Om jurister och moral

Av Michael Pålsson 2019-08-13

Jag har ofta funderat över vad det är som får vissa människor att begå brott. Dessvärre har jag inte svaret, även om jag personligen blivit allt mer övertygad om det som gör brottslingen snarare är de omständigheter denne är uppväxt i och hamnat i, än en nedärvd essens eller en från kroppen fristående själ.

   Den brottsliges påstått fria val att begå brott eller ej, är som jag ser det istället ofta en illusion politiker gömmer sig bakom för att slippa ta ansvar för de bakomliggande, sociala problemfaktorerna.

   En annan fråga som är nästan lika angelägen att besvara är hur välutbildade människor kan förmås att medverka till beslut som antingen är lagvidriga eller i vart fall moraliskt högst tveksamma.

   Hur tänkte exempelvis de jurister, advokater och andra rådgivare som vägledde Telia i dess hisnande äventyr i Uzbekistan? Eller de läkare, jurister och andra välutbildade rådgivare som var inblandade i Nya Karolinska?

   Och vad tänkte de revisorer och jurister hos Swedbank som glömde kontrollera var de smutsiga pengarna kom ifrån? Frågan är angelägen eftersom det tydligen finns välutbildade personer som inte drar sig för att medverka till tveksamma transaktioner som i längden drabbar skattebetalarna, det vill säga alla oss andra, och därmed riskerar tilltron till samhället och dess funktioner.

   Även om knappast alla tveksamma transaktioner, skandaler och affärer leder till fällande domar, så uppstår ändå ett gap mellan det gemene man anser vara god moral, och hur vissa av aktörerna i affärslivet agerar. Blir detta gap för stort kommer lagen att upplevas som orättvis vilket i sin tur riskerar leda till än värre konsekvenser.

   I ett idealiskt samhälle överensstämmer lag och god moral, det vill säga lagen uppfattas som rättvis. Problemet är bara att vad som är god moral uppenbarligen kan ha olika innebörd för olika människor, medan lagen ska vara lika för alla.

   För att göra frågan ännu tydligare kan nämnas raslagarna i 1930-talets Tyskland, Apartheid-lagarna i Sydafrika eller i modern tid Sharia-lagarna i Saudiarabien och Iran, förtrycket Nordkorea, Putins skenprocesser m.m.

   Många advokater, domare, åklagare och andra jurister tillämpade och tillämpar säkert de gällande lagarna korrekt i och för sig, men ändå torde få personer åtminstone i vår del av världen, hävda att detta också var och är moraliskt rätt.

   Frågan är därför hur vi kan få oss jurister och andra rådgivare att så långt som möjligt också tillämpa lagen i enlighet med god moral och inte bara som ett tekniskt hjälpmedel att kringgå till exempel den moraliska skyldigheten att betala skatt i det samhälle vi lever och verkar eller att gynna närstående konsulter på meritokratins bekostad.

   Låt mig inleda med att påpeka att dagens svenska jurister i de allra flesta fall är oerhört kunniga. De är bättre utbildade, har större vana att arbeta i team, har mer adekvat kunskap om tekniska hjälpmedel än många av oss som hunnit få några år på nacken. Jag skulle bli förvånad om inte samma förhållanden gäller också inom de flesta andra yrkesgrenar.

   Låt mig dessutom fortsätta med att enligt min uppfattning har den helt övervägande delen av de jurister, revisorer och läkare jag känner och känner till en hög moral. Detta är därför knappast ett sätt att försöka misstänkliggöra nämnda yrkesgrupper, utan endast ett välment litet försök att få igång en debatt om hur vi skulle kunna minska vissa avarter av tveksamt moraliskt agerande.

   Dessutom ska påpekas att jag själv knappast gör anspråk på att vara moraliskt ofelbar. Jag anser mig inte vara vare sig juridikens eller moralens Messias, utan är en enkel person med fel och brister som de flesta andra. Det borde dock inte hindra vare sig mig eller andra att diskutera hur saker skulle kunna bli bättre i framtiden.

   Vi lyckas alltså utbilda många tekniskt duktiga jurister och andra yrkeskvinnor och yrkesmän, men ändå går det helt uppenbart ibland fel. Vi har tydligtvis vissa jurister och andra yrkesgrupper som förhåller sig till och kan tillämpa den positiva rätten, det vill säga gällande lag, rättspraxis etc. men som inte riktigt vet att förhålla sig till den normativa rätten, det vill säga rätten som den borde vara baserat på god moral.

   När det exempelvis gäller Nya Karolinska är det ju i och för sig möjligt (i skrivande stund vet vi inte) att ingen aktör har gjort något som strider mot gällande lag. Men samtidigt torde det vara uppenbart för envar att mycket gått snett vilket fått många i media och allmänhet att med fog allvarligt fundera över vad de får för sina skattepengar.

   Oavsett om det varit lagligt eller inte, kan det ju hävdas att det är orättfärdigt att gynna närstående konsulter som tycks ha gett råd om vårdmodeller som helt saknat stöd i vetenskap eller beprövad erfarenhet.

   Och hur kunde välutbildade jurister helt undgå att se den jävsproblematik som tycks ligga som en våt filt över delar av projektet?

   Samma sak med Swedbank. Nästan samma dag som det blev känt att stora mängder ryskt kapital tvättats via Swedbank, fick min egen 14-åriga dotter med några tusenlappar på kontot ett brev från banken för att Swedbank ville lära känna sin kund.

   Eftersom skratt ger energi istället för ilska som tar energi, valde jag att skratta åt bankens brev till min dotter och vi fyllde snällt i blanketten. Min respekt för Swedbank ökade dock inte.

   Det vore onekligen minst sagt förmätet av mig att påstå att jag har svaret på hur vi ska komma åt hur vissa skickliga yrkespersoner medvetet eller omedvetet medverkar till direkt omoralisk skatterådgivning, kringgående av jävs- eller minoritetsregler, accepterande av ovetenskapligt underbyggda konsultmodeller med mera.

   Jag har emellertid en idé som jag likt en testballong skulle vilja skicka in till de akademiska lärosätena.

   Om det finns någon brist jag kunnat finna i diskussioner med yngre kollegor, så är det nämligen det ointresse många tycks ha för såväl rättsstaten som för rättsfilosofin i stort.

   Det är som att vi lägger så stor vikt vid att utbilda tekniskt oklanderliga jurister, att vi glömmer att berätta för dem varför det alls finns jurister och framför allt varför de är viktiga för varje fritt samhälle. Kanske ligger det dessutom till på samma sätt med andra utbildningar?

   Det var förvisso länge sedan jag avslutade min egen juristutbildning, och alldeles säkert har mycket blivit bättre. Men de enda riktigt givande rättsfilosofiska diskussionerna jag för egen del hade med mina lärare på juristlinjen var med professor Aleksander Peczenik inom ramen för en kort uppsats rörande bland annat tillämpningen av lagarna i nazityskland.

   Vidare fick jag lära mig grundlagarna tekniskt – men knappast varför de är grundvalen för ett fritt och demokratiskt samhälle. De rättsfilosofiska tankar och diskussioner jag i övrigt delgavs var främst med studiekamrater, både jurister och icke-jurister, eller genom böcker jag på egen hand läste utanför studierna.

   Så här i efterhand tvingas jag lite sorgset konstatera att det i mycket liten grad var juridikstudierna som fick mitt intresse för rättsfilosofi och rättsstaten att brinna, utan snarare romaner som Orwells 1984 eller Kafkas Processen och diskussioner med goda vänner.

   För egen del tror jag därför att de grundläggande rättsfilosofiska frågorna har en för undanträngd roll i den nuvarande juristutbildningen. Möjligen också etiken. Förvisso är det viktigt att utbilda tekniskt duktiga yrkeskvinnor och yrkesmän – men den juridiska tekniken får inte bli så viktig att det blir på bekostnad av kunskaper om rättsstatens och etikens essens.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet –moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.