Alexander Bard. Foto Jonas Ekströmer / TT

Till försvar av Alexander Bard

Av Michael Pålsson 2020-06-17

Jag vet inte hur det ser ut i Alexander Bards hjärna och hur synapserna kopplar när han drar på med sina sällan särskilt älskvärda kommentarer på Twitter eller annan media. Som när han i förra veckan, mitt i vågen av protester mot polisvåld som drabbar svarta under parollen ”Black Lives Matter”, drog till med följande, sällsynt tondöva uttalande, på Twitter:

”If black lives want to matter, then black lives get their fucking shit together, study hard, go to work, make their own money instead of depend on welfare, stop lying, get out of prison, and become heroes instead of self-appointed victims for the world to laugh at. That matters!”

Alexander Bard är inte obegåvad. Alltså måste han ha förstått att tweeten skulle väcka reaktioner och kanske till och med att han skulle bli av med ett eller annat uppdrag på grund av sitt uttalande.

Han blev nästan omedelbart kallad både fascist och rasist av de som ogillar honom eller som anser att kritik mot Black Lives Matter inte får förekomma, medan yttersta högerkanten å sin sida menade att yttrandefriheten var hotad bara för att Alexander Bard blev av med ett uppdrag för TV4.

I efterföljden av denna tweet fortsatte emellertid Alexander Bard att tweeta om både vita, röda och gula med samma budskap. Han förtydligade dessutom vad han avsåg med följande tweet:

”Racism is expecting somebody else to be lazier, more stupid, less educated, more welfare-dependent, less of a hero and more of a victim, than yourself, simply for having a different skin color. #Racism is to have lower expectations in life for somebody who just looks different.”

Det finns ett fint uttryck på engelska, nämligen ”the benefit of the doubt” vilket betyder ungefär ”oskyldig tills motsatsen bevisats”. Jag vill ge alla människor denna möjlighet.

Alltså menar jag att innan vi socialt dömer ut Alexander Bard till vare sig rasist eller fascist, bör vi först – utan att lyssna på våra eventuella fördomar mot honom – lyssna på vad han verkligen säger.

Det ska också sägas att jag inte vet mycket mer om Alexander Bard än att han spelar i en orkester, talat i ”Sommar i P1” och förekommit i tv i olika sammanhang. Jag känner mig därför ganska opåverkad av vad han kan sagt eller skrivit tidigare.

Som jag förstår de nu ifrågasatta uttalandena menar Alexander Bard bokstavligen att vare sig svarta, röda, vita eller gula ska gnälla över eventuella historiska oförrätter, utan istället skärpa sig. Men är det ett rasistiskt uttalande?

Personligen kan jag inte tolka det så. Istället tror jag att Alexander Bard är en liberal extremist, med en extrem tro på människans fria vilja och förmåga. I själva verket är han så extrem i sin tolkning av liberalismen att jag skulle tro att inte ens liberalismens fäder såsom exempelvis Adam Smith skulle inta en lika extrem ståndpunkt.

Däremot är jag säker på att såväl Voltaire som John Stuart Mill skulle ha försvarat Alexander Bards rätt att uttala sina åsikter, hur extrema de än kan tyckas.

Själv är jag av uppfattningen att vi människor har mycket lite, om ens någon, fri vilja. Vi bestämmer vare sig vilka gener vi föds med, vilka föräldrar vi får, vilken färg vår hud ska ha, vilken religiös omgivning vi växer upp i, vilka vänner vi får. Där menar jag för egen del att Alexander Bard har fel. Men att ovanstående citat av Alexander Bard i sig skulle vara rasistiska håller jag faktiskt inte med om.

George Floyds och många andra färgade människors extremt orättvisa behandling i otaliga sammanhang bevisar enligt min uppfattning att det finns en systematisk rasism i delar av USA. Ur det perspektivet är givetvis Black Lives Matter-rörelsen viktig.

Sedan får vi inte glömma att även vita och andra folkgrupper drabbas av polisvåld. Såvitt jag kan förstå är det i huvudsak fattiga – inte just färgade som drabbas. Sedan får vi heller inte glömma att de allra flesta ingripanden som görs av poliser inte utgör utslag av övervåld.

Att det förekommer förhållandevis många dödsskjutningar gjorda av poliser i USA är kanske i sig inte så konstigt i ett land med en extrem mängd handeldvapen i samhället.

Allt detta måste vi kunna debattera utan att kalla varandra rasister. Precis som alla extremister, till exempel religiös extremism, blir en extrem tolkning av liberalismen märklig. Men till skillnad från vissa extrema uttolkare av Islam, exempelvis IS och talibanrörelsen, så har faktiskt Alexander Bard vare sig dödat eller skadat någon.

Han har uttalat sig anmärkningsvärt okänsligt. Men det ger oss faktiskt inte rätten att bara utifrån de citerade uttalandena kalla honom rasist och fascist. Taket i diskussionen måste få vara högre än så.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.