När poliser anmäler sig själva

Av Börje R P Carlsson 2020-01-13

Så fort polisen känner på sig att de gjort något fel anmäler de sig själva. Detta låter ju i de flesta fall, för de flesta, lite udda. Hur många medborgare går till polisen och anmäler sig själva för att de misstänker att de gjort något fel? Men de anmäler inte för att få någon dömd. I likhet med de katolska prästerna som inte kan håll fingrar och lem i styr, handlar det egentligen om att få syndernas förlåtelse för att därifrån kunna gå vidare med obefläckad sköld.

   Polisernas anmälningar får ett löjets skimmer över sig eftersom poliserna vet att denna anmälan skall utredas av kompisar med samma yrke men placerade på annan rotel.

   De poliser som anmäler sig själva vet att anmälan inte kommer att medföra annat än möjligen systemkritik eller utbildningskritik eller liknande. Ingen polis kommer att bli rannsakad eller fälld efter en egen anmälan.

   De poliser som begår grövre övertramp eller rena brott anmäler inte sig själva utan de blir anmälda av de som är utsatta för brott eller av kollegor som inser att detta övertramp var för grovt för att kunna accepteras eller nonchaleras.

   Men inte heller dessa poliser löper några större risker för utredningarna sker oftast av samma kompisar med samma yrke placerade på en annan rotel men inom samma myndighet.

   Jag har försökt hitta statistik på hur många gånger, varje år, som svensk polis anmäler sig själva. Hittar ingen sådan men en sökning på Google ger ett stort antal sidor där det mesta handlar om annat än det omfrågade men på var eller varannan sida hittar man ”polisen anmäler sig själva”.

   Polismyndigheten och beslutsfattare måste snart inse att just begreppet ”polisen anmäler sig själva” är en fara för rättssäkerheten och trovärdigheten eftersom hela agerandet bara är ett spel för galleriet där utgången redan från början är given.

   Jag undrar hur många egenanmälningar det skulle bli om poliserna visste att varje anmälan skulle utredas av nitiska och kompetenta utredare som inte är deras kollegor.

   Det här slår även hårt mot poliser som blir anmälda för något de inte gjort, eller något som de som poliser får göra. Det kan också handla om rena okynnesanmälningar.

   När sådana anmälningar helt i sin ordning läggs ner, blir i och med det nuvarande systemet dessa poliser inte frikända i allmänhetens ögon – eftersom man vet att att ärendet handläggs av kollegor som strävar efter att lägga ner anmälningar mot poliser.

   Samhället behöver, medborgarna behöver och polisen behöver, för trovärdigheten och anseendets skull, en statlig funktion som helt fristående från polismyndigheten granskar felande poliser och tjänstemän i rättsverksamheten.

   Men risken är förstås att dessa fristående utredare är mer intresserade av att klarlägga vad som inträffat än att försöka hitta nedläggningsgrunder.

   Tillsammans med denna nya utredningsenhet borde kanske ytterligare någon påföljd inrättas. Det är lite orimligt som det är idag att polisiära påföljder skulle kunna liknas med” penningböter eller livstid” och just inget däremellan. Det lilla som finns däremellan drabbar polisens familj hårdast.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.