Om porr och frihet

Av Michael Pålsson 2019-09-06

Den 13 augusti gjordes i Sydsvenskan ett debattinlägg av företrädare för S-kvinnorna i Skåne. I debattinlägget krävdes bland annat att straffen för brott med sexistiska och kvinnohatande motiv bör skärpas och klassas som hatbrott.

   På detta sätt menade S-kvinnorna att det skulle tydliggöras att brott med sexistiska och kvinnohatande motiv är en del av ett strukturellt problem och inte enskilda incidenter eller siffror i statistiken.

   Vidare framfördes att mäns dödande av kvinnor ska rubriceras som femicide när motivet är just kvinnohat. Detta skulle göra det blir tydligt i statistiken att motivet bakom brotten är just kvinnohat. Slutligen menade kvinnorna att pornografi ska klassas som hets mot folkgrupp mot kvinnor.

   Jag delar absolut uppfattningen att mäns våld mot kvinnor är ett stort problem som vi måste ta på mycket stort allvar. Men däremot ställer jag mig frågande till de föreslagna metoderna. Redan idag gäller att försvårande omständigheter ska beaktas vid straffmätningen.

   Med försvårande omständigheter avses exempelvis att gärningen har varit särskilt hänsynslös genom att den har medfört ett svårt lidande för brottsoffret, att brottet har riktat sig mot en närstående och att brottsoffret har befunnit sig i en skyddslös ställning.

   Frågan är därför om det verkligen är ytterligare lagar som behövs. Vore det inte bättre att ge polisen de resurser de behöver för att förebygga och utreda existerande brott istället för att komma med förslag på ännu fler lagar?

   Vad blir i så fall nästa steg? Barnocide? Hbtq-cide? Dessutom inställer sig en annan fråga – är inte kvinnor människor utan en särskild sort? Och ska kvinnor bedömas med en annan måttstock än andra närstående eller personer i skyddslös ställning?

   Det är bra att politiker vill skydda utsatta grupper och knappast något jag argumenterar emot. Förslaget om femicide förefaller emellertid mer som symbolpolitik än som något som i praktiken kan göra skillnad. Dessutom riskerar vi hamna i något slags märklig tävling om vilken grupp som är mest skyddsvärd.

   Vilken är nästa grupp att anse sig behöva ett särskilt skydd? Förslaget har förvisso ett gott syfte, men att alltid ropa på högre straff och mer särbehandling hjälper ingen kvinna. Lagförslag som inte fyller något behov bör vi avstå ifrån och istället koncentrera oss på att få nuvarande lagstiftning att fungera.

   När det gäller förslaget om att pornografi ska straffas som hets mot kvinnor som en egen folkgrupp är jag minst sagt ännu mer fundersam. Såvitt jag förstår avses nämligen med begreppet ”folkgrupp” en grupp av personer där det anspelas på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Kön är ingen folkgrupp. I annat fall får ju i så fall också män anses vara en folkgrupp. Barn? Tonåringar?

   Och menar S-kvinnorna att all pornografi ska avskaffas? Är det omöjligt att det finns kvinnor som njuter av pornografi? Och hur ska vi se på filmer som handlar om homosexuella? På vilket sätt hetsar en sådan film mot kvinnor? Och vart går gränserna för den konstnärliga friheten? Önskar S-kvinnorna, i samma anda som SD, att vi ska ha särskilda smakpoliser som ska avgöra vad som är porrfilm och vad som är inom ramen för god konst?

   Vi har redan idag lagar som förbjuder sex mot den ovillige, nämligen våldtäkt. Det är också förbjudet att utan samtycke lägga ut andra människor i intima situationer på film. Det borde räcka.

   Det är jättebra att människor engagerar sig politiskt, att vi debatterar vad som är rätt och fel. Den fria åsiktsbildningen är en omistlig del av vår demokrati.

   Ibland är det emellertid betydligt mer effektivt att debattera om hur vi ska få nuvarande lagstiftning att fungera, snarare än att ständigt komma med förslag på nya och ogenomtänkta lagar och regler. Handlingskraft behöver inte nödvändigtvis vara att föreslå något nytt, utan kan många gånger vara att få det existerande att fungera.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet –moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.