Knutby del 11: En mördare i sekten

Var mordet på Alexandra Fossmo och mordförsöket på Daniel Linde något som utfördes av en sektmedlem? Mycket tyder på det – och att barnflickan Sara Svensson kanske inte ens var i Knutby när Alexandra mördades.

Av Dick Sundevall

files/content/knutbybilagan/iaktagna.JPG

De gånger vi varit på plats i sektbyn Gränsta har vi alltid varit iaktagna   Foto: Petter Inedahl

I vår artikelserie om Knutbyhaveriet beskrev jag i del sex ett möjligt mordscenario med en utomstående lejd mördare. Det antagandet byggdes på bland annat följande faktorer:

  • Sara hade försökt värva personer i Stockholm som skulle döda Alexandra och Daniel, enligt vad hon själv berättat i förhören.
  • Mordet och mordförsöket hade utförts av en person med en självklar råhet som Sara inte besitter.
  • Någon var med Sara och körde upp den bil hon disponerade till en skogsglänta efter att ha släppt av henne, och väntade sedan i bilen på att hon skulle komma tillbaka.
  • Vid busshållplatsen som ligger närmast sektbyn Gränsta, hittades en karta, där hållplatsen var inringad. Bara en utomstående hade behövt en sådan karta, hävdade jag.
  • Och framförallt – Sara har inte kunnat redogöra för hur Alexandra och Daniel sköts. Hennes version motsägs av den tekniska utredningen, obduktionen och av Daniels iakttagelser.

Den upphittade kartan var dock ett indicium som inte behövde ha med mordet och mordförsöket att göra. Vem som helst som skulle stiga av en buss vid den hållplatsen, eller möta någon där, kunde ha haft kartan som vägledning och sedan slängt den.

Grävt djupare

Vi har grävt vidare och jag börjar luta åt att jag hade fel i mina antaganden. Jag är mer än någonsin övertygad om att Sara inte sköt Alexandra och inte heller försökte mörda Daniel. Men det mest troliga är att det var en sektmedlem som sköt minst fyra av de fem skotten, natten mot den 10 januari 2004 i Knutby.

Låt mig här repetera vad som starkast tyder på att Sara inte mördade Alexandra och inte heller skadesköt Daniel:
files/content/knutbybilagan/Flygbildspar.jpg

1. Spåren på bilden här till vänster visar att Sara inte gått från bilen där uppe i skogsgläntan men tillbaka till den. Det hade nyligen snöat och det var enkelt för polisen att spåra.

Någon har alltså bevisligen varit med Sara i den bil hon disponerar och kört upp den i skogsgläntan. Och sedan suttit där i bilen och väntat på henne.

2. Alexandra är skjuten med två så kallade påsittande skott i huvudet. Vilket i det här fallet innebär att skjutvapnets tryckts mot huvudet, eller varit alldeles intill. Hon är skjuten rakt uppifrån och kulorna files/content/knutbybilagan/sara-svensson-skjuter-alexandra.jpghamnar i kudden under henne.
Sara står hela tiden fast vid att hon står 1-2 meter ifrån Alexandra när hon skjuter henne i huvudet från sidan. Se bilden till höger från rekonstruktionen. Så har det bevisligen inte gått till när Alexandra mördades.

3. Trots att det skjuts tre hål i sängkläderna och att skytten rimligen måste ha varit uppe i sängen för att kunna skjuta Alexandra rakt uppifrån där hon ligger nästan mitt i den 180 cm breda sängen så hittas inte ett enda fiber eller annat fragment av något från sängkläderna på Saras kläder när de undersöks. Och tvärtom, ingenting på sängkläderna från Saras kläder.

4. Inte heller finns det några krutpartiklar att tala om på Saras kläder. Om hon hade skjutit fem skott med en revolver, som ger ifrån sig mer krutpartiklar åt sidorna än vad en pistol gör, så hade hon rimligen varit nedsmetad med sådana krutrester. Nu var det istället sådana små mängder som man får på sig om man varit i närheten av någon som just skjutit, eller i närheten av ett rum där det skjutits.

5. Det finns ett ögonvittne, Daniel Linde, som skjuts i bröstet och i ansiktet. Han blir aldrig medvetslös och har inga minnesluckor. Han säger till poliserna, innan han körs iväg med ambulans, att
han skjutits av en storväxt man i sin egen längd som hållit vapnet med så kallad stödhandfattning.
files/content/knutbybilagan/Sara_rekon7.pngDet innebär att en högerhänt skytt håller sin vänstra hand under och runt den högra handleden för att få stöd.
Sara är i förhören tveksam till om hon hållit revolvern med en eller två händer, men kommer aldrig fram till att hon hållit den med stödhandfattning.
Därtill säger hon efter två månaders förhör att hon hållit en stor svart specialtillverkad kudde framför revolvern när hon sköt det första skottet. Se bild från rekonstruktion till vänster. Daniel är helt klar över att han stirrat in i vapnets mynning när han öppnat dörren och han har inte sett någon svart kudde.

Tvekar och krånglar

Av förhören med Sara framgår det att hon bröt samman när hon provsköt revolvern. Och att hon gång på gång tvekade och sköt upp det man i sekten, via Helge Fossmo, ville att hon skulle göra – mörda Alexandra Fossmo och Daniel Linde. Veckorna gick och hon försökte bland annat få slippa att gå in i husen. Det framstod alltså mer och mer som att hon inte skulle klara av att försöka döda Alexandra och Daniel. Precis som hon inte tidigare klarat av att slå Alexandra tillräckligt hårt i huvudet med en hammare.

Det är intensiva kontakter via telefon och sms mellan Helge Fossmo och Sara de närmaste 6-7 veckorna innan mordet och mordförsöket: Från den 23 november till och med mordnatten den 10 januari ringer Helge Fossmo till Sara Svensson 41 gånger och hon till honom 50 gånger. Under samma period skickar Helge Fossmo 251 sms till Sara och hon skickar hela 1 176 sms till honom!

Enligt Sara handlade dessa telefonsamtal och sms i stor utsträckning om att Helge ville få henna att döda Alexandra och Daniel, även om det inte alltid framfördes direkt. Och att hon hela tiden tvekade.

Helge Fossmo säger i sin tur att många av dessa sms, var sms från Åsa Waldau som han vidarebefordrade till Sara. Vi ska analysera den här sms-trafiken mer utförligt i en kommande artikel, men här är några exempel på vad som skickades till Sara. De är formulerade så att Sara ska tro att det är meddelanden från Gud. Och ”han” avser Helge Fossmo:

  • Den 5 december 2003, 04:53:38: Du behöver fatta ett beslut och inte fundera på om. Finn en säker lösning. Du bevisar din kärlek genom att befria honom. Han behöver det. Hans gräns är snart nådd.
  • Den 7 december 21:37:34: Tiden går och den kan du inte skjuta framför dig. Känn inte och grubbla inte. Fatta ditt beslut och finn en säker lösning. Det är din väg till ro. Liksom hans.
  • Den 10 december 09:16:18: Nu måste du låta honom få besked. Håll honom i övrigt utanför. Men hans gräns är nådd och han behöver visshet. Tiden går. Agera innan det är för sent!
  • Den 17 december 01:06:18: Det första är ditt måste. Det andra kan du göra av kärlek. Det måste ske på något sätt. Din osjälviska hjälp skulle räknas dig tillgodo inför Honom. Du kan!
  • Den 19 december 03:01:22: Det är inte för sent än. Men snart. Lita inte på andra. Du kan själv göra vad du ska. Riskera inte att han gör det i sin desperation. Du kommer att göra det! Du kan!
  • Den 31 december 15:21:11: Det är inte ditt fel, så det finns fortfarande tid. För hans skull och på grund av hans vädjan för dig blir det inte för sent. Ta det till fullbordan nu!

Så sent som den 8 januari messar Sara till Helge att hon inte klarar av att utföra det som förväntas av henne. Det här tvekandet, trots alla påstötningar, torde till slut ha övertygat de inblandade i sekten att de måste agera mer resolut.

Starkt motiv

I ett samtal som polisen bandat efter mordet ringer Helge Fossmo till Alexander Westman som är böneledare i sekten. Enligt Helge ringer han på uppdrag av Åsa Waldau. Helge ger under samtalet order om ”andlig krigföring”. I sekten tror man att de med gruppböner kan ändra andra människors tankebanor. Vid det här tillfället polisernas tankar och agerande.

Helge säger till Alexander att denne ska ”se till att alla ber så att det inte ska finnas några spår mot Tirsa, Helge eller Nettan. Sara ska stå ensam skyldig”. (”Tirsa” är Åsa Waldau och ”Nettan” är Anette Linde.)

Att det inte ska vara några misstankar mot Åsa Waldau som styr sekten med järnhand och beskyddas av alla medlemmar, är kanske inte så konstigt i det läget. Men hur kommer Anette Linde in i bilden?

Anette är vid den här tiden Daniel Lindes hustru och Helge Fossmos älskarinna. Hon har alltså ett starkt motiv för att medverka till att Alexandra och Daniel ska dödas och försvinna. Blir hon av med Helges hustru och sin make Daniel så är det därmed fritt fram för henne och Helge Fossmo.

Sms-trafiken mellan Anette och Helge Fossmo visar att hon är stormande kär i honom. Några exempel av många:

  • Anette till Helge: O vad jag älskar Dig! Du är min enda! Jag är Din Din Din! Du är mitt allt! Kyss!
  • Helge till Anette: Min min min! Ja det är Du sannerligen! O det är jag såå glad för! Jag ääälsskaar allt Du är m allt jag är! Nu håller vi helt tätt….. Vi är ju ett! Kyssar! Din!
  • Anette till Helge: Aaaaaah vad jag älskar Dig! Du är så i allt den underbaraste! Min älskade Man min trygghet! Jag vill vara hos Dig nu! Kyss!

Anette ljuger i polisförhören

I förhör med polisen har Anette Linde uppgett att hon var i Knutby hela mordnatten. Hon ljög. Klockan ett på natten kopplades hennes mobil upp mot en mast i Almunge en mil från Knutby.

Vart skulle hon den natten? Det vet vi inte – ännu. Skulle hon och kanske någon ytterligare sektmedlem möta upp Sara någonstans, för att morden äntligen skulle bli av?

Mordscenario

Låt oss se vart ett sådant tänkt scenario leder:

Sara kan ha hämtas upp av två sektmedlemmar i Stockholm, där hon då bor, eller någonstans mellan Stockholm och Knutby. Ingen av dessa behöver nödvändigtvis vara Anette. Någon åker sedan med Sara. Den andre som var med från Knutby kör tillbaka den bil de kom i.

files/content/knutbybilagan/revolver_open.jpgSara kan inte i förhören klargöra var i bilen hon har revolvern.

Rimligen måste bilden av mordvapnet ha bränt sig fast i hennes i övrigt utmärkta minne, om hon haft revolvern där i bilen. Den revolver som hon tyckte var så skrämmande.

En hel del tyder på att revolvern redan var i Knutby. Den kan någon ha hämtat upp under de veckor som går mellan det att Sara införskaffar revolvern och mordnatten. Och likaså tyder mycket på att Alexandra redan var mördad när Sara kom till Knutby på mordnatten.

En av poliserna som kom in i Alexandras sovrum, där hon låg död, sa spontant:

– Det här har inte hänt nyligen.

Han ska ha fått den uppfattningen av att det inte luktade krut i rummet i någon större utsträckning och att blodet runt Alexandras huvud hade börjat levra sig. Det påstås också att Alexandra hade börjat stelna väl mycket i förhållande till att mordet skulle ha utförts runt klockan fyra den natten, som man senare kom att ha som arbetshypotes.

Men det klockslaget utgår bara ifrån att Sara därmed hade kunnat utföra mordet. Och att det utifrån vad hon ”erkänner” borde ha skett runt klockan fyra. Det finns inga andra belägg för det.

Ge varandra alibi?

Inför mordnatten hade Åsa Waldau klargjort för en del av sektmedlemmarna att de skulle äta middag hemma hos varandra den kvällen. Det här var något ovanligt i sekten. Visserligen åt man med varandra ibland men det var i så fall mer spontant eller i anslutning till bönestunder. Nu tycktes det därtill som om vissa hade fått klart för sig att de skulle stanna efter middagen till framemot två på mordnatten.

Varför? Var det för att de därmed skulle ha alibi för något som skulle hända före klockan två? I minst ett fall satt värdparet och somnade medan middagsgästerna var kvar.

Inget blod

Ett enda av de fem skott Sara påstår att hon skjuter överensstämmer med obduktionen och den tekniska undersökningen. Det som skjuts i Alexandras höft. Det är så vitt det gått att få fram skjutet
från den vinkel och plats som Sara påstår i förhören och visar vid rekonstruktionen. Se bilden nedan från rekonstruktionen. Om hon skjutit det skottet helt själv eller fått hjälp av någon, ska vara osagt.

files/content/knutbybilagan/Saraskott_hoft2.pngFrån såret efter det skottet blöder det inte. Alexandra var alltså redan död när det sköts.

Varför skulle då någon skjuta det skottet?

En rimlig förklaring, kanske den enda, är att mördaren eller någon annan i sekten klargör för Sara att hon måste göra det, för att få den nåd inför Åsa Waldau och Gud som hon så starkt eftersträvar. Så när hon kommer till Fossmos hus där Alexandra sannolikt redan är död, så förmås hon troligen att skjuta det där skottet.

Vaktar bilen

Varför kör någon av sektmedlemmarna upp den bil Sara disponerar i skogsgläntan på andra sidan riksvägen och väntar på henne där i bilen? Det är att observera att vi med hundraprocentig säkerhet från utredningen, vet att någon annan än Sara kört upp dit och väntat i bilen.

Förklaringen är rimligen att när man nu hämtat Sara så ska morden utföras innan hon kan lämna Knutby. Därför sitter en sektmedlem där i bilen och väntar på att allt ska vara klart.

Man har väntat länge nog på att Sara ska utföra vad man försökt få henne att göra. Nu hämtar man Sara och ser sedan till att hon inte kan åka därifrån innan allt är klart. Saras eventuella flyktväg vid ytterligare tvekan är därmed avstängd.

Tidsdifferensen

Därefter går sannolikt Sara tillsammans med någon sektmedlem över till Daniels hus. Denna person skjuter sedan Daniel. Det behöver därmed inte nödvändigtvis vara samma person som har skjutit Alexandra.

Vi vet att Daniel Linde ringer SOS alarm 04.42 under mordnatten för att få dit en ambulans. En halvtimme senare fastnar Sara i den polisspärr som upprättats. Det tar maximalt tio minuter att köra från sektbyn Gränsta, i Knutby, till polisspärren. När jag provkörde den sträckan och höll hastighetsbegränsningarna, tog det nio minuter.

Man tar sig från det hus Daniel bodde i till den plats där Saras bil står på två-tre, maximalt fem minuter. Det blir alltså en tidsdifferens på cirka 15 minuter. Vad gjorde Sara under dessa 15 minuter? Det vet vi inte. Men vi gräver vidare.

Tidsschema under mordnatten

Det här vet vi om tiderna under mordnatten:

03.45 körs Saras pappas bil, som hon disponerar, upp till vändplatsen i skogen. Den körs förbi det sista huset som finns på den vägen före vändplanen där man inte kommer längre. En man i det huset sitter uppe och läser och lägger märke till bilen, då det är konstigt att någon kör upp dit mitt i natten. Mannen som inte är medlem i sekten tittar då på klockan och konstaterar att den är 3.45.

04:23 vaknar Anna-Greta Jansson som bor på ”sektkullen” närmast länsvägen, men inte är medlem i sekten, av att hennes hundar är oroliga. Det är vid hennes hus som spåren från Sara börjar. Se polisens flygfoto med Saras spår markerade, tidigare i artikeln.

04.42 ringer den skottskadade Daniel till SOS Alarm, enligt deras logg.

05:10 blir Sara stoppad med sin pappas bil i en polisspärr.

Ovanstående är det enda vi med säkerhet vet om tiderna under mordnatten.

En annan granne, som inte heller är sektmedlem, hör att någon rivstartar en bil cirka 05.00. Det kan stämma i förhållande till att Sara fastnar i polisspärren tio minuter senare. Men vi kan inte med säkerhet veta att det är den bilen grannen hör.

Stora tidsluckor

Om det hade gått till så som Sara beskriver det i förhören, borde tidschemat sett ut så här:

Sara släpps av ute vid länsvägen cirka 03.45. Direkt därefter körs bilen upp till vändplatsen av någon annan. Sara börjar gå bakom husen för att ta sig till Fossmos villa. Tar sig in och skjuter ihjäl Alexandra. Med utgångspunkt i hur Sara beskriver att hon tar sig dit, borde hon i så fall ha skjutit Alexandra cirka 03.50.

files/content/knutbybilagan/Flygbild2_del_av_husen_368.jpegDärefter går hon, enligt vad hon påstår, ner till undervåningen på villan. Men vänder och går upp igen för att kontrollera att Alexandra är död. För att sedan bege sig till det hus där Daniel Linde finns. Även med den omväg hon går bakom husen, tar det maximalt två till tre minuter att gå mellan husen. Se flygbilden till höger med Fossmos stora villa i övre högra hörnet och Daniel Lindes hus längst till vänster.

Efter att ha konstaterat att Daniels dörr är låst ringer hon Helge Fossmo, för att därefter knacka i fyra omgångar på dörren och skjuta Daniel när han öppnar.

Om Saras version stämmer borde det då ha gått 10-15 minuter sedan hon sköt Alexandra. Men det har gått cirka 50 minuter, när Daniel direkt efter att han blivit skjuten ringer till SOS Alarm 04.42!

Övertalningen förklarar tiden

Så här kan de olika tiderna förklaras och förstås, från 03.45 till 05.10 under mordnatten:

När Sara kommer till Fossmovillan cirka 03.50, möts hon upp av en eller flera sektmedlemmar och får reda på att Alexandra redan är dödad. Eller med sektens språkbruk; har tagits hem.

files/content/knutbybilagan/Blodigkudde.jpgNär Sara ser den döda Alexandra blir hon naturligtvis väldigt omskakad. Hon bröt ihop när hon provsköt revolvern och hon gör det sannolikt också nu. Hon måste alltså tröstas och övertalas att fortsätta enligt planen. Och kanske också övertalas att skjuta ett skott i den döda Alexandras kropp, för att därmed delta och enligt sektmedlemmarna få den nåd inför Gud som hon eftersträvar.

Sannolikt är det detta skott som grannens hundar reagerar på 04.23. Den här kvinnan och hennes hundar bor vid en trafikerad länsväg och har många grannar i form av sektmedlemmar tätt inpå sig. Hon och hundarna är alltså vana vid ljud av bilar, bussar och människor, men inte vid ljudet av skott.

Daniel ska också mördas

Därefter ska den då troligen än mer omskakade Sara övertalas att gå till Daniels hus, då det nu är dags att mörda honom. Där ska hon mötas upp av en eller flera sektmedlemmar. Dessa går den närmaste vägen mellan husen. Där det redan är upptrampat av massor av fotspår.

Väl där upptäcker man att dörren till Daniels rum är låst.

Då ska hon återigen övertalas att fortsätta. Hon ringer då Helge Fossmo som hon litar på mer än någon annan. Han säger åt henne att hon, eller de, ska knacka på dörren. Helge Fossmo har bekräftat det här samtalet med Sara.

files/content/knutbybilagan/Fotspar_veranda 2.jpegEfter eventuell ytterligare övertalning knackar hon eller någon annan på dörren. Kanske blir det Sara som får knacka för att därmed vara delaktig? När de efter fjärde knackningen hör att Daniel är på väg mot dörren stiger den kraftigt byggda maskerade mannen i Daniels längd fram och skjuter Daniel.

Om Sara då står ute på verandan utanför huset, där det sedan hittas spår efter henne, se polisens bild till höger, eller om hon befinner sig inne i hallen utanför Daniels rum, ska vara osagt. Men hur som helst så ser Daniel bara den här kraftigt byggde mannen i hans egen längd, som polisen sedan ska komma att gå ut med en beskrivning av.

De här olika turerna av övertalning av Sara för att förmå henne att dels vara med under processen och dels i viss utsträckning delta, kan förklara de olika tidsglappen.

Därefter är det återigen en tidslucka på 15 minuter från det att Daniel skjuts, tills Sara fastnar i polisspärren. Hon borde ha passerat den platsen senast 04.55 om vi utgår från hennes redogörelse, men kommer alltså dit 05.10

Kanske fick hon under dessa 15 minuter den nåd av Åsa Waldau som alltihop handlade om för Sara? För Åsa Waldau var inte alls i London under mordnatten, som hon och en del andra sektmedlemmar påstår. Det finns polisförhör som visar att hon var i sektbyn eller dess omedelbara närhet såväl under eftermiddagen före mordet som på morgonen direkt efter mordet. En av dem som berättar det här för polisen är en av sektens pastorer, Emma Gembäck.

Summa summarum: Saras version av vad som händer i olika steg, och som hon gång på gång får upprepa i förhören, stämmer inte alls med de tider vi med säkerhet känner till. Men med olika avbrott för att hon ska övertalas att fortsätta tillsammans med en eller flera sektmedlemmar, och till slut kanske få nåd – så går det att få ihop mordnattens olika hållpunkter.

Utesluter utomstående lejd mördare

Ovanstående mordscenario utesluter en utomstående lejd mördare, då han definitivt inte hade stannat kvar i Fossmovillan, i kanske flera timmar, efter att han hade mördat Alexandra. Därtill hade han snabbt gått över till Daniels hus, efter att ha mördat Alexandra, för att därefter så snart som möjligt bege sig iväg från sektbyn Gränsta.

Men varför ska då en eller flera sektmedlemmar ha med Sara under mordnatten om hon tvekar och krånglar hela tiden? För att om någon ska bli misstänkt så ska det vara hon. Efter att Sara hade slagit Alexandra i huvudet med en hammare 8 november 2003, fotograferade Åsa Waldau den bula Alexandra fick. Dessa foton lämnades sedan till polisen efter att Sara hade gripits. Och att Sara grips redan samma dag beror på att Helge Fossmo på morgonen efter mordnatten, klockan 10.10, berättar för polisen om hammarattacken.

Det är att observera att Sara inte ens förmådde sig att slå den sovande Alexandra så hårt i huvudet att hon blev medvetslös.

Hållhakar

De medlemmar i sekten som vet vad som hände under mordnatten har olika former av hållhakar på varandra. Vi vet via avhoppare att det finns en slags ”underrättelsetjänst” inom sekten, som består av några utvalda.

Det här visas bland annat genom förhören med Daniel Linde, som sekten hade en speciellt tung hållhake på. Först beskriver han den person som sköt honom som en storväxt man i sin egen längd. Daniel är alltså 1.75. Medan Sara är 1.65 och späd.

När sedan olika sektmedlemmar, och kanske även poliser, försöker övertyga Daniel om att det var Sara som sköt honom, ändrar han sig och talar om ”den där” personen som sköt. Med tiden börjar han undra om det kunde vara Sara. För att till slut, efter flera månader, framföra följande som återges i tingsrättens domsbilaga:

Utanför dörren på ett avstånd av mellan 30 och 100 cm stod en maskerad, svartklädd, omkring 165 cm lång späd person. Personen höll med båda händerna i en pistol och riktade den framåt. Han fick ett intryck av att personen var en kvinna. Han blev rädd men trodde först att någon skojade med honom, för att se om han var fri från fruktan. Därefter hörde han en fruktansvärd smäll.

Alltså, allt annat än en storväxt man i hans egen längd som håller i revolvern med stödhandsfattning. Därtill lämnar han nu en exakt angivelse av Saras längd.

Det är att observera att han inte heller här nämner någon stor svart kudde som personen skulle ha hållit framför revolvern. Vilket dessutom är helt omöjligt om personen ifråga håller vapnet med båda händerna, så som han beskriver det.

Vad poliserna, åklagarna och domstolarna inte ville se och höra

När Sara Svensson, Helge Fossmo och Anette Linde är gripna och olika sektmedlemmar förhörs, framställer de Helge Fossmo som den finaste av människor. Men efter att Anette Linde släppts och hunnit prata med Åsa Waldau om vad polisen ville veta, och vad hon förstår att de vet, vill medlemmarna komplettera sina förhör.

De kommer då till polisen med anteckningar och framställer Helge Fossmo precis tvärtom. Han är då värsta tänkbara människa. Ormen i paradiset personifierad.

Så här reagerar tingsrätten på dessa helt ändrade utsagor:

Från början tog sålunda Sara Svensson ensam på sig skulden för dåden. Också berörda församlingsmedlemmar tog Helge Fossmo i försvar och lämnade inga ofördelaktiga uppgifter om honom. Den 16 februari 2004 inställde sig emellertid Anette Linde, Daniel Linde, Peter Gembäck och Patrik Waldau på eget initiativ hos polisen och lämnade nya uppgifter./…/

Tingsrätten anser emellertid att de förklaringar som lämnats till de ändrade eller nya uppgifterna om Helge Fossmo som person eller Helge Fossmos agerande i olika situationer är rimliga och att de ändrade respektive nya uppgifterna inte förringar trovärdigheten i utsagorna.

Det här torde vara en av de ytterst få gånger, kanske den enda, i Sveriges rättshistoria där helt ändrade utsagor inte ”inte förringar trovärdigheten i utsagorna”.

Står där i svart på vitt

Hur kan man döma Sara när hennes erkännande avseende skotten som dödade Alexandra inte alls överensstämmer med den tekniska undersökningen och obduktionen? Och inte heller med vad det enda ögonvittnet, Daniel Linde, berättar om skotten mot honom.

Tar sig åklagarna och domstolen runt dessa omständigheter på något sätt? Eller har de inte fått veta det? Nej, i domsbilagan till tingsrättens dom kan man läsa följande som Sara har framfört i tingsrätten (att det här beskrivs om det andra och tredje skottet beror på att Sara sagt att hon först sköt Alexandra i kroppen):

Det var cirka 1,5 m mellan revolvern och Alexandras huvud när hon sköt det andra skottet. När skottet träffade Alexandra kändes det i hela rummet att Alexandra dog. Eftersom hon ändå inte var helt säker på att Alexandra var död och Helge sagt att hon skulle vara noggrann sköt hon ett tredje skott mot Alexandra, även detta i huvudet, från 50 – 75 cm avstånd. Skotten smällde högt.

Det här står alltså i domsbilagan och är därmed svart på vitt en beskrivning som inte stämmer med undersökningen i övrigt. För även om nu polisernas idoga försök att i olika förhör få Sara att påstå att hon står närmare Alexandra, har hon här bara kommit till ”50-75 centimeter”.

Det stämmer inte med vad hon visar i rekonstruktionen, där hon är längre ifrån – men hur som helst så är det inte så nära att det kan bli de märken som blir vid påsittande skott. Och vinkeln blir också helt fel. Därtill vet man mycket väl att hon inte först kan ha skjutit ett skott i höften på Alexandra medan hon var i livet.

Tingsrättens slutsatser

Vad drar då tingsrätten för slutsatser av det här? Blir rätten möjligen tveksam eller ifrågasätter det på något sätt? Nej, inte alls. Så här skriver man i domen:

Sara Svensson har erkänt att hon den 8 november 2003 försökt döda Alexandra Fossmo genom att slå henne med en hammare i huvudet. Hon har vidare erkänt att hon den 10 januari 2004 dels dödat Alexandra Fossmo genom att skjuta henne med en revolver, dels försökt att döda Daniel Linde genom att skjuta honom med en revolver.

Hennes berättelse har i kontrollerbara delar vunnit stöd av annan bevisning. Sålunda har hennes erkännande av försök att döda Alexandra Fossmo med en hammare vunnit stöd av flera personers berättelser, bl.a. Alexandra Fossmos syster Åsa Waldaus.

Sara Svensson har vidare kunna ange var revolver, hylsor, kläder m.m. som använts den 10 januari 2004 kunnat återfinnas. Hennes fingeravtryck har återfunnits på en plastpåse som innehöll en del av kläderna. Spår på platsen bekräftar ytterligare hennes berättelse. Det är härigenom styrkt bortom varje tvivel att Sara Svensson utfört de åtalade gärningarna.

Hovrätten instämmer

I hovrättens dom framgår följande:

Som också tingsrätten anfört framstår Sara Svenssons utsaga som trovärdig. Den präglas av osedvanlig detaljrikedom och egenart. /…/

Sara Svensson har också vid en rekonstruktion, som videofilmats och förelagts hovrätten, kunnat berätta detaljerat hur hon tagit sig in i makarna Fossmos hus och gått till deras sovrum för att där skjuta Alexandra Fossmo. I en annan videoupptagning har Sara Svensson kunnat redogöra för och förevisa hur en revolver av aktuellt slag hanteras.
De uppgifter som Sara Svensson sålunda lämnat stämmer väl överens med de tekniska och andra fynd som kunnat göras och med de omständigheter i övrigt som kunnat klarläggas./…/
Enligt hovrättens mening kan det i ljuset av vad som sålunda framkommit inte råda någon som helst tvekan om att Sara Svenssons uppgifter i berörda avseenden är riktiga.

En vaken advokat hade naturligtvis enkelt kunnat slå hål på det här genom att understryka att det inte alls överensstämmer med obduktionsrapporten och annan bevisning. Men nu var det likadant här som med Thomas Quick, en advokat som inte ifrågasatte vad åklagarna hävdade, utan bara agerade för att klienten skulle dömas till rättspsykiatrisk vård.

Vad polis och åklagare kan

Poliser och åklagare utgår från vad de kan. Vad de varit med om tidigare. Och en sekt av det här slaget har de ingen som helst erfarenhet av. Vet de inget om. Och förstår inte.

Däremot har de erfarenhet av grovt våld och mord i svartsjukedramer. Därmed försökte de få mordet och mordförsöket till just det. Det här avspeglar sig i skrivningar i domarna:

Sara Svensson å andra sidan synes ha saknat egna motiv att döda Alexandra Fossmo och Daniel Linde. Hon visste således redan före mordförsöket på Alexandra Fossmo att Helge Fossmo inte skulle gifta sig med henne. Några tänkbara egna motiv för henne att döda Daniel Linde har överhuvudtaget inte framkommit.

Men hon har ju i timmar suttit och berättat om, i såväl polisförhör som i rättssalarna, att det handlade om att hon i och med det här skulle få nåd inför Åsa Waldau och Gud!

Polis och åklagare har därtill gått igenom hennes dagbok, där det här framgår med all önskvärd tydlighet. Och därtill har de granskat alla sms som pekar i samma riktning.

Men – polis och åklagare bestämde sig tidigt för att bortse från vad det extremt religiösa kunnat betyda. Hade man tänkt och agerat annorlunda och därmed bland annat avlyssnat fler telefoner innan man grep Helge Fossmo och Anette Linde, så hade sannolikt ett helt annat mordscenario framträtt.

Man borde ha reagerat på att i den här sekten betyder det inte samma sak som för oss andra om någon närstående dör. För där ”tas de hem”. De kommer upp till paradiset, bland andra utvalda. Och där skulle de vara med på det snart stundande bröllopet mellan Jesus och kristi brud, Åsa Waldau.

Om man hade funderat lite vidare utifrån att de här människorna lever i den villfarelsen, så hade man förhoppningsvis genomfört en mer omfattande och därmed seriös mordutredning. Erkännanden som inte alls stämde med den tekniska undersökningen och obduktionsrapporten, hade därmed sannolikt lämnats därhän. På samma sätt som det har gjorts med det hundratal personer som har erkänt Palmemordet.

 

För mer utförlig beskrivning av vad som tyder på att Sara inte är mördaren, se artikeln:
Knutby del 3: 22 punkter som friar Sara

Vad som är fel i förhören avseende Saras påstådda skott mot Daniel, och hur polisen hjälper henne att ”minnas rätt”, finns mer utförligt beskrivet i artikeln:
Knutby del 4: Falska erkännanden

 

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.