Carl Bildt Foto Henrik Montgomery/TT

Bildt, Schlaug och Svensson: Kom tillbaka! Allting är förlåtet

Av Andreas Magnusson 2019-07-31

Jag vet inte hur det är för er, men för mig känns det konstigt. Jag brukade tycka att Carl Bildt var ett riktigt stolpskott. Nu är han något av en idol.

    Jag har skrattat gott åt såväl klippet på den brådmogna sextonåringen Carl Bildt som på ett ögonblick tog över rollen som rektor för att bekämpa en skolstrejk, som klippet på den 43-årige statsministern Carl Bildt som på byråkratsvenska försökte förklara rasism med ”motsatsernas dynamik” och att ”en friktionsyta uppstår” för ett antal uppretade Rinkebybor.

   Den gången räddades han av att en allsångssugen Birgit Friggebo hade ännu sämre känsla för sammanhang. Idag minns man snarare hennes fadäs än hans. Men frågan är om någon människa någonsin har haft sämre koll på målgruppsanalys än vad Carl Bildt hade i den där Folkets hus-salen 1992.

   Carl Bildts inblandning i Lundin Oil är bortom skrattsalvor. Det är en historia som fortfarande skaver.

   Samma Carl Bildt är idag en vass omvärldsanalytiker som med intellektuell skärpa och retorisk udd klär av Donald Trumps dumheter på ett sätt som nog nästan ingen annan klarar av. Han är tydlig i argumentationen för ett öppet och liberalt samhälle och angriper sakligt högerpopulistiska strömningar.

   När Donald Trump bestämde sig för att fiska afroamerikanska röster genom att ge sig på Sverige och Stefan Löfven genom att argumentera för ett frisläppandet av en häktad rapartist stod Carl Bildt upp för det demokratiska rättssamhället bättre än någon annan.

   Bildts debatt i TV mot Jimmie Åkesson inför valet till Europaparlamentet var spel på ett mål och efteråt twittrades hyllningsrader till Bildt från de mest inbitna vänsterpartister och mjukisliberaler. Det var uppenbart att fienden hade blivit idol för många.

   Det är samma sak med Alf Svensson. När KD övergick från att vara det borgliga alternativet för människor med dåligt samvete till att vara det borgerliga alternativet för människor utan samvete, så stod han envist kvar där han alltid stått – värnandes om de svaga och utsatta.

   I den kristna dagstidningen Dagen har Svensson skrivit krönikor om solidaritet och att kristen tro innebär att man tar emot flyktingar och andra behövande människor med öppen famn.

   Vi är nog många som tänker att ett KD under Alf Svenssons ledning aldrig hade fokuserat på att kollektivt anklaga invandrare för brottslighet eller verka för inskränkningar i religionsfriheten i syfte att sätta dit muslimer.

   Alf Svensson hade föredragit en slät kopp kyrkkaffe med ensamkommande flyktingkillar framför sju sorters högerpopulistiska kakor med Jimmie Åkesson.

   Birger Schlaug upplevde jag som en torr, ointressant och miljöfundamentalistisk viktigpetter då det begav sig. Idag framstår han som en person som håller fast vid partiets grundläggande miljöideologi när partitoppen viker ner sig för att blidka Socialdemokraterna.

   Eftersom jag är lärare så vet jag hur mycket skada Jan Björklund har åsamkat den svenska skolan. Därför känns det konstigt att inse att jag redan saknar honom på den politiska scenen.

   Han stod i det sista tydligt upp för en liberal övertygelse om att aldrig någonsin samarbeta med icke-demokratiska och främlingsfientliga partier.

   Knappt hade han hunnit avisera sin avgång förrän efterträdaren började svamla om att hon inte trodde på det mångkulturella projektet – det vill säga Sverige så som det har sett ut i åtminstone fyrtio års tid.

   Håkan Juholt saknade jag från första stund. Och jag saknar honom av samma anledning som jag saknar Lars Ohly och Göran Hägglund. Det finns inte längre en gnutta humor hos någon av våra partiledare.

   Får vi de politiker vi förtjänar eller förtjänar vi bättre än så här?

   Jag tycker att Ingvar Carlsson känns som en hedersman och samma sak kan sägas om Bengt Westerberg. I det första fallet en riktig Socialdemokrat och i det andra fallet en riktig socialliberal.

   Maria Leisner är en idag en klok socialliberal röst i samhällsdebatten som aldrig någonsin viker en tum i kampen mot rasism och inskränkthet.

   Jag minns intervjun med Olof Johansson efter att han lämnat politiken. Radioreportern frågade honom om det var någonting han så här i efterhand ångrar från sin tid som partiledare. Han började omedelbart lista exempel. Där hade vi fel och Socialdemokraterna rätt, där stod jag fast vid en åsikt som jag borde ha ändrat, där…

   Han ville liksom inte sluta prata om sina misstag och för mig växte han något ofantligt i aktning. En politiker som är en människa och som också erkänner det. Tyvärr är det ovanligt.

   Var hittar men den sortens politiker idag? Folkvalda som drivs av ideologisk övertygelse och hederlighet snarare än viljan till makt. Vilket politiskt parti i Sverige är idag mer intresserade av att göra Sverige till ett ännu bättre land att leva i än att få så många röster som möjligt i nästa val?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.