Att vara övertydlig eller inte?

Av Dick Sundevall 2019-07-15

Para§raf har inga betalväggar och vi har aldrig stoppat möjligheterna att kommentera våra artiklar och krönikor. Därtill deltar vi ofta i diskussioner som uppstår på Para§rafs Fb-sida. Men till och från uppstår diskussioner som får både den ena och andra skribenten att fundera över hur övertydlig man egentligen måste vara.

– Varför bemöter han något som jag inte påstår, som jag inte en sekund har hävdat, muttrar jag för mig själv ibland.

   Ibland är det tydligt att någon bara läst rubriken och möjligen också ingressen och därefter kastat sig över tangentbordet. När man inser det blir man mentalt lite trött och funderar på om ska lägga någon energi på att bemöta dumheterna.

   Dock är det värre när man inser att en person har läst hela artikeln eller krönikan men tydligen totalt har missförstått den. Vad ska man göra åt det? Att tydligt och utförligt omsorgsfullt förklara vad som står där, känns lite så där. Det kan bli lite mästrande, även om man försöker låta bli att mästra. Så frågan uppstår, hur övertydlig ska man behöva vara?

   För en vecka sedan skrev jag en krönika om nymoralismen. Den var medvetet provocerande och nog så raljerande, om att vi som använde tobak, alkohol, åt onyttigt och joggade alltför lite, faktiskt betalade en väldig massa tobaks- och alkoholskatt. Att vi tillsammans skyfflade in miljoner och åter miljoner till statskassan i skatt, som de goda skötsamma kunde ha glädje av.

   Det resulterade i att förvånansvärt många försökte förklara för mig att det inte var nyttigt att röka. Jag har som tv-reporter, skrivande journalist och författare framfört väldigt mycket under drygt 40 år – men jag är helt säker på att jag aldrig ens försökt antyda att det är nyttigt att röka.

   Däremot är jag helt säker på att de som röker eller snusar betalar in väldigt mycket mer i tobaksskatt än de som inte röker eller snusar. Jag kan väl knappast vara mer övertydlig än så? Men låt mig ändå fortsätta:

   En försökte få ihop krönikan till att jag tyckte det var bra med allt som bensin- och dieselbilarna släpper ut. Vilket jag aldrig ens antytt. Jag anser tvärtom att det är bra om fler får ekonomiska möjligheter att köpa och köra elbilar. Det finns ett visst samband mellan den ståndpunkten och att jag i flera krönikor hyllat Greta Thunbergs fantastiska opinionsarbete.

   Men jag är samtidigt alldeles väldigt övertygad om att de som kör bensin- eller dieselbilar betalar in mer, alldeles väldigt mycket mer, bensin- och dieselskatt än de som kör elbilar.

   Exakt var alla dessa bensin- och tobaksmiljoner i skatt går till har jag dock ingen riktig koll på. Så mina tankar om att en del miljoner kunde gå till åldringsvården för de skötsamma som blir betydligt äldre än snittet, har jag lite svårt att föra i bevis. Vilket en del läsare var noga med att påpeka för mig – och hade rätt i. Får trösta mig med att ingen kan bevisa motsatsen, eftersom det inte rakt av är öronmärkta pengar.

   När någon av oss på Para§rafs redaktion hävdar i en personlig krönika att Sverige inte alls är på randen till kollaps utan tvärtom är ett av världens bästa länder att leva i och redovisar undersökningar som visar just det, brukar en del benämna oss ”jävla kommunister”.

   Det där blir lite förvirrande eftersom ingen av oss ser oss själva som kommunister utan tvärtom, inte alls tycker att kommunistiska stater är något vi vill leva i. Låt mig här vara lite övertydlig: Ingen enda medarbetare på Para§raf har funderat på att flytta till Nordkorea.

   Om jag eller någon annan hänvisar till personliga erfarenheter av något slag i en krönika, bemöts det alltför ofta med den just nu så populära floskeln ”anekdotisk bevisföring”.

   Bevis för vad? För att vi därmed hävdar alla tycker så? Mig veterligen har ingen påstått något i den vägen på Para§raf. Det är jag faktiskt helt säker på, eftersom jag inte skulle ha låtit publicera en sådan text.

   Vi försöker hålla rent och hålla en viss rimlig nivå på kommentarerna genom att ta bort en del kommentarer och spärra en del personer. Vi accepterar dock lite hårdare personliga påhopp på skribenterna än på våra läsare som har kommenterat. Och jag erkänner, ibland låter vi kommentarer där någon haft en väldig otur med tänkandet stå kvar – för att de är så roande.

   Låt mig komma med en varning: Det kan bli väldigt fel om man bara läser rubriken och ingressen och kanske några rader till och glatt instämmer. Kanske till och med delar krönikan.

   Så blev det med Andreas Magnussons krönika, Det är ni som kommer hit som måste anpassa er! I krönikan skrev han bland annat:

    Ni jobbar inte. Ni förväntar er ändå att vi ska ta hand om er och det gör vi också med massor av bidrag riktade till er och era föräldrar. Ni visar ofta inte ens tacksamhet.

   I allmänhet tar det minst tjugo år från det att ni kom hit innan vi kan ha någon nytta av er. Framförallt är det era dåliga språkkunskaper som är problemet, men också er stora okunskap om hur det här samhället fungerar.

   Det krävs många års skolgång för att göra er anställningsbara och de flesta av er slösar bort stora delar av er utbildningstid genom att inte ta den på allvar.

   Jag är så innerligt trött på er nyanlända svenskar som inte förstår att uppskatta allt det fina ni får av oss.

    Mycket längre än så läste sannolikt inte diverse SD-anhängare och allehanda högertroll innan de faktiskt – bevisligen – delade krönikan på sociala medier. Hade de läst hela krönikan hade de insett att texten handlade om nyfödda svenskar och om Ebba Busch Thors olika uttalanden.

   Andreas avslutade krönikan med orden:

   Vi är alla nyanlända. De traditioner vi tillsammans försöker förvalta är brokiga och bygger på många religioner och traditioner men ingen av oss har varit med längre än lite drygt 100 år på resan.

   Innan dess fanns det hedningar i Sverige. Det fanns kristna. Det fanns judar. Det fanns till och med muslimer.

   När vi anlände till Sverige var mångkulturen redan ett faktum. Det är det som är Sverige. Vår alldeles unika mix av kulturer och öppenhet gör Sverige till ett av de bästa länderna i världen att leva i.

   Föreställer mig att de som hittade en länk till den krönikan på någon unken högerextremistisk sajt måste ha blivit lite förvånad, om han eller hon läste hela texten. Och undrat varför en vanligtvis väldigt mörkblåbrun meningsfrände rekommenderat den.

   Det kan alltså vara på sin plats med ett råd, som kanske kan framstå som lite beskäftigt och rent av mästrande – men tydligt:

   Läs gärna hela artikeln eller krönikan innan du kommenterar. Och låt gärna bli att tillskriva textförfattaren ståndpunkter som han eller hon inte har framfört. Om inte annat så för att det är så enkelt för andra läsare att se att det där inte var något som framfördes i artikeln eller krönikan.

   Men kommentera gärna när ni har läst något som får igång er. Glada tillrop är alltid uppmuntrande och många kommentarer, såväl positiva som kritiska, har gett uppslag till nya artiklar och krönikor.

   Kritiska kommentarer har ibland gett krönikören en tankeställare – fått någon av oss att inse att vi uttryckt oss otydligt, eller fått oss att ändra oss i någon fråga. Och att ta till sig kloka synpunkter och omvärdera något kan aldrig vara fel.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.