”Håll käften jävla batikhäxa”

Av Åsa Hägglöf 2020-02-03

Jag är utan tvivel anti-rasist. Det tycks vara en nagel i ögat på många, även i mina egna hemtrakter. Det förändrar ingenting alls. Naturligtvis kommer jag fortsätta vara emot rasister och även öppet stå för det. Det bekommer mig föga vad andra anser. Sunda förnuftet säger att det, enligt mig, är det enda rätta. Har däremot aldrig stött på en rasist som nackstyvt erkänner dennes oangenäma karaktärsegenskap.

   De blir snarare förolämpade av min välmenande uppmaning: ”Är du rasist så stå för det. Då kan jag åtminstone respektera din självinsikt”.

    De bemöter min uppmaning med stora och små bokstäver i en salig blandning: ”Du är blind, döv, knullbar i vissa kretsar”.

   Här leder givetvis samtalet ofrånkomligt in på kvinnoförakt, som brukar gå hand i hand med rasism. Du gillar kanske inte kvinnor som har en egen åsikt? frågar jag.

   Rasisten svarar: ”Håll käften, jävla batikhäxa”.

   Nåja, jag får se det från den positiva sidan. Jag är åtminstone, i rasisters värld, knullbar. Medan de personligen är så egenkära, att de med rätt hög sannolikhet, vill ligga med sig själva.

   Ett stort antal främlingsfientliga, som inte klarar av att stå för vad de är har jag funnit i gruppen ”Vi som står upp för Joakim Lamotte”.
Ibland kan ett konstaterande fattas utifrån en enstaka erfarenhet. En slutsats från min sida, dock ej baserat på ett vetenskapligt underlag, är att de flesta rasister har ett eller flera drag av narcissism.

   Kan till exempel konstatera att Joakim Lamotte är narcissist. Det baserar jag på hans statusuppdateringar. Framför allt på sin egen så kallade journalistsida. Där de flesta texter handlar om honom själv.
”Me, myself and I” är ett vedertaget personlighetsdrag hos en narcissist.

   Men även alltså i nämnda i gruppen. Den gruppen tycks dock ha tappat lite fokus, då Joakim är den mest aktiva vad gäller att stå upp för Joakim.

    Medlemmarna har tagit på sig ett annat ansvar. Att sprida rasistisk propaganda.

   Källor de hänvisar till är, för att nämna några: Fria Tider, Nya tider och Samhällsnytt, eller  kompisarna/högerextremisterna Katerina Janouch och Bianca Muratagic (som för övrigt är medlemmar).

   Expressen och Aftonbladet får hänga med som trovärdig eller icke trovärdig, beroende på artikelns vinkel.

   Jag vet inte om Lamotte simulerar blindhet i den gruppen, som på sin egen sida. Eller så ser han inte något annat än det som sägs upplyftande om honom? Är möjligen Lamotte en narcissistisk smygrasist?

   En gång i tiden, rättare sagt inför valet 2014, uttryckte sig Lamotte så här:

”Det är till er jag skriver. Ni som vill sätta ner foten och rösta ”sverigevänligt”. Jag förstår frustrationen och tror inte att alla ni är rasister, men hade ni sett det jag sett, mött människorna jag mött och hört de historier jag hört, så skulle ni inte rösta på ett parti som har rötterna i nazistiska organisationer.”

   Det är drygt fem år sedan, men vad har hänt sen dess? De flesta av hans medlöpare är sverigedemokrater och de styr hans inkomst. Pengar styr allt, påstår gemene man. Det kan ligga något i det.

   Min uppfattning är att det finns tre olika alternativ:

  • Lamotte står innerst inne för sitt uttalande 2014, men är skarpsinnig nog att inse vilka som är mest lättduperade? En narcissist vill ha mycket uppmärksamhet för att må bra.
  • Lamotte har ändrat inställning om SD, men törs inte stå för det? Lite harhjärtat, om så är fallet. Det är mänskligt att känna tillhörighet i en ideologi som tilltalar en själv.
  • Lamotte har en dold agenda, en uppgörelse måhända? – ett samarbete med SD, där han utnyttjas å det grövsta utan att begripa det?

     Jag vill här använda mig av åsiktsfriheten, min åsikt, ej faktabaserad: Lamotte/rasister/fascister/nazister värnar instinktivt om åsiktsfriheten – i varje fall när de åberopar den som sin personligt ägda.

    Min slutgiltiga analys som lekman lyder: Lamotte har hjärtat åt vänster, men kan inte stå emot den uppmärksamhet han får av svansen som höjer honom till skyarna. Det behovet är omfattande större, än att han ska stå för vad han är – en man med fina värderingar i grund och botten, men som allierat sig med SD och rasister enbart för att hans ego får bekräftelse.

   En narcissistisk antirasist – två epitet som är näst intill omöjliga att sammanföra till ett.

   Jag nämnde att pengar är allt. Frågan är hur mycket det är värt, att låtsas vara någon annan än den man är? Frågan är när Lamotte tycker det är dags att sluta sälja sig själv till högstbjudande? Vilket pris är acceptabelt, för att vara villig att sälja sin själ till djävulen?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Åsa Hägglöf är i grunden utbildad barnskötare. Arbetar på ett gruppboende inom LSS. Hon är väl insatt i asylpolitik och migrationsfrågor som hon engagerat sig i under snart 30 år. Vid sidan av sitt arbete jobbar hon ideellt med asylärenden, i första hand gällande ensamkommande.
Åsa är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.