Vill vi verkligen att andra länders lagar ska gälla i Sverige?

Av Andreas Magnusson 2020-05-22

Det ringer alltid en liten varningsklocka när en enskild medial händelse triggar igång en kör av opinionsbildare och politiker som ropar på hårdare straff. Vi såg samma sak i debatten kring gängkriminalitet, bilbränder och sprängningar. Rättssäkerheten sätts lätt inom parentes eftersom vi alla enas i frustration över hur illa det är ställt på många håll.

Det är möjligt att det är rimligt att sexköp blir ett brott med enbart fängelse i straffskalan vilket regeringen nu föreslår. Den avskräckande effekten av inlåsning kan säkert ha viss betydelse även om det inte finns forskningsstöd för att tro att hårdare straff i allmänhet är någon mirakelmedicin. Om inte annat är symbolvärdet stort och det ska inte föraktas.

De låga bötesbelopp som just nu utdöms i de allra flesta fall känns i vilket fall som helst knappast som något som kan avskräcka gärningsmän – inte minst när risken att åka fast är så liten. Den nuvarande situationen är ohållbar.

Det är viktigt att straffskalan någorlunda avspeglar människors uppfattning om hur allvarligt ett brott är och en allmän uppfattning är att brott som kan ge djupa själsliga och kroppsliga ärr hos människor är extra allvarliga. Vi ser hårt på brott mot enskild person som mord, misshandel, våldtäkt och trakasserier.

Samtidigt kan inte straffskalan helt och hållet utgå från känslomässiga kriterier. I så fall hade det till exempel varit rimligt att ha väldigt milda straff för ekonomisk brottslighet, vilket skulle kunna vara förödande för tilltron till systemet.

Sverige har varit vägledande när det gäller att kriminalisera sexköp. När lagen infördes för tjugo år sedan var vi först i världen med en lagstiftning som kriminaliserar köp av sexuella tjänster men inte försäljningen. Det är en lagstiftning vi på många sätt kan vara stolta över.

Regeringen, som fram tills nyligen varit ointresserade av att skärpa straffen ytterligare, vaknade snabbt till liv när de märkte folkopinionens reaktioner på Paolo Robertos agerande. Plötsligt är det Vänsterpartiets linje som gäller – den man röstade ner så sent som 14 november förra året.

Vänsterpartiet har för övrigt en aningen inkonsekvent syn på fängelsestraff som kan illustreras med hjälp av två olika Twitterinlägg från partiets rättspolitiska talesperson Linda Snecker:

”Kriminella blir inte mindre brottsliga för att dom sitter i fängelse, precis som sjuka inte blir mindre sjuka bara för att dom är på sjukhus.”
”Ingen torsk ska komma undan. Oavsett vem du är. Att köpa en annan människas kropp ska alltid leda till fängelse.”

Det är så att säga inte helt enkelt att förstå varför det är vettigt att bura in sexköpare om fängelsestraff ändå inte hjälper.

Även om en straffskärpning är rimlig så tror jag själv att terapi skulle vara långt mer effektiv än inlåsning. Oavsett vilket är det viktigt att sexköp får reella konsekvenser.

I vanlig ordning är förebyggande arbete oändligt mycket viktigare än på de åtgärder som går ut på att samhället reagerar när det redan är försent. Det är väldigt tråkigt att det kriminalpolitiska samtalet och politiska förslag alltid slutar i ett ”sätt dit de jävlarna”-resonemang.

Jag tror att människor, vanligen män, som kan tänka sig att köpa andra människors kroppar och själar har en bristande förmåga att sätta sig in i andra människors känslor och livssituationer.

Vi måste fostra individer som kan se den andre i sig själv. Ett samhälle mår bra om det består av snälla människor som bryr sig om varandra och oftast förstår vad som är rätt och fel. I ett sådant samhälle behöver man inte skärpa några lagar eftersom väldigt få personer medvetet vill skada andra människor.

Förutom att vilja sätta alla sexköpare i fängelse föreslår Regeringen också en skärpning av lagen så att svenska medborgare kan lagföras för sexbrott utomlands, även om dessa handlingar inte är brottsliga i landet i fråga.

Den senaste sexvaneundersökningen visar att 9% av de svenska männen någon gång har köpt sex. Av dessa har 80% köpt sex utomlands. Givetvis är det därför lagstiftarna vill att lagen följer med i våra resväskor.

Jag antar att de därmed också tycker att det är rimligt om iranska medborgare på besök i Sverige kan dömas i hemlandet för att ha vistats i Sverige utan slöja. Varje land dömer då sitt lands medborgare så att säga. Själv tror jag att det är en farlig väg att gå.

Jag har väldigt svårt att se fördelarna med att andra länders lagar kan gälla på svensk mark och att svenska lagar kan gälla på andra länders mark. En bättre väg att gå är att verka för hårdare internationell lagstiftning.

Även om huvuddelen av svenska mäns sexköp sker utomlands så har nästan var femtionde man någon gång köpt sex i landet. Det handlar om fler än 70 000 personer och många av dem har givetvis gjort det mer än en gång.

Att det går att köpa sig fri med några tusenlappar och sedan fortsätta på samma sätt är helt oacceptabelt. Lagstiftningen måste på riktigt ta ställning för de utsatta kvinnorna.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.