Gaphalsarna och brottsligheten

Av Andreas Magnusson 2019-11-05

Magasinet Para§raf ligger rätt i tiden. Den politiska debatten har de senaste åren fastnat i två frågor: Migration och brottslighet. Eftersom detta är ett kriminal- och rättsmagasin med antirasistisk profil så faller snart hela samhällsdebatten in under vårt verksamhetsområde.

   Egentligen är det konstigt att debatten ser ut som den gör. Situationen när det gäller så väl brottslighet som invandring är högst genomsnittlig. Samhället har många andra stora och viktiga utmaningar som tigs ihjäl.

   Vi har haft lägre asyltryck nu i snart fyra års tid än genomsnittet för de senaste trettio åren och på sikt riskerar möjligen den låga invandringen att ställa till det med arbetskraftsbrist – men än så länge är situationen inte akut. Det borde inte vara så mycket att snacka om.

   För lyckad integration (som är en annan viktig del av invandringsdebatten) behöver vi hårda tag mot diskriminering och stora satsningar på utbildning och arbete. Typ så.

   Brottsligheten generellt befinner sig på ungefär samma nivå som den hela tiden gjort i modern tid. För några brottskategorier går det upp och för andra går det ner. Det borde inte heller vara så mycket att snacka om. Ge polisen resurser att fortsätta sitt arbete och glöm inte av rättssäkerheten och det förebyggande arbetet. Typ så.

   Dödsskjutningarna ökar men det dödliga våldet som helhet minskar. De anmälda nätbedrägerierna ökar men de anmälda bilbränderna minskar. Anmälda överfallsvåldtäkter minskar men våldtäkter i nära relation ökar. Rån och misshandel minskar men många andra brott ökar. Den anmälda brottsligheten som helhet i relation till 100 000 invånare är dock i princip konstant.

   Så fort man zoomar ut och försöker visa på en större bild är nätets gaphalsar där och skriker. Ni vet de som litar mer på en tårta från Jens Ganman än utbildade kriminologer. De som gapade högt om bilbränder för några år sedan men började gapa om något annat när bilbränderna minskade.

   Nätets gaphalsar påminner om en person som inte förstår skillnaden på en utställningstoalett i ett möbelvaruhus och den riktiga toaletten och sedan skriker om att spolknappen inte funkar.

   Det spelar ingen roll hur många gånger man säger att alla våldtäkter är fruktansvärda och att vi behöver skapa ett jämställt samhälle där män inte förgriper sig på kvinnor. Det spelar ingen roll hur många gånger man säger att vi inte kan tolerera dödsskjutningar..

   Anledningen till att det inte spelar någon roll är för att nätets gaphalsar inte accepterar några nyanser. Hela verkligheten ska kunna tryckas in i en tårtbit och alla tårtor ska säga att det var bättre förr och att det är sämre nu och att allt är invandringens fel.

   Och nu är det ju faktiskt inte så. Det är till exempel ett välkänt faktum att det dödliga våldet var märkbart högre under hela 70- 80- och 90-talen än vad det är idag trots att vi hade färre invandrare i landet då. Det är ingen åsikt utan enkelt konstaterbar fakta som ingen kriminolog ifrågasätter. Ska man då inte få säga det?

   Varje gång jag eller någon annan opinionsbildare försöker få människor att lyfta blicken från detaljer genom att se en större helhet anklagas vi för att ”relativisera”. Men det är stor skillnad på att relativisera och att nyansera.

   Metoden med att anklaga andra för att relativisera är dock retorisk effektiv. Genom att säga att någon relativiserar våldet lyckas man anklaga dem för att inte ta våldet på allvar. ”Du spottar på alla som har utsatts för övergrepp eller har anhöriga som råkat ut för det kriminella våldet”.

   Översätt det där till något annat. Låt oss säga att någon påstår att medellivslängden i Sverige är 82 år och att den 1965 var nästan tio år lägre. Det här stämmer. Det är absolut fakta. Har den som kommit med detta påstående relativiserat döden och spottat på alla anhöriga till människor som dött unga? Nej. Jag tycker inte det.

   Det finns ingen motsättning mellan att vara orolig över gängkriminaliteten i Sverige och att vara tacksam över att våldet i våra dagar i lägre utsträckning drabbar människor som befinner sig utanför kriminella kretsar.

   Det finns ingen motsättning mellan att oroas över varje misshandelsfall och ändå konstatera att antalet anmälda misshandelsfall i relation till befolkningstal glädjande nog minskar (vi nådde en peak 2011).

   En nyanserad diskussion och en nyanserad analys är en förutsättning för rationella åtgärder och rationella politiska beslut. I ett nyanserat debattklimat röstar människor på det parti som kommer med de förslag som har störst effekt.

   Uppiskad pöbelmentalitet får däremot maktkåta politiker att komma med irrationella förslag i syfte att locka till sig väljare och väljarna går på det. ”Rösta på oss! Vi vill ha flest poliser, hårdast straff och tuffast tag.”

   Det finns anledning att känna oro över att många ungdomar utsätts för rån och hot. Det finns anledning att känna oro över gängkriminaliteten. Vuxenvärlden har uppenbarligen misslyckats på många sätt. Men låt oss inte stanna vid att skrika om det. Låt oss se vad det handlar om.

   Det handlar om bristande föräldraskap, bristande bostadspolitik, bristande fördelningspolitik, bristande arbetsmarknadspolitik, bristande integrationspolitik och framförallt handlar det om bristande medmänsklighet.

   Egentligen är det väldigt enkelt. Om vi vill forma ett gott samhälle behöver vi bara tänka på en sak: Den som själv blir medmänskligt behandlad har svårare att behandla andra illa.

För övrigt anser jag att…

normaliseringen av SD blir tydlig i Ulf Kristerssons senaste SMS till Ekot. I detta bemöter han Jonas Sjöstedts uttalande om att politik som bygger på Sverigedemokraternas medverkan leder till ett rasistiskt och förgiftat samhällsklimat. ”Hårresande anklagelser, ovärdigt en svensk partiledare” skriver Kristersson. Det intressanta är att Sjöstedt i det här fallet inte har sagt något annat än vad Kristerssons båda partiledarföreträdare hela tiden sa.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


  Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.