Den självgoda oviljan

Av Hans Westerlund 2020-05-19

“De som kommer till Sverige är inga flyktingar från krig och bomber. [...] De kommer hit som bidragsturister. Inget annat.” Så kommenterades ett inlägg där jag skrev om asylrätt och flyktingar. Jag svarade inte, för ibland blir jag lite trött på mänskligheten.

Överlag försöker jag vara optimistisk när det gäller mänsklighetens förmåga att utvecklas, men det finns stunder när den optimismen mest handlar om envishet.

Jag försöker att komma ihåg, att de flesta har fullt fungerande mentaliseringsförmåga, de klarar av att sätta sig in i en annan människas perspektiv, de klarar av att förstå att deras egen upplevelse inte alltid är den samma som andras. Och de har också förmåga till empati med människor de inte känner. Tyvärr är det ju tydligt att inte alla har den förmågan.

Jag lyssnade en gång på en behandlare från Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade. Hon berättade om patienter som inte stod ut med doften av bensin, för den förde dem tillbaka till när de under flykten tvingades stå bredvid medflyktingar som dränktes in i bensin och sedan brändes levande.

Jag vet inte hur många turister som kommer tillbaka från semestern med sådana minnen, men jag tror inte att det är så många.

Vi lever inte i en helt igenom trevlig och vacker värld. Även om det är mer än hundra år sedan vi hade omfattande svält i Sverige med människor som kokade och åt lädret i sina skor innan de svalt ihjäl och dog, så finns det ändå människor som svälter ihjäl i dag.

Det finns människor som får sina huvuden avskurna och kringburna som troféer. Barnsoldater som kidnappas och tvingas döda sina föräldrar. Människor som vill fira bröllop med glädje och framtidshopp, men som i stället sprängs i blodiga bitar av drönare eller bilbomber.

Det är faktiskt inga problem att sätta ihop en deprimerande lång lista över ondska och övergrepp runtom i världen. Tvärtom är det deprimerande lätt.

På den listan, skulle jag vilja sätt upp den självgoda oviljan att förstå att andra faktiskt kan befinna sig i en fruktansvärd situation och vilja ta sig ur den. Vare sig det handlar om fattigdom, krig eller annan förföljelse. Att trivialisera deras liv och förringa deras öde till att handla om bidragsturism eller att de “bara” är ekonomiska flyktingar, det är för mig en form av känslokall ondska.

För att nu inte tala om en annan kommentatör, som menade att det var i sin ordning att homosexuella kriminella dödades genom att kastas ned från hustak av Isis, för de hade ju själva valt att vara kriminella. Då anser man inte att ett människoliv har något värde och att det faktum att en person riskerar att dödas blir inget skäl för att ge skydd.

När man pratar om att “vi kan inte hjälpa hela världen”, “vi måste ta hand om våra egna först” och så vidare, så är det bara en ursäkt för slippa ta ansvar för att man faktiskt inte bryr sig. Jag är väldigt trött på alla dessa ursäkter och bortförklaringar, som i grunden bara handlar om att man skiter i sina medmänniskor. För det är det, som det handlar om.

Så klart vi inte kan lösa alla problem i världen, men vi kan åtminstone bry oss. Vi kan tycka att det är för jävligt och vi kan göra så gott vi kan.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Hans Westerlund arbetar sedan drygt tio år som personligt ombud, där han stöttar personer med psykisk ohälsa i kontakten med myndigheter och vård. Tidigare har han arbetat inom Kriminalvården och Försäkringskassan. Han har ett långvarigt intresse för samhällsfrågor och med en utbildningsbakgrund inom både socialantropologi och psykologi, tycker han det är viktigt att kunna ha många olika perspektiv.
Hans Westerlund är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.