Vi usla betalar för de godas ålderdom

Av Dick Sundevall 2019-07-10

När nu nymoralismen flödar ymnigt är det kanske hög tid att titta på vilka av oss som betalar för vad. Vi vet hur tongångarna går, de goda röker inte, dricker måttligt med alkohol eller inte alls. Joggar, cyklar och går på gym. Kör de bil så är det en elbil men helst har de ingen bil alls. Och därmed anser de sig ha rätt att klanka ner på oss andra – vi klandervärda som inte lever efter deras ordning och regler.

   Vi usla som röker eller snusar och gärna i goda vänners lag sveper några starköl. Eller ibland dricker för många glas vin. Och ja tack, gärna en whiskey eller konjak till kaffet.

   Vi klandervärda som inte bara har bil, utan därtill kör med bilen. Kanske är vi så fruktansvärt usla att vi någon gång tutat på en vältränad cyklist (cyklister ska alltid ses som goda) för att uppmärksamma honom eller henne på att det finns risk att de blir påkörda om de fortsätter att bryta mot allehanda trafikregler.

   Vi usla som i de flesta fall inte har råd att införskaffa en elbil eller ens en laddhybrid, utan kör omkring med våra äldre bensin– eller dieselbilar. Vi som hellre ser på sport på tv än utövar det i någon som helst form.

   Vi klär oss varma sommardagar på sätt som aldrig skulle accepteras på en del arbetsplatser, senast SR:s Dagens eko, eftersom vi visar för mycket mänsklig hud.

  Därtill äter vi till och från såväl pizzor som hamburgare och annan onyttig mat och väljer att hellre stoppa i oss lite blandade konditorivaror och godis än en massa frukt och grönsaker. Kort sagt – vi utgör de klandervärda usla medborgarna.

   Sannolikt kommer vi därmed att kunna vara glada och borde sända en tacksamhetens tanke till våra föräldrars gener, om vi lever fram till den genomsnittliga livslängden på lite dryga 80 år.

   Medan de goda beskäftiga joggande ickerökarna som sköter sin hälsa, äter nyttigt och möjligen befinner sig i en personbil vid en och annan taxiresa, sannolikt hinner passera de 90, innan det är dags knapra i sig en sista selleri – och uttala ett sista fördömande över oss andra.

   Men – skulle inte dessa goda föredömen i denna sista stund kunna känna i varje fall ett uns av tacksamhet till oss usla, som via all den tobaksskatt, alkoholskatt, bensinskatt och moms på alla wienerbröd etcetera, betalat in massor av extra skatt genom åren.

   Det handlar om hundratals miljoner kronor som gått in till staten, landstingen och kommunerna och som nu bland mycket annat kan betala för en bra åldringsvård åt alla goda skötsamma 90-åringar.

   Skulle vi inte – ni fina goda och vi klandervärt usla – kunna göra en överenskommelse? Hitta någon form av fredlig samlevnad. Kanske så här:

   Vi lovar att inte gnälla över alla pengar vi betalat in i form av tobaksskatt, alkoholskatt och bensinskatt etcetera och som nu bekostar er långa ålderdom – om ni lovar att inte lägga er i hur vi framlever våra liv. Kan det vara nåt?

   Kanske kan ni till och med le lite för er själva när ni nästa gång ser en kvinna eller man komma ut från ett systembolag med klirrande flaskor i påsarna, tända en cigg, gå och sätta sig i sin gamla bil och köra därifrån.

   Vi begär inte att ni ska gå fram och uttrycka er tacksamhet för att det beteendet tillför er en massa skattepengar men ni kunde kanske – möjligen – låta bli att klanka ner på det?

   En av Para§rafs medarbetare, trubaduren och författaren Bengt Sändh, som inte bara konsumerar alkohol och tobak utan därtill producerat hembränd sprit, tillverkat och sålt snus och gett ut skivor med supvisor, har med några rader i visan ”Puritanerna” sammanfattat hur vi usla i denna nymoralismens tidevarv kan se på tillvaron:

Men skål bröder och låt dem gärna klandra.
Dom fann inga förtjänster hos sig själva
och söker därför brister hos oss andra.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.