Värdet av sanningen

Av Michael Pålsson 2019-12-03

Har det någon betydelse att Ebba Busch Thor (KD) slirar på sanningen? Eller när SD talar om biologiskt arv och vår nations 1 000-åriga historia fast att minsta småskolebarn känner till att Sveriges historia är långt ifrån 1 000 år. Och att Forssman (M) gång efter annan rycker ut med batong och blåljusromantik, trots att hans eget parti varit med och montera ned polisens resurser?

   Eller att Staffanstorp gör en reklamfilm för sig själv men inte nämner att många av kommunens invånare har sin försörjning i Malmö och Lund. Vad vore några hus på en leråker utan Malmö och Lund?

   Att hålla sig till sanningen är en förutsättning för en intelligent och civiliserad diskussion rörande allt från vetenskap till politik. För hur ska vi kunna föra världen framåt om vi inte kan förhålla oss till vad som är sant och falskt, vad som är objektivt och opartiskt relativt sådant som är rena åsikter och propaganda?

   Om ingenting kan hållas för sant, kommer alla seriösa diskussioner snabbt förvandlas till ett surrealistiskt träsk utan förankring i verkligheten och framförallt, ingen väg ut och ingen lösning på problemen.

   Internet har förändrat världen genom att förmedla en fantastisk mängd fakta om vetenskap, politiska diskussioner, tillståndet i olika delar av världen med mera. Å andra sidan erbjuder internet människor med konspirationsteorier, rasteorier och annat påhitt en mötesplats där de kan enas och tillsammans sprida vad de påstår vara alternativa fakta och påståenden som om att de själva sitter inne med kunskapen om vad folket egentligen tycker i opposition till den förmenta eliten.

   Internet tycks vara ett tveeggat svärd som å ena sidan kan hjälpa vetenskapsmän världen över att finna nya lösningar och samarbeten, och även ge oss vanliga människor nya insikter, men å andra sidan blixtsnabbt kunna sprida propaganda från olika illasinnade eller okunniga intressegrupper.

   Det är inte alldeles ovanligt att se människor på Twitter, Facebook eller andra forum med till synes stort självförtroende föra fram högst kontroversiella och inte belagda påståenden om allt från brottslighet och människans obefintliga klimatpåverkan till invandring och medicinska frågor.

   Ett annat skäl till den allt mer utbredda internetsjukan där vilka teorier som helst tycks kunna blomstra, kan kanske vara att det tycks ha uppstått en märklig postmodern uppfattning om att den förment, intellektuella eliten inte har patent på sanningen med följden att min sanning kan vara lika god som din.

   För egen del finner jag detta förakt för kunskap och expertis något besynnerlig. Om jag går till en doktor för att jag är orolig för prostatacancer då vill jag träffa en erfaren urolog – inte en lekman som surfat lite på internet och därför tycker att han kan lika mycket om cancer som en läkare.

   Varför vissa människor trots det är beredda att lyssna på och rösta fram människor med sanningsförakt och bristande kunskaper är för mig en svårlöst gåta. Bara det faktum att en människa är utbildad, seriös och är ärlig betyder inte att denna person tillhör en elit som vill oss illa. Istället kan kanske han eller hon lära oss något?

   Det är onekligen en i högsta grad oroande utveckling att precis som det i Europa för knappt 100 år sedan spreds lögner och fördomar om judar och människor med annan hudfärg, så sprider sig för närvarande samma falska påståenden och påstått alternativa fakta, fast nu utvidgat också till både klimat och medicin.

   Problemet idag är att dessa falska påståenden med hjälp av internet sprider sig med nästan blixtens hastighet. På relativt kort tid har länder som Turkiet, Ungern, Ryssland och Polen förvandlats från att vara länder med en förhållandevis fri press och yttrandefrihet, till länder där regimerna på olika sätt för fram en alternativ verklighetsbeskrivning baserad på politiska och ibland religiösa grunder och där nyssnämnda länder dessutom fängslar oliktyckande journalister, advokater, människorättsaktivister med flera.

   Syftet är i samtliga fall att stärka den etablerade makten på bekostnad av demokratin och yttrandefriheten. Till och med i ett land som USA med en lång historia och långtgående yttrandefrihet, har vi fått uppleva en president som kallar massmedierna för ”fake media” och som använder Twitter som främsta kanal i kommunikationen med omvärlden. Twitter har många fördelar, men att föra genomtänkta och komplexa diskussioner, är inte en av dem.

   I Sverige har vi fått ett parti med tydliga nazistiska rötter in i riksdagen som dessutom lyckats etablera sig som ett av Sveriges två största partier. Få väljare verkar tro det, men som bland annat visats av Gellert Tamas i boken Det Svenska hatet, liksom av flera andra journalister, har trollfabriker som exempelvis Avplixlat, numera med namnet Samhällsnytt, anonyma Facebook-konton eller hatkanalen Granskning Sverige, mer eller mindre direkta kopplingar till Sverigedemokraterna.

   Detta är ett stort demokratiskt problem. För hur ska någon människa kunna föra en ärlig debatt med anonyma nättroll som inte drar sig för att hänvisa till falska källor eller att ljuga mot bättre vetande? Eller för den delen debattera med partiledare som inte heller drar sig för att ljuga, ifrågasätta etablerad forskning, håna miljöengagerade ungdomar med mera.

   Ur ett perspektiv skulle dessa lögnare och propagandister kunna verka som en injektion i förstelnade medier, som för att bevisa sitt egenvärde skulle tvingas att vara än noggrannare i sin källkritik och granskning av politiker. Får de falska nyheterna den effekten på ordinära medier, kan kanske falska nyheter till och med vara vitaliserande och bra för traditionell journalistik.

   Än så länge har vi dock sett ganska få exempel i den riktningen. Istället tycks även etablerade media drivas allt mer av hur många delningar de har på olika sociala media.

   För alla tänkande och reflekterande människor kan emellertid ingen annan slutsats dras än att vetenskap, sanning och ärlighet är de viktigaste ingredienserna i en debatt som ska leda till framåt. I annat fall hamnar vi i cirkelresonemang där ingen längre kan lita vad någon annan säger. De enda vinnarna av en sådan situation är de oärliga populisterna som inte drar sig för att ljuga om de kan vinna röster på det.

   Sanningen är faktiskt inte relativ på det sättet att bara för att jag tycker något eller har en känsla av något så är det mer sant än vad någon annan tycker. Eller som Tage Danielsson formulerade det ”Jaja, du påstår att Köpenhamn ligger i Danmark och jag påstår att Köpenhamn ligger i Oslo. Sanningen ligger väl som alltid någonstans mittemellan.”

   Ett typexempel som många populister använder sig av, är att anslå på människors rädslor. Men bara för att många upplever det som om att brotten ökar, behöver det inte betyda att det är så. När någon debattör påstår att brotten ökar, måste denne ha bevisbördan för det.

   Överger vi fakta, ärlighet och sanning oavsett om den är obekväm eller inte, har vi faktiskt ingen grund att kritisera de styrande, och förlorar vi den grunden förlorar vi också demokratin och därmed vår frihet.

   Det jag däremot kan bevisa, genom statistik, empiriskt, beprövad erfarenhet eller genom experiment, det är sanning enligt dagens bästa vetande. Jag kan påstå att 1+1=3, men alla vet att mitt påstående är fel och kan lätt motbevisa mitt påstående.

   Problemet är att det är betydligt svårare att i en debatt omedelbart bemöta falska påståenden om ökande brottslighet, minskad tillgång till sjukvård och så vidare. Ärlighet och ett gott uppsåt är därför viktiga byggstenar i alla diskussioner.

   Å andra sidan måste vi vara medvetna om att vetenskapliga framsteg gjort att vi många gånger tvingats ompröva tidigare antaganden. Men just det är det fina med vetenskap, ny kunskap medför att vi hela tiden i små, små steg närmar oss den verkligt, objektiva sanningen.

   Efter hand som nya vetenskapliga upptäckter görs tvingas vi att göra nya antaganden, ändra strategier och så vidare. Men detta är en helt annan sak än att mot bättre vetande påstå saker som kan bevisas vara falska, ologiska, orimliga eller inte underbyggda på fakta.

   Ärlighet, gott uppsåt och att hålla sig till sanningen och vad som är beprövad fakta och logik är avgörande ingredienser för att göra världen bättre.

   I en miljö med internet och dess möjligheter och hot, är det därför viktigare än någonsin att när vi påstår något viktigt så måste det påståendet vara baserat på verifierbara källor. När politiker och andra debattörer påstår saker som om de vore faktiska sanningar, utan att kunna hänvisa till trovärdiga källor, eller när de direkt ljuger, då måste vi reagera.

   Sanning, vetenskap och beprövad fakta, ärlighet och ett gott uppsåt kan ta hela mänskligheten framåt i snabb takt. Motsatsen riskerar leda oss ned i ett surrealistiskt träsk där bara några få gynnas men majoriteten av oss får det sämre och dessutom tappar förmågan att påverka.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 

    Detta är andra delen av Para§rafs publicering av olika kapitel ur boken Det bra livet, det dåliga livet – moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet – moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.