När det nya obekanta inte längre blir skrämmande

Av Hans Westerlund 2020-04-24

”En sådan som han ska inte tro, han ska veta” skriver en man på Facebook som kommentar till ett inlägg om Tegnell. Det var ett eko från 80-talet när Lundell sjöng: ”När det klara och det enkla, får råda som det vill, när ja, är ja, och nej, är nej, och tvivlet tiger still”. En längtan efter det tydliga, efter de klara beskeden. Man slipper tänka, man slipper ta eget ansvar.

Man vet vad som gäller. ”Han som bestämmer” har pekat ut riktningen med hela handen och all osäkerhet har därmed försvunnit. Kan inte tillvaron vara så enkel? Kan man inte få slippa osäkerhet och oro?

Vi lever en stor del av våra liv utan att tänka. Vanor, rutiner, traditioner, förutsägbarhet. Inte bara sådant som att man alltid har nycklarna i höger ficka eller dagen ska startas med en kopp kaffe.

Inte heller att man börjar jobba vid en viss tid varje dag eller har tvättid på torsdagar. Vi har också en massa förväntningar på andra människors beteenden i det mönster av förutsägbarhet, som vi väver omkring oss.

En kassörska ska inte plötsligt dra fram en elgitarr och dra ett solo medan vi står i kön; hen ska bete sig enligt det mönster vi har för en kassör. En person som står i busskön, ska bete sig på ett visst sätt och en person som vi pratar med, ska bete sig olika beroende på vilken relation vi har.

När dessa förväntningar bryts, väcker det ett obehag. Lite som när man går i en trappa och ett trappsteg är lite för lågt. Ett ögonblick tappar man fotfästet.

Vi är alla olika i detta. Vissa fylls av ångest, när en förväntad handskakning inte kommer. De skruvar obehagligt på sig, när någon i omgivningen beter sig konstigt eller säger något på ett språk de inte förstår. Om traditioner bryts eller den vanliga platsen i matsalen är upptagen, dör de en smula.

Andra är vana vid olika sorters beteenden. Olika språk och olika gester. Erfarenhet ger trygghet och bred erfarenhet ger trygghet i olika sammanhang. Då kan man prata med bönder på bönders vis och med lärde män på latin. Nätet av förväntningar är brett och rymmer mycket. Färre beteenden överraskar en och man ser likheterna i det som är olika: en handskakning, en hand mot hjärtat, en kindpuss eller en svag nick, allt är variationer på samma tema och inget konstigt.

Det intressanta uppkommer när man blir van vid att vara ovan; när ens erfarenhet handlar om att stöta på det man inte har någon erfarenhet av. Då blir det nya och obekanta inte är det samma som det skrämmande och obehagliga.

Det obekanta innebär att man inte vet, att man inte förstår. Man kan inte gå på rutin, utan är tvungen att tänka. Inget är helt säkert. Man kan tro och man kan gissa, man kan säga nja och kanske, men inget är klart och enkelt. Och på samma sätt som din kropp behöver starka, balanserande muskler för att hålla dig stabil när du är på ett instabilt underlag, behöver du mentala muskler när du möter det okända.

Det är ansträngande. Din hjärna måste jobba och den bränner kalorier. Neurala mönster behöver förändras. Och som med alla muskler, fysiska eller metaforiska, så gör träning skillnad.

Vi ser tecken på det obehag, som skapas av otränade mentala musklers möte med det okända, i ropen på sociala medier efter tydliga besked och rak ordergivning när det gäller Corona; att de som bestämmer ska veta och inte tro.

Vi ser det också i xenofobin och i det homogena, vita, svenska samhälle SD:s anhängare drömmer om: det samhälle där all konst är vacker och förutsägbar, där grannen är lik dig och förutsägbar, där allt är traditionellt och förutsägbart. Vi ser det till och med i mångas avsky för matematik, där – så fort man förstått något – det kommer ett nytt kapitel fyllt av obekanta obegripligheter.

Men medan det är ok, att ett barn vill höra samma saga om och om igen, är det lika ok att vuxna får ångest av det obekanta? Är det ok, att vuxna vill lämna över ansvaret för sina liv till högre makter – politiska eller andliga – för att själva slippa lära sig nytt, sätta sig in i det komplicerade eller lösa problem?

Kan det vara så, att i stället för att ännu mer lindas in i en gosig trygghet i form av Let’s Dance och fredagsmys, behöver fler i stället utmanas och träna sina mentala muskler? Att i stället för mer chips och skådespel åt folket, behövs mer mental styrke- och konditionsträning? Ett hjärnans Friskis&Svettis?

Världen är inte enkel, tvärtom är den extremt komplicerad. Det är lockande att förenkla den och se allt i svart och vitt, men faktum är att till och med den regnbåge av färger vi kan uppfatta, bara en bråkdel av hela det elektromagnetiska spektrumet.

Att då fly från det komplicerade, för att man tycker att det är svårt och obehagligt, är att fly från världen in i en bubbla av enkla svar. Man måste i stället kunna hantera och stå ut med att vi inte alltid vet, att ingen vet. Att inte låta sig lockas av det klara och det enkla, utan i stället bygga mentala muskler för att kunna hantera det otydliga och det komplicerade, för nej, man kan inte slippa osäkerhet och oro. C’est la vie!

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Hans Westerlund arbetar sedan drygt tio år som personligt ombud, där han stöttar personer med psykisk ohälsa i kontakten med myndigheter och vård. Tidigare har han arbetat inom Kriminalvården och Försäkringskassan. Han har ett långvarigt intresse för samhällsfrågor och med en utbildningsbakgrund inom både socialantropologi och psykologi, tycker han det är viktigt att kunna ha många olika perspektiv.
Hans Westerlund är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.