Vem vill dalta med kriminella?

Av Hans Westerlund 2020-02-28

Hur lättlurad är du? En stor del av en magikers trick går ut på att manipulera din uppmärksamhet så att du inte ser vad som händer. Genom att undanhålla information och antyda sådant som inte stämmer, får magikern dig att dra fel slutsatser om verkligheten. Trots att du till och med från början vet att du ska bli lurad, går du på det.

I reklam och politisk propaganda används samma tekniker. Nuförtiden är det kanske extra tydligt med allt prat om fake news och desinformation, men det finns också ett subtilt sätt att manipulera, som göms i små ord och det som inte sägs. Det är inga nya tekniker, tvärtom, men de är effektiva.

Vi har väl alla hört sådant som ”Sluta dalta med kriminella!”, ”Vi kan aldrig acceptera att kriminella gäng styr” eller ”Vi vill ha ett land som håller samman”.

Ett experiment man kan göra, när man ser sådana uttalanden, är att vända dem sin till motsats och fråga sig vem som skulle stötta denna motsats. Vilka är det som driver att vi alltid ska dalta med kriminella, att vi ska acceptera att kriminella gäng styr eller vi vill ha ett splittrat land? Ingen gör det.

Så varför skulle någon driva en tes, som inte har någon motståndare? Därför att det är det outsagda och antydda, som är det egentliga budskapet. Man vill att du själv, genom de bilder som skapas i ditt huvud, fyller i luckorna i det som sägs. I stället för tydliga, öppna och stegvisa argument, handlar det mer om att skapa känslor och oreflekterade antaganden.

Det finns många olika tekniker för detta. I ett ord som ”dalta” ryms, till exempel, en enorm mängd värderingar och påståenden om kriminalvård. Bilden som är tänkt att dyka upp i ditt sinne, är av en bortskämd barnunge med curling-föräldrar. Den bilden ska sedan krocka med bilden av den förhärdade kriminelle och göra dig heligt förbannad.

Det är inte meningen att du ska ställa jobbiga frågor om vad som faktiskt händer inom kriminalvården, vilka insatser som minskar risken för återfall, vilka socioekonomiska strukturer som kan behöva förändras eller annat trist och petigt. Det står ”dalta” för att du ska känna, inte analysera.

Att säga att man inte ska acceptera att kriminella gäng styr, är som den klassiska frågan: ”Har du slutat slå din fru?”; den antyder att någon accepterar att gäng styr, att någon tycker det är ok. Och vem skulle det kunna vara?

Eftersom vi säger att man inte ska acceptera det, så måste det ju vara de andra som tycker det är ok. På så sätt kan man anklaga sin motpart för passivitet och för att acceptera kriminella, utan att egentligen säga det. Och motparten har svårt att försvara sig, eftersom man ju håller med om det som uttryckligen sägs.

Det är lömskt, men effektivt, och på så sätt planterar man bilder i din hjärna både av att motståndarna inte bryr sig om kriminalitet och att det är en lyxtillvaro i fängelser.

Sammanhållning låter ju å andra sidan varmt och trevligt. Vem tycker väl om en massa bråk och stridigheter? Men fundera på vad det innebär att ingen bråkar eller protesterar. När ingen får vara avvikande för det bryter harmonin.

När konst inte får provocera. När idéer inte får utmanas. När samhället är ett gemensamt projekt där alla arbetar tillsammans mot samma mål. Ska den som inte gillar projektet utvisas? Fängslas? Skjutas?

Det handlar också om att se de värderingar som ligger bakom vad som sägs. När Moderaterna skriver ”Den som jobbar och anstränger sig ska kunna förvänta sig att staten garanterar medborgarnas trygghet och att välfärden fungerar” och när SD skriver ”Vi tycker att rättigheter ska kopplas samman med skyldigheter, att man först gör sin plikt och sedan kräver sin rätt”, så betyder det ju att den som inte jobbar, anstränger sig och gör sin plikt, inte heller ska förvänta sig någon trygghet, välfärd eller rättigheter.

De beskriver ett samhälle med välfärd för vissa, men inte för andra, med rättigheter för vissa, men inte för andra. Ett samhälle där en medborgares värde beror på vad andra anser hen bidrar med. Ett samhälle som är exkluderande och inte inkluderande. Och det är något helt annat än ett samhälle som bygger på mänskliga rättigheter.

Men – kan man ju protestera – har man jobbat hela livet, så har man minsann rätt till en bra ålderdom! Javisst, men vem har inte rätt till en bra ålderdom? Vem har bara rätt till en ålderdom i elände och fattigdom? Precis som magikern vill få dig att fokusera på ena handen, så att du inte ser vad den andra gör, försöker man här göra dig blind för de som ska vara utan rättigheter, trygghet och välfärd.

Ett annat exempel är när SD pratar om ”massinvandring”; vad menar de med det? När blir vanlig invandring till ”massinvandring”? Är det när det kommer över en miljon människor om året? Hundratusen? Tusen? Tio? Fler än noll?

Det säger egentligen ingenting alls om hur många människor det handlar om, bara att man tycker att det är för många. Man använder helt klart inte det ordet för att vara tydliga, utan för att skapa bilder i ditt huvud av oräkneliga människor vid gränserna. Återigen ska du känna, inte analysera, inte ifrågasätta, inte försöka se verkligheten.

Detta är olika tekniker som används av makthavare, politiker, agitatorer, predikanter, försäljare och säkert av både dig och mig. De är en del av den verktygslåda som finns för att påverka människor, men de är inte särskilt ärliga verktyg. De är inte verktyg som passar för det demokratiska samtalet. Vi ska inte acceptera att de används.

Så vi behöver en journalistkår som inte spelar med i manipulationen, utan som utforskar och blottlägger de underliggande budskapen. Som inte bara slaviskt citerar, utan frågar vad som egentligen menas. Vi som läsare, lyssnare och åskådare behöver också försöka använda hjärnan mer än magen, när vi hör olika budskap. Vi behöver tänka ett extra varv kring vad som är det egentliga budskapet. Ha en sund skepsis och en rejäl dos eftertanke.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Hans Westerlund arbetar sedan drygt tio år som personligt ombud, där han stöttar personer med psykisk ohälsa i kontakten med myndigheter och vård. Tidigare har han arbetat inom Kriminalvården och Försäkringskassan. Han har ett långvarigt intresse för samhällsfrågor och med en utbildningsbakgrund inom både socialantropologi och psykologi, tycker han det är viktigt att kunna ha många olika perspektiv.
Hans Westerlund är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.