Om friheten att få röka en cigarr

Av Michael Pålsson 2019-06-11

Jag tror inte att jag kan anklagas för att vara särskilt konspiratorisk när jag påstår att den personliga friheten hela tiden begränsas. Ett steg i taget. En ny lag i taget. Så var ska det sluta?

   Den 1 juli träder den nya tobakslagen i kraft. Lagen innebär bland annat att det blir förbjudet att röka på vissa allmänna platser, exempelvis uteserveringar till restauranger och caféer, busshållplatser, idrottsplatser och lekplatser.

   Låt mig inleda med påpekandet att våra politikers vilja att minska ohälsan bland befolkningen på grund av tobaksanvändning är en högst respektabel synpunkt som jag har den största sympati för. Som icke-rökare kan jag dessutom uppskatta att slippa behöva sitta på en restaurang och äta och samtidigt känna lukten av tobaksrök. För de som är astmatiker är sannolikt lättnaden ännu mycket större.

   Ändå finns det en sak som skaver och gnager i mig, nämligen min egen frihet. För vad ska politikerna komma med för förbud nästa gång? Vad ska politikerna anse att vi ska eller inte ska göra i andra sammanhang?

   Jag tror nämligen inte att jag kan anklagas för att vara särskilt konspiratorisk när jag påstår att den personliga friheten hela tiden begränsas. Ett steg i taget. En ny lag i taget. Så var ska det sluta?

   Substantivet frihet har en inneboende motsägelse. Ingen människa kan nämligen ha obegränsad frihet, eftersom den ena personens obegränsade frihet i så fall riskerar att inskränka den andra personens rätt till frihet.

   Jag kan exempelvis inte ha frihet att sälja narkotika till barn och ungdomar, eftersom jag då inskränker barnens möjligheter att slippa bli vuxna missbrukare. Ingen person som lever i ett sammanhang kan följaktligen ha obegränsad frihet. Men var nånstans bör gränsen gå för var vår individuella frihet stannar och vi med rätta kan säga att staten och omgivningen har rätt att gripa in i våra enskilda liv?

   För att uttrycka det enkelt; individens autonomi bör förbehållas sådant som i huvudsak rör individen, och statens makt vara förbehållet sådant som i huvudsak rör det allmännas och flertalets bästa.

   Men rätten till frihet gäller inte bara staten i förhållande till individen, utan också mellan olika individer. Men exakt vad betyder denna frihetsdoktrin i praktiken?

   Vi vet att det inte är bra för hälsan att dricka alkohol. Men om jag bestämmer mig för att dricka 1-2 flaskor vin om dagen under resten av mitt – förmodligen förkortade – liv, ska jag få göra det eller ska staten gripa in och hindra mig?

   Eller om jag bestämmer mig för att sluta träna och äta 1-2 påsar chips eller ostbågar varje dag – är det i sin ordning eller bör någon stoppa mig innan fetman stoppar mitt hjärta? Om jag vill lämna fru och barn och leva som en eremit i skogen eller som en luffare – får jag det eller ska storebror hindra mig?

   Om jag bestämmer mig att av ideologiska eller andra skäl ta livet av mig själv – är det ok eller ska vi ingripa mot någon annans dödslängtan? Hur mycket ska den individuella friheten kunna begränsas?

   Är målet att vi alla ska bli perfekta, rökfria, salladstuggande, vältränade, nyktra, friska och högproducerande medborgare? Eller väger friheten att kunna välja sin egen väg tyngre? Och hur hade världen sett ut om vi alla agerade exakt lika? Perspektiven är minst lika många som förbuden.

   Var och en som lever i ett civiliserat samhälle och njuter dess frukter såsom sjukvård, polis, militär, infrastruktur, skolor och så vidare har en skyldighet att inordna sig i samhällets regler och bidra till dess finansiering.

   Den enskilde är därför skyldig att betala de skatter som staten kräver för att var och en ska kunna bära sin andel av kostnaderna för de gemensamma nyttigheter som samhället erbjuder, men också att i övrigt följa demokratiskt fattade beslut och lagar.

   Samma sak gäller för övrigt medborgarna emellan. Vill jag fungera med andra människor måste jag i stora drag inordna mig i de rådande moraliska normer som gäller mellan människorna där jag lever. I annat fall kan jag inte fungera med min omgivning.

   För egen del menar jag att den personliga friheten att agera enligt sin egen vilja går vid att ingen får kränka någon annans, eller det allmännas, väsentliga och vitala intressen. Häri räknar jag även in framtida generationer. I övrigt bör individen ha full frihet att agera som han eller hon vill, oavsett vad någon annan person, eller staten, anser om vad du säger eller gör.

   Exakt vilka dessa väsentliga och vitala intressen är går tyvärr inte att enkelt att slå fast i en enkel tes. Möjligen kan den så kallade gyllene regeln som den uttrycktes av Konfucius för ungefär 2 600 år sedan, ”gör inte mot andra som du själv inte vill bli behandlad”, kunna användas som tumregel för  för individens frihet. En annan bra utgångspunkt kan vara FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

   Men även andra värden skulle kunna nämnas som till exempel friheten att inte behöva tåla övervakning, friheten att leva utan hederskultur, friheten till ateism och frihet från religion, med mera som inte nämns i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och kanske inte ryms ens i Konfucius klokskap.

   Några praktiska exempel: Om jag, oaktat alla kostråd från Socialstyrelsen, och trots risken för sjukdomar, bestämmer mig för att njuta mängder av godis varje dag – då ska jag få göra det. Om jag blir kär i en kille eller tjej ska jag, om kärleken är besvarad, ha frihet att leva med denna person oavsett om min släkts heder skulle kränkas.

   Växer jag upp i ett ateistiskt hem, måste jag ändå kunna välja att bli troende muslim. Om jag beslutar mig för att livet är meningslöst och därför vill leva berusad resten av mitt liv, då måste jag få göra det även om mina närmaste blir ledsna och min lever skrumpnar.

   Skulle jag vilja sitta under ett träd i skogen och meditera, får jag göra det. Vill jag rita en teckning där Jesus och Mohammed har sex med varandra, då ska jag få göra det. Vill jag uttrycka min högaktning för Stalin, då ska jag få göra det.

   Vill jag göra en god affär som innebär att någon annan gör en motsvarande dålig affär, måste jag få göra det, så länge affären görs med ärliga metoder. Vill jag uttrycka en åsikt som strider mot din, får jag göra det oavsett om du råkar bli kränkt av att jag inte tycker som du.

   Listan kan göras närmast oändlig. Men alla exempel ovan har det gemensamt att de visserligen kan kränka en och annan människa, men inte någons väsentliga och vitala intressen. Vi måste nämligen tåla att bli kränkta i någon mån när andra människor utnyttjar sin frihet, eftersom friheten annars riskerar bli helt illusorisk. Vi måste alla skaffa oss lite hård hud.

   Om jag däremot slår någon annan, eller lurar till mig annans egendom, eller medvetet smittar någon annan med syfilis genom oskyddat sex, då kränker jag dennes väsentliga och vitala intressen. Om jag struntar i att betala skatt, eller begår terrordåd eller eljest begår brott mot i demokratisk ordning beslutade lagar då överträder jag min personliga rätt till frihet mot staten.

   De överväganden som jag redogör för ovan bör enligt min uppfattning vara styrande när våra beslutsfattare stiftar nya lagar. Staten är stark och har alltid kraften att köra över individen. Detta är ett faktum. Därför måste all lagstiftning i första hand utgå från individers väsentliga och vitala intressen. Frihet före effektivitet.

   Den första frågan lagstiftaren måste ställa sig inför varje ny lag och författning är därför om individernas intressen kränks genom den nya lagen. Gör den det måste det finnas synnerligen goda skäl att ändå genomdriva lagstiftningen.

   Den nya tobakslagen har goda skäl för sig. Men det hindrar inte att jag den 1 juli ska tända en cigarr, dricka en whisky och betänka den frihet som flytt.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet –moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Han är en av Para§rafs fasta krönikörer och driver även bloggen www.moralisk-kompass.se

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.