildar en stor tjock kudde.

Och nu, 60 dagar efter det första förhöret, berättar hon att hon håller den där kudden framför revolvern när hon skjuter det första skottet mot Daniel. Tillsammans med poliserna som förhör henne kommer hon då fram till att hon därmed sannolikt har hållit revolvern i ena handen och kudden i den andra.

Kanske utanför Norrköping

Var tog då den påstådda kudden vägen efteråt? Sara har i olika förhör detaljerat kunnat redogöra för var hon slängde sin kläder, ljuddämparen och annat. Och vad det var för plastpåsar som hon lagt dem i innan de har kastats. Utifrån dessa beskrivningar, och exakta teckningar som Sara gjort av platser där hon dumpat olika saker, har poliser kunnat åka och hämta alltihop.

När det gått så lång tid att det inte kan finnas användbara fingeravtryck på revolvern, då den legat i saltvatten, berättar hon till slut även exakt var hon kastat den. Varvid dykare direkt kan hitta revolvern som användes i Knutby.

När hon nu ska redogöra för vad som hände med kudden, så säger hon i förhöret som är utskrivet från band:

Jag hade ju med den från Knutby och jag kan ha slängt den, alltså den är slängd någonstans i början, tror jag, av resan. Kanske utanför Norrköping där men jag är inte säker.

Kudden är det enskilt största av allt hon ska ha kastat. Men hon kan alltså inte redogöra för var den kastades. Hon får sedan inte fler frågor om var den här påstådda kudden kan ha dumpats och polisen letar inte heller efter den.

Klipp i den inspelade rekonstruktionen

I den inspelade rekonstruktionen, se nedan efter artikeln, säger Sara att hon ställer den påstådda kudden på golvet. Eftersom hon ska hålla revolvern i ena handen och knacka på Daniels dörr med den andra, och det inte går att hålla revolvern och den stora kudden med samma handfiles/content/knutbybilagan/Sara_rekon8.png.

Men vid rekonstruktionen, på bilden till höger, gör hon aldrig det, utan håller hela tiden i kudden medan hon berättar om det här.

Ingenstans i förhören, eller i samband med rekonstruktionen berättar Sara om hur knepigt det här måste ha varit: Hon måste alltså ha ställt ifrån sig kudden, därefter knackat på dörren och sedan snabbt tagit upp kudden igen och hållit den framför revolverns påsittande ljuddämpare. Och gjort om den manövern fyra gånger eftersom Daniel Linde inte öppnade dörren vid de första tre knackningarna. Det är en stor tung revolver och nu är den i obalans då det sitter en hemmagjord ljuddämpare på den som gör den framtung. (Ljuddämparen är en del av avgassystemet till en Volkswagen.) Det här måste ha varit kämpigt för Sara, men hon säger aldrig något om det i något enda förhör.

Personligen tror jag inte att den där kudden någonsin har existerat. Därför är det också det enda som Sara säger sig ha dumpat här och där, som polisen aldrig har hittat. Inte ens har försökt hitta …

Tekniska rotelns andra utlåtande

När man läser igenom Uppsalapolisens tekniska rotels undersökning, där de hittar två skumplastfragment på Daniel Lindes morgonrock, som vardera är två millimeter stora, så kan det framstå som om jag har helt fel i mina antaganden ovan. För dessa fragment överensstämmer med materialet i kudden, så som Sara beskrivit det. Och där framgår det att man undersökt morgonrocken på nytt den 12 mars 2004. Alltså två dagar efter att Sara berättat om kudden.

Det skulle alltså tvärtom kunna vara något som Sara berättar om och som polisen inte känt till. Men som de därefter har kunnat få bekräftat genom sina undersökningar. Och därmed något som starkt skulle binda Sara till skjutandet.

Men – det finns alltför många exempel på att såväl polisens tekniska rotlar som Statens Kriminaltekniska Laboratorium, levererar vad polisen vill ha. Jag är inte den enda svenska journalist som anlitat utländska kriminallaboratorier och låtit genomföra undersökningar av det här slaget, för att få ett objektivt utlåtande. Och då fått fram resultat som pekat i en helt annan riktning.

Redan den inledande texten i analysen framstår som underlig:

Under den fortsatta förundersökningen om mordförsök i Gränstadal Knutby 2004-01-10 har misstänkt lämnat uppgifter om att hon använt en ”kudde” som hon tillverkat av skumplastmatta för att dämpa ljudet av skott från revolvern.
Skumplastmattan har enligt uppgift köpts på Mekonomen och har artikelnummer 40-X10013 för priset 161 kronor.

Sara som under två månader inte ens antytt att det fanns någon kudde och inte kan klargöra var hon kastat den, har alltså nu kunnat klargöra såväl pris på det här byggnadsmaterialet som artikelnummer. Men de kanske har tagit med henne till Mekonomen och där hon har fått visa poliserna vilken produkt det var? Nej, det har polisen inte gjort.

Hjärnspöken?

Men är det kanske jag som har hjärnspöken och en alltför vild fantasi?

Jag drog ovanstående för Thomas Olsson och frågade om han tyckte att jag var helt fel ute?

files/content/knutbybilagan/Thomas Olsson 3.JPG

– Nej, någonting konstigt är det ju onekligen med den där kudden, sa Thomas Olsson. Det är ju inget unikt material som de där fragmenten kommer från. Det kan väl han ha fått på morgonrocken från någon stoppning i en soffa eller något annat?

– Ja, eller från något som byggts. Det pågick nästan alltid några nybyggen eller tillbyggnader i den där byn.

– Man kan ju tänka sig att någon från tekniska roteln ringer utredarna och klargör att man hittat dom där små fragmenten och undrar om det har någon betydelse. Jag menar, i det läget är det nog inget polisen har efterfrågat. Och sedan pratar poliserna i sin tur med Sara om det här.

– Och 60 dagar efter att hon erkänt så börjar hon berätta om en speciell kudde för första gången. Och utifrån vad polisen informerat henne om, så vet hon vad hon ska säga om den där kudden.

– Ja. Men det behöver ju inte alls betyda att teknikerna har försökt fixa och tricksa. Vad kom dom fram till?

– Så här står det: ”De båda fragmenten som säkrats från morgonrocken överensstämmer i utseende och struktur med provet som tagits från den plastmatta som anskaffats.”

– Ja, det var ju väldigt allmänt hållet och har inget större bevisvärde. Det där handlar ju om den nya kudde man satte ihop. Den kudde som ska ha använts har man ju inte fått fram.

Utifrån vad jag rotat fram i övrigt och intervjun med Thomas Olsson, tror att det har gått till så här: files/content/knutbybilagan/3549649377.jpgTekniska roteln upptäcker de små fragmenten. Tar reda på vad de kan antas ha kommit ifrån för material och framför det till poliserna som förhör Sara. Inget konstigt så långt. De undrar väl, som Thomas Olsson säger, om det kan ha någon betydelse för utredningen. Därefter hintar förhörsledaren Sara om det här och vad det kan tänkas vara. Alltså enligt samma mönster som Thomas Quick förhördes, när han skulle försöka få ihop sina olika erkända mord med utredningen i övrigt.

Sara som på alla sätt försöker ”bevisa” att det var hon som sköt och nu har förhörts i två månader, hakar på och berättar om en specialtillverkad kudde som hon köpt material till och tillverkat. Och först därefter genomför tekniska roteln den undersökning som protokollförs.

Den här kudden blir viktig för utredningen, eftersom Saras redogörelser för hur hon dödat Alexandra och försökt döda Daniel, inte kan bekräftas genom utredningen i övrigt. Tvärtom så tyder det hon sagt på att hon inte vet hur det gick till när det sköts den där mordnatten. Och på enbart ett erkännande vill landets domstolar helst inte döma människor.

Drygt hundra personer har erkänt Palmemordet. Ingen av dem har åtalats.

Det enda ögonvittnet

files/content/knutbybilagan/daniel_linde_smal.JPG

 Daniel Linde, som han såg ut innan hans ansikte vanställdes av skottet i huvudet


– Daniel Linde som sköts, säger att det var en storväxt man som sköt honom. Någon kudde har han inte sett till. Och han säger dessutom att mannen som sköt honom höll revolvern med stödhandsfattning. Han höll alltså vänster hand runt höger handled för att få stöd.

– Ja, det tillsammans med det övriga du fått fram väger naturligtvis tungt, säger Thomas Olsson. Något underligt är det ju helt klart med den där kudden. Har du fått fram allt i slasken och tekniska rotelns alla underlag?

– Nej, jag har aldrig under alla mina år som journalist varit med om att så mycket blivit sekretessbelagt, som i det här fallet. Kan det i sin tur ha att göra med att utedarna och förhörsledarna har påverkat vad Sara fört fram. Att de har hjälpt henne att minnas rätt, så att säga?

– Jag är ju inte insatt i det här fallet, men forskning avseende falska erkännanden visar att det oftast handlar om polisens förhörsmetoder. Hur dom förhör och vad dom säger till den misstänkte mellan förhören, säger Thomas Olsson.

files/content/knutbybilagan/Kuddensmal_ur_utredning.png

Först den 23 mars tillverkar Sara i samarbete med polisen den kopia av kudden som sedan kommer att användas vid rekonstruktionen. Se bilden ovan från den tekniska rotelns utredning.

Två dagar senare avger tekniska roteln vid Uppsalapolisen det vaga slututlåtande, som som jag läste upp för Thomas Olsson. Utlåtandet är daterat den 25 mars 2004.

Något är fel

Jag blir allt mer övertygad om att den där kudden inte existerar:

  • Sara kommer i tidiga förhör fram till att hon höll revolvern med båda händerna. Precis så som hon håller den vid rekonstruktionen avseende skotten mot Alexandra.
  • Kudden dyker upp först efter två månader, när Sara rimligen vill se ett slut på alla tunga jobbiga förhör.
  • Polis och åklagare behöver något mer handfast, någon teknisk ”bevisning”, för att vara säkra på att kunna få Sara dömd.
  • Det framgår av andra förhör att Sara får information från poliserna mellan förhören, som hon sedan för in i förhören.
  • Sara tar tacksamt emot all information som kan ”bevisa” att det hon säger är trovärdigt. Hon vill bli dömd för att därmed ”få nåd”.
  • Sara har dock väldigt svårt att få ihop skjutandet mot Daniel, när kudden ska vara inblandad.
  • Fragmenten på Daniels morgonrock överenstämmer med materialet i den kudde som polisen och Sara tillverkar – efter att polisen fått reda på vad det är för fragment. Och fragmenten kommer inte från något unikt material, utan kan ha kommit från isoleringsmaterial vid ombyggnader eller från stoppningar i möbler.
  • Det finns ett tillförlitligt ögonvittne, Daniel, som inte har sett någon stor kudde, utan har sett en storvuxen man som håller revolvern med stödfattning. Alltså rakt igenom något helt annat än Saras version.

Sammanfattningsvis, den där kudden lär bara finnas i form av den kudde som Sara och poliserna som hjälpte henne, tillverkade den 23 mars 2004 – 72 dagar efter mordet och mordförsöket i Knutby. Och därmed är jag än mer övertygad om att Sara inte var den som dödade Alexandra och skadade Daniel för resten av livet, den där vinternatten 2004 i Knutby.

files/content/knutbybilagan/Goran-Lindberg-police-Swe-006 2.jpgDet fanns en oenighet och misstänksamhet mellan olika polisgrupperingar som utredde Knutbyfallet.
Några av utredarna har beklagat sig över att de har stoppats ”uppifrån” från att genomföra vissa utredningar. Exakt vad detta ”uppifrån” innebar, har vi inte lyckats få fram.

Det är inte otänkbart att man från polisledningens sida har agerat underligt. Högsta polischefen i Uppsala, länspolismästaren, var under den här utredningen Göran Lindberg. Mer känd som ”kapten klänning”. Han var kanske inte en polischef som utgjorde en garant för att allt skulle gå rätt till.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.